Höstmarknad

Alltså vilket grått och kyligt väder det har varit igår och idag. Kom just hem från stan, jag och Liam gick ett varv på höstmarknaden, var på café och avslutade hos min mommo. 

Sitter nu i fåtöljen och är lite småfrusen, tror jag spenderar resten av dagen inomhus, Frank jobbar ändå i helg. 
Höstmarknaden var ju en stor besvikelse, lite folk, få saker att titta på och tja jag vet inte det kändes lite deppigt. Vi gick på café men med en vilding till barn så blir det ju inte alltid riktigt så mysigt som man kanske vill tro, utan det blir mest ett projekt, men hur som helst var det nog värt ett besök. Sen avslutade vi som sagt hos min mommo som bor i stan. 

Min mommo bor i en lägenhet och jag kom fram till en sak som är väldigt irriterande! Alltså att vara hemma hos andra med sitt barn, människor som inte har barnanpassat hem, med det menar jag små prylar överallt, fina kristaller, porslinsfigurer, blommor, fina broderitavlor osv. Min mommo har ju verkligen ett riktigt mommohem, väldigt mysigt tycker jag, fina små krimskrams överallt, fotografier på barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ett väldigt hemtrevligt hem. Men när man är där med Liam så kan man inte slappna av en sekund, man måste hela tiden se till så att han inte slänger något i golvet, söndrar saker och drar ner saker, det blir så tungt så man nästan drar sig för att fara dit. Det är lika med fammo och faffas hem. Huhhu, jag vet ju att folk inte kan uppnå mina krav på barnanpassat hem men skämtåsido det skulle vara så skönt att umgås i en tom lagerlokal men massor av yta att släppa ut ungen på. 

Första snön

Vaknade till snöfall idag, den första snön. Vi steg upp och mornade oss här inne en stund innan vi klädde på oss och gick ut. Lite krispigt i luften och snö på marken, mysigt faktiskt. Passade på att ta fram kameran och fota lite.

 

 

Oktoberlista

Första tanken under månadens första morgon:

Oj, det minns jag inte. Antagligen något i stil med "oj är det redan oktober".

Jag ska jobba med:

Ska börja hoppa in på ett ställe Jeppis. Känns spännande och roligt. 

Jag ska skriva:

Kanske fler blogginlägg? 

Maträtt jag är sugen på att testa:

Maträtt och maträtt, men tiramisu skulle jag vilja laga. Jag och Frank pratade om det i helgen, ingen av oss har smakat Tiramisu vad vi minns. 

Den här boken ska jag läsa:

Läste ut Jojo Moyes - livet efter dig i dag. Jag är på jakt efter Fredrik Backmans - Björnstad, har kollat på loppis länge nu men har inte hittat den. Det var även lång kö när jag sist kollade i biblioteket. Så tills dess tror jag det blir Käre Ledare, min flykt från Nordkorea av Jing Jin-Sung som jag fick låna av Andreas, min bror. 

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:

Tror vardagsrumsrenovering faller under denna kategori. Äntligen har ett mysigt allrum förverkligats. Men ännu är det ju inte hundra procent färdigt. 

En målsättning som är möjlig att nå:

Fullfölja mitt träningsprogram jag startade i går.

Jag är mest kluven till:

Kanske jobbsituationen. Hur mycket ska jag jobba, hur mycket finns jobb finns det, borde jag söka någon annat också.

Det här ger mig energi just nu:

Höstens fina färger som ännu finns kvar innan allt blir kalt och grått. 

Det här ser jag mest fram emot:

Att börja jobba. Att fortsätta renoveringen, eller ser mest framemot när renoveringen är klar. 

Hittade gamla höstbilder i bloggarkivet som jag smiter in i detta inlägg. 

Förra veckans

Förra veckan bjöd på lite dramatik i vardagen. I onsdags efter morgonmålet när jag bänkade mig i soffan för att dricka morgonkaffet hördes plötsligt en kraftig smäll och huset skakade och alla lampor och tv:n slocknade. Blev smått chockad och tankarna började spinna, vad var det? Trodde först att det var enbil som krockade i vårt hus? Aningen absurd tanke, men det var det som slog mig, eftersom de hålls på med förbättrande av grusvägen utanför och lastbilar kör flitigt här förbi.

Steg upp och för att se vad som hade hänt och det som hade hänt var att grannens träd ramlat ner på vår tomt. Trädet hade ramlat rakt över elledningen till huset, trädtoppen hade rört i vår bil också men som tur kom det endast nån ytlig reva och en liten buckla. Så igår sprang det elgubbar och fixade tillbaka elen, så redan efter ett par timmar så var allt i sin ordning igen. Nu återstår bara att frakta bort trädet och hoppas på att grannen tar ner även de 8 andra tallarna som står hotfullt och vajar i vinden när det blåser hårt...

Sen var jag också i jobb i fredags!? Ja, på riktigt. Eller nästan på riktigt, jag var bara med på ett arbetsskift, ett inskolningsskift. Jag har tänkt börja hoppa in lite smått på kvällar och helgar. Det kändes riktigt bra och jag hoppas jag kommer in bra in i arbetet och i arbetsgemenskapen. Det har inte varit lätt för mig att komma fram till beslutet. Jag är en väldigt bekväm människa, jag trivs jättebra hemma och jag vill verkligen vara hemma med Liam. Det här är liksom vår tid nu, den här tiden kommer aldrig tillbaka, han är bara liten en gång, och jag kommer hinna jobba resten av livet. Jag är så nostalgisk (?) av mig och klamrar mig gärna fast i det som är och vill inte bryta mönster. Men vad man har man för val egentligen, förr eller senare hamnar man att byta mönster om man vill eller inte, för livet går vidare. Oj vad dramatisk jag låter. Men när jag väl har brutit ett mönster så inser jag alltid att det inte var hela världen, och att det kan faktiskt bli riktigt bra också, som med det ynka arbetspasset. Det gav mig massvis med energi och ser verkligen framemot att börja hoppa in mera. 

Sen till sist vill jag rekommendera en bok. Jag har blivit lite av en bokslukare på sista tiden. Jag kom över den här boken på loppis, den såg lite lässliten ut och titeln och författaren klingade lite bekant. Boken är från 2013 så den är ju verkligen inte ny men jag har inte kommit över den tidigare. 
Men alltså... den är så bra. Jag vill läsa sida efter sida, men samtidigt vill jag inte att den ska ta slut. Sällan böcker berör så starkt så att jag får tårar i ögonen, och denna lyckas flera gånger med det. Boken heter Livet efter dig (Me before you), skriven av Jojo Moyes.

Ju mer jag läser ur den, så känner jag igen mig flera gånger och flera saker känns bekant. Det har gjorts en film om boken och jag undrar om jag inte har sett den? Måst i alla fall se den (en gång till) men först ska jag läsa ut de sista sidorna.

bildkälla:https://www.nextory.se/bok/livet-efter-dig-jojo-moyes-9789187343742

bildkälla: https://is1-ssl.mzstatic.com/image/thumb/Video60/v4/37/8d/01/378d01d8-bfb3-4005-46da-0b7aaa98de14/pr_source.lsr/268x0w.png

Mamma-barn träff

I går hade vi mamma-barn träff här hos oss, vi är ju en 10 stycken mammor + varsitt barn så det är en del ståhej, och det blir aktivare och aktivare barn för varje träff. Så roligt att ha en så trevlig grupp och det är givande att ha barn i samma ålder, man kan utbyta prat om allt gällande barnen utan något dömande. 

Att också kunna bjuda hit någon känns roligt. Renoveringen av hallen och vardagsrummet börjar se sitt slut, men inte riktigt ännu. Vi har en del kvar i hallen, trappan har vi ännu inte bestämt oss för och inte beställt, så därför står trapphörnet orört och vi kan då inte heller slutföra tapetseringen, listandet, golvet osv. Men vardagsrummet är färdigt, så SKÖNT att ha ett vardagsrum var man kan koppla av, tända ljus, läsa böcker, surfa, ta en tupplur, jaa-a jag gillar verkligen vårt vardagsrum. Det känns roligt att bjuda hit folk när man själv är mer bekväm med hur man har det, inte för att jag har varit så uppställt med att det har varit renoveringar på gång i varje hörn och rummen varit otilltalande men ändå nu är det så som vi vill ha det, nu har vi lagat det till vårat och våran stil. Det börjar ta sig. 

Fredag

Han somnade på 5 minuter!!! Liam har tagit natt redan nu och nattandet tog 5 minuter, jag som är van med 30-60 minuter! Skönt, kanske beror det på att vi varit ute halva dagen, i såfall är vi ute hela dan i morgon också. Skönt också när det ändå är fredag. 

Nu väntar jag på att batongen i ugnen ska bli färdig och att Frank kommer hem med chokladen, och att Bäst i test ska börja. Under tiden jag väntar ska jag fortsätta se på Quicksand - störst av allt serien på Netflix. Rekommenderas starkt! En svensk Netflix original serie. 

Källa:https://www.heavenofhorror.com/wp-content/uploads/2019/04/quicksand-netflix-review.jpg 

Mitt första år med Liam

Ett år med Liam, ett år sedan ett nytt liv började. 
Jag träffade min barnmorska i Prisma när jag var och handlade i måndags, jag är bekant med henne sedan tidigare och vår relation fick väl en liten annan betydelse när hon var med och förlöste mig. Inte alla relationer där man är så intima med varandra, hehe. Hur som helst, så konstaterade vi att ett år har gått snabbt. Och jaa, det känns inte alltför längesedan jag födde Liam, men ändå känns det som en hel evighet sen. Vi backar tillbaka.

Måndagen 19 Mars 2018 föddes Liam på kvällen. Lovade mig på heder och samvete att aldrig gå igenom en förlossning igen, påminde Frank att påminna mig om smärtan om jag någon gång får för mig att föda igen. V ä r s t a  s m ä r t a n! 
Nu ett år senare ser jag förlossningen ur ett annat perspektiv. Jag kommer inte i håg hur smärtan kändes, tack och lov. Men det jag kommer ihåg väldigt tydligt är känslan av rädsla. Jag kände mig utelämnad, ensam, hjälplös, rädd och osäker. När det slog mig under förlossningen att ingen kan hjälpa mig , fick jag inte den känslan som jag hört andra beskriva, att de fick någon slags styrka av den just känslan, jag kände enorm rädsla och motstånd. Jag kommer ihåg att jag var så sammanbiten, pratade inte med någon, försökte bara överleva, andades och andades.. innerst inne ville jag bryta ihop, gråta som ett ynkligt barn och be om mera hjälp men det gick inte. Om jag skulle ge vika, skulle smärtan öka? Skulle jag helt förlora "kontrollen", skulle allting bli värre? Dessutom påpekade och berömde barnmorskorna mitt "lugn", "du är så lugn" "alltså du klagar inte alls", "tror jag aldrig varit med om någon som knappt yttrar ett ord under förlossningen", "du verkade så lugn, så vi tänkte du klarar dig utan smärtlindring" 

Vet inte varifrån det här kom, men det bubblade upp när jag tänkte tillbaka på förlossningen. Min poäng är att nu från dagens perspektiv så tror jag rädslan fick för mycket plats. Så hör och häpna OM jag föder igen (ja den tanken kan faktiskt komma) så vill jag ha mera stöd, jag behöver mera stöd och pepp, jag behöver tröst och "gullegull" jag skulle kunna tänka mig en doula faktiskt. Men mera om det om det blir aktuellt någon gång. Nu var tanken att skriva om första året med Liam.

Oväntade insikter jag fått under första året

• För det första under förlossningen, så hade jag inte räknat med så många värkar?! Haha, alltså vet inte varifrån.. hur kunde jag inte räkna med det? Men blev förvånad över att det kom värk efter värk, efter värk.. 
• Hur mycket tid som går åt amningen. Ammade verkligen typ varannan timme den första tiden. Amma, amma, amma varannan timme, dygnet runt i flera veckors tid..
• Babynaglar växer otroligt otroligt snabbt.
• Att skrapa på allt, på lakanet, på huden, på soffan är tydligen väldigt intressant för en baby
• Otroligt svårt för mig att förstå mig på uppvärmning av bröstmjölk. Alltså Liam var flaskvägrare, men om jag skulle testa ge ur flaska så var det en hel vetenskap att tina upp fryst mjölk, hur länge fick den stå framme, ska jag slänga allt om han inte ville ha eller kan jag spara. Inte direkt svår vetenskap men för mig och kanske amningshjärnan var det nästan omöjligt.
• Känslan av att konstant ha glömt något eller ha bråttom till något.
• Konstant ha smutsiga kläder, endera klottor av mjölk, dregel eller spyor. Även uttöjda kläder efter som det ska dras och hängas i allt. 
• Den enorma saknaden av att kunna lyssna på musik i hörlurar när man vill!!

Prylar jag har haft nytta av under första året

• Babysitter! Så behändigt att placera babyn där när man skulle äta, laga mat, vara på toaletten osv. Speciellt i vårt gamla hus eftersom det är rätt dragit och kallt på golvet. Och även när vi har hund, så kändes det bättre att placera babyn där än på golvet
• Barnvagn och babyskydd förståss. Skulle ha haft bra nytta av en adapter så man fick fast babyskyddet på barnvagnen. 
• Mängder av trasor
• Babygym som roade honom, så man själv fick händerna fria en stund.
• Babynest hade jag länge nytta av, eftersom han sov i det i vår säng, så jag var inte rädd att rulla över honom.
• Förberedda matlådor
• Ägg, haha! Vet inte hur många äggluncher jag ätit, bananplättar, stekta ägg, kokta ägg, omeletter..
• Babyvakt eftersom han sovit för det mesta utomhus

Det mest krävande under det första året med en unge

• Oroandet och nojandet över allt! Har han ätit tillräckligt, fungerar magen, har han för varmt eller för kallt, känner han sig älskad, andas han, är han död, tänk om han dör, tänk om vi hamnar i en bilolycka, har han tillit till mig mera eftersom han grät lite väl länge innan jag hann fram, känner han sig sviken eftersom han ramlade och jag inte hann fram och undvika olyckan, har jag varit för mycket på telefonen och han känner sig osedd, är jag för tråkig som inte lekt tillräckligt med honom idag.. and so on.. det är oändligt med nojor som lär följa med. 
• Brist på egentid. Att liksom kunna fara på wc i lugn och ro, att kunna äta upp maten varm, att kunna fara till butiken utan att planera dagen innan för det.
• Bristen på sömn förståss. Men hormonerna hjälper mycket och han sov ju bra som baby. Avbrutna nätter var som mest krävande när han var i 7-8 månaders ålder. 
• Att han inte tog flaska blev efter en tid tungt, eftersom det begränsade mig att inte kunna vara borta t.ex. på en tjejkväll mer än typ 3-4 timmar. 
• Pressen på parförhållandet! En prövning såklart att börja en ny vardag men en baby. 
• Känslan som sköljer över ibland att om man tagit vatten över huvudet? Kommer jag klara det här? Kommer psyket på riktigt att orka eller bryter jag ihop någon gång? Främst vid gråt och skrik perioder.

Det bästa med en unge under det första året

• Att det är Liam, det är vårt barn, det är just han. Bästa!
• Att få umgås med andra mammalediga
• Att få se leenden, höra skratt och busa med honom
• Allt gos och mys som vardagen bjuder på.
• Kärleken jag känner
• Se hur han utvecklats 
• Se hur han sprider glädje runtom kring sig till familjen, men även okända när man är typ och handlar. 
• Kärleken
• Kärleken

Hallrenovering

Ja Frank invigde ju renoveringen under tiden jag var i Sverige, så nu är den stora renoveringen igång, lite skräckblandad förtjusning över det hela. Spännande och framförallt väldigt efterlängtat. Roligt att få renovera och få skapa huset till det vi vill ha det, så som vi har haft visioner om ända sedan vi flyttade in för snart 3 år sedan. Vi hade egentligen planerat att renovera i höstas men då var Liam så liten ännu så vi sköt på det till våren. 

Hallen är den del av huset som absolut har varit fulast, elsladdar hänger, det finns inga uttag, ingen belysning, den har en väldigt ful tapet från ca 60 talet? 
Redan då vi köpte huset sa de förra ägarna att de hade tänkt riva hallen men det blev aldrig av för dom, och vi bestämde ganska snabbt att hallen får bli prio ett för oss. Men nu står vi ändå här snart 3 år efter och hallen har stått orörd, ups... Men vi valde gladeligen att renovera köket först och prioriterade bort hallen många gånger eftersom den ändå har varit brukbar.

Men nu idag så rev vi ner taket, och precis som det har varit i köket och matsalen så var det även här isolerat med litervis av sågspån. Men med erfarenhet och vanan inne så täckte vi in hallen ordentligt, satte på munskydd, skor, handskar, skärmössa och så rev vi i.. och det regnade ner sågspån och det var faktiskt nästan roligt att stå i sågspånshavet. Vi skyfflade sågspånet i 6 stycken 200 liters påsar, ingenting mot matsalens ca 20 stycken påsar! Hittade även några intressanta fynd därbland sågspånet.

Resultat

•  takhöjden höjdes med 30-40 cm 

Plan

•  nytt tak och få in belysning i form av takspottar. 

Om vi flyttar blicken från taket och neråt så är det en hel del som ska renoveras

Plan 1: 

• Det gamla golvet ska rivas, elementet ska bort, tapeten ska bort och trappan ska bort. 

Plan 2: 

• gjuta nytt golv, installera golvvärme, sätta in ny trappa och sätta upp ny tapet på nya gipsskivor. 

Några saker jag hittills har lärt mig av all renovering vi har gjort i huset är:

•  allt tar 10 gånger längre än planerat 
•  man stöter alltid på oväntade problem 
•  Allt är väldigt väldigt snett och konstigt byggt i ett hus från 1915 
•  Jag kan verkligen inte uppskatta hur mycket arbete det faktiskt är, jag ligger alltid i markant underkant

Obs! Bättre före och efter bilder kommer! 

Vårlista

Hittade en vårlista från 2017 från Sevendays jag tänkte fylla i. 

Mitt bästa vårtecken:

- Ljuset som skiner genom fönstren och samtidigt påminner mig om att tvätta fönstren. Att vår grusväg utanför huset förvandlas till en lervälling. Hunden Aramis söker sig till solsken.

Låt som ger mig vårkänslor: 

- Någon svensk låt - typ Våren stora dag med Laleh. 

Den här våren läser jag: 

- Håller på med Vilhelm Mobergs utvandrarna, har som plan att läsa alla böcker för jag har inte läst dem tidigare. Eller kanske en del i lågstadiet när vi gick igenom dom, tror jag?

Inför våren längtar jag alltid efter: 

- Ljuset och värmen. Att sätta undan vinterkläderna och få ta fram sneakers, solglasögon och vårjackan. Älskar att se när naturen vaknar till liv. 

Min bästa våroutfit: 

- Min gröna bomberjacka, jeans och sneakers. 

Mat som jag förknippar jag med våren: 

- När man lyfter fram grillen och grillar majs, fyllda champinjoner med koskenlaskija ost inrullade i bacon och någon köttbit. 

Våren doftar: 

-Till en början lera, lite blött, dammigt? Men sen när blomningen kommer igång så doftar det ju gräs, blommor. 

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag: 

- All smuts, damm och lera som släpas in. 

Förlängt veckoslut i Sverige

Tillbaka i Finland efter ett förlängt veckoslut i Luleå, jag måste säga jag känner mig lite borta ännu p.g.a. allt "tidändras", dels tidskillnaden mellan landen men även sommar/vintertiden.. Men det ordnar väl upp sig efter några dygn. Vi hade roligt i Sverige, jag hittade tapeterna, vi umgicks mycket, vi lyxade till det med ansiktsmasker när pojkarna somnade, vi åt gott, vi shoppade och vi hann även med en sångafton i kyrkan. Bilresan gick över förväntan med Liam, han var nöjd för det mesta och såklart spelade även mammas insats som lektant roll i baksätet. 

Kom hem till ett hus där det kliat rejält för Frank i fingrarna under tiden vi varit borta, en vägg hade han rivit ner, ett halvt tak hade rykt och listar var bortdragna! Och vilken positiv förändring!! Alltså det ser ju ut som stryk ännu, men bara för att en liten vägg och ett halvt tak har tagits bort så är det så ljust och öppet i hallen. Det kommer bli såå bra när vi börjar renoveringen på riktigt, väntar så att få riva bort allt det gamla och fula i hallen! Väntar såklart också på när hela renoveringen är färdig, men det är en bit dit ännu, måste ta en sak i taget.