Höstmarknad

Alltså vilket grått och kyligt väder det har varit igår och idag. Kom just hem från stan, jag och Liam gick ett varv på höstmarknaden, var på café och avslutade hos min mommo. 

Sitter nu i fåtöljen och är lite småfrusen, tror jag spenderar resten av dagen inomhus, Frank jobbar ändå i helg. 
Höstmarknaden var ju en stor besvikelse, lite folk, få saker att titta på och tja jag vet inte det kändes lite deppigt. Vi gick på café men med en vilding till barn så blir det ju inte alltid riktigt så mysigt som man kanske vill tro, utan det blir mest ett projekt, men hur som helst var det nog värt ett besök. Sen avslutade vi som sagt hos min mommo som bor i stan. 

Min mommo bor i en lägenhet och jag kom fram till en sak som är väldigt irriterande! Alltså att vara hemma hos andra med sitt barn, människor som inte har barnanpassat hem, med det menar jag små prylar överallt, fina kristaller, porslinsfigurer, blommor, fina broderitavlor osv. Min mommo har ju verkligen ett riktigt mommohem, väldigt mysigt tycker jag, fina små krimskrams överallt, fotografier på barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ett väldigt hemtrevligt hem. Men när man är där med Liam så kan man inte slappna av en sekund, man måste hela tiden se till så att han inte slänger något i golvet, söndrar saker och drar ner saker, det blir så tungt så man nästan drar sig för att fara dit. Det är lika med fammo och faffas hem. Huhhu, jag vet ju att folk inte kan uppnå mina krav på barnanpassat hem men skämtåsido det skulle vara så skönt att umgås i en tom lagerlokal men massor av yta att släppa ut ungen på.