Vecka trettinie

Hej hej från vecka 39! Har just druckit upp moriskaffi och ätit en bulle som Frank fick för sig att baka i går kväll. Kan säga att det är en viss skillnad på våra energinivåer nu just. Själv fick jag ett infall att storstäda i går, jag städade nedrevåningen i ca 2,5 timmar, ut med mattorna, torkade dörrar, dammsög vägar och tak, dammade och skurade. Och alltså blev så slut efteråt, jag orkade laga mat sen fick jag lägga mig i soffan i 2 timmar och sen kom jag knappt upp ur soffan p.g.a. värkande rygg. Så resten av dagen gick till återhämtning. Frank då, nå först var han i ett fysiskt aktivt jobb i 8 timmar, efter jobbet var han till x antal butiker och fixade saker innan han kom hem, hann äta middag, sen ut och bygga på något projekt i garaget, sen bar han ved till bastun på min begäran, och sen efter bastu ännu så börjar han baka bulla!! Själv ligger man som en säl i soffan och pustar om man glömt ta med något från köket innan man han lägga sig i soffan. 

Skönt i alla fall att ha städat huset, borde i dag få städat andra våningen också. Dock inte lika intensivt, det blir nog bara ett varv med dammsugaren och en varv med moppen. Nu när det faktist är så att förlossningen kan starta när som helst, så försöker jag tänka på att vila och att äta näringsrikt. Skulle vara tråkigt att man skulle vara döslut efter en dag med en massa aktiviteter och så skulle förlossningen starta sen utan att man hunnit vilat upp sig. 

Tror jag har börjat känna av förvärkar de senaste eftermiddagarna/kvällarna. Det trycker neråt, värker och molar. I bland så "kraftigt" att jag måste stanna upp och stå stilla. Det hände i S-market i går också och kunde knappt gå normalt. Jag ser ju sprängfärdig ut också, så om någon såg mig blev de väl helt nervös. Men annars känner jag inte av något. Man kan ju ha förvärkar flera veckor innan förlossningen startar, så jag räknar nog ändå med att gå över när jag är förstföderska. Han kommer när han kommer. 

Gårdagens snygga städoutfit. 

Duschen, min vän.

Aah, färdig duschad för idag! Är i en dusch-fas nu när det är så skönt att stå i duschen i hett vatten, sku kunna stå där i timmar. Jag ska snart sätta på ett avsnitt av bonusfamiljen och mysa i soffan. Sammandragningarna gör sig påminda, åtminstone om jag har gjort något extra under dagen. Har idag varit och hälsat på min kompis och hennes bebis, så skönt att vara ledig på dagarna så man kan spontant hitta på något mitt på dagen, that's a new one. Sen var jag med mamma och pappa till Kokkola när deras bil sku på service. Inte så betungande aktiviteter men det ger tydligen ändå sammandragningar. Så nu gäller soffläge resten av kvällen. Tar modell av killen på bilden. 

What a week!

Alltså vilken vecka! Till den här veckan ryms bebismys, förkylning, profylaxkurs, bihåleinflammation, ultraljud, handla allt till babyn, babyshower, till att fyra brandbilar stod på vår gård.

Förkylningen hade redan börjat förra helgen med hosta och sjuk hals, och förvandlades till den värsta förkylningen jag kan minnas. Diagnosticerade mig själv med bihåleinflammation, trodde huvudet skulle spränga av allt tryck. Låg däckad i två dagar. Usch som tur har det blivit bättre, det värsta gick om i torsdags..

I måndags var vi på profylax i Nykarleby, och den gillade jag starkt. Minns att hon sa "gå inte med inställningen att förlossningen är något ni ska genomlida, som kommer vara något av det värsta ni har gjort. Gå in med inställningen att det är något ni FÅR göra, och något som är otroligt spännande". Jag har ju helt haft den första inställningen, det här är något fruktansvärt och jag kan inte tänka mig hur det ens kommer sluta. Men jag insåg att jag behöver byta inställning. Allt är ju nytt med situationen, så det är ju lika bra att gå in med en positiv inställning i stället för en negativ. Det stora negativa med kursen var att jag satt där med bihåleinflammation, tryck i huvudet som gjorde att tårar och snor pressades ut och jag fick sitta med näsduk efter näsduk. Vi skulle ju öva på att profylax andas också... gick JÄTTE bra med täppt näsa kan jag säga.

I torsdags kände jag mig friskare och bestämde mig för att handla det sista till bebisen och mig själv, och köpa lite saker till huset. Jag gick hela dagen i Kokkola, fick hem amningsgummi, våtservetter, nappflaska, zinksalva och "badabunk". Ramar till fotoväggen i vardagsrummet och lite annat smått och gott. Allt detta sista jag fixade trodde jag var helt förgäves när jag några timmar senare stod ute på gårdsplanen och det var fyra brandbilar här. 

Jag var ensam hemma på torsdagskvällen, var så slut efter allt shoppande i kokkola så jag tog det riktigt lugnt. Så kände jag röklukt och tyckte det såg ut som att det var rök i köket, äh tänkte jag, jag inbillar mig, det röker väl in från pannan i källarn.. vi har eldat mera nu när det varit så kallt, annars har vi ju bergsvärme nog. Men så blev lukten starkare och jag anade rök i köket. Så jag gick till köket och konstaterade att det var rökigt där. Gick ner i källaren och där var det rökigt. Kikade in i pannan men där fanns ingen eld, men det rökte omkring pannan.. Så jag ringde Frank. Han kom hem på några minuter, och några minuter efter var även brandkåren här. Det brann i skorstenen när Frank kom, det slog ut eldlågor i källaren som Frank släckte med vatten och röken spred sig från källaren uppåt till huset.  Sirenerna tjöt och blåljus blinkade, brandman efter brandman kom, de var upp på taket, ner i källarn, på balkongen och på gårdsplanen. 

Jag var ganska lugn och sansad, tänkte i fall det börjar brinna ännu mera så är ju brandkåren på plats och får snabbt släckt den. Frank var mera dramatisk, "jahapp snart slår de sönder taket och vi har ingenstans att bo". Så kom en brandman och sa "ta ut det viktigaste ni vill ha ur huset, i fall att.." och vi båda stod helt stilla, jag kom inte på en enda sak jag ville ha, vad är det för vits att ens ta ut något?! Sen några minuter efter kom en annan brandman, klappade mig på axeln och sa att allt är lugnt, det är inte så farligt som det ser ut, vi ser till att ni får sova lugnt i natt. 

Jag visste att branden var koncentrerad till skorstenen, det handlade alltså om sotbrand. Men tankarna började vandra iväg efter en stund. Tänk om elden sprider sig och hela huset fattar eld. Allt jag köpt till babyn idag, badabunken, nappflaskan, barnvagnen, kläderna,. jag måste köpa nytt allting. Var ska vi bo? Vi får baby snart, jag vill bo här hemma. Gode Gud bevare oss väl. 

Brandmännen var här i ca fyra timmar. Det enda som förstördes var skorstenen och en vattenmätare som gjorde att vi dessutom blev utan vatten. Är så tacksam att allt gick så bra som det gjorde. Det tog typ ett dygn att inse hur liten skada som skett. Det kändes helt overkligt att morgonen därpå kunna vara hemma, äta morgonmål, se att babysakerna fanns kvar, helt underbart! 

Sen kom tankarna tänk om jag aldrig ringt Frank, tänk om jag somnat på soffan, tänk om det hade skett under natten då vi sov, tänk om vi hade haft babyn redan, tänk om elden hade spridit sig, tänk om de skulle ha varit tvungna att riva taket och spruta vatten som lett till vattenskador, tänk om vi inte hade haft någonstans att bo, tänk om vi skulle ha varit tvungna att bo hos någon annan, tänk om, tänk om, tänk om. Den ena brandmannen sa att det kan hända att det hela har startat två dygn innan med glöd i skorsten, eftersom skorstenen var så het. Jaa-aa.. FY vad läskigt. 

På fredagen ringde vi försäkringsbolaget och allt sådant, men inget har riktigt blivit gjort ännu. De ska komma och granska, vi ska ha hit en sotare som ska granska skorsten och vi behöver någon som bygger ny plåt kring skorstenen, eftersom brandmännen rev bort den gamla plåten. Vår gårdsplan är full med svart aska och spår av händelserna i torsdags som gör att det luktar rök utomhus. Men röklukten inomhus tycker jag har farit bort helt, kan inte garantera eftersom jag fortfarande är lite förkyld. Är så tacksam att det gick så bra som det gick. 

I fredags var vi också på ultraljud och lillen mår bra. Jag fick också remiss till Kokkola för ett sista ultraljud p.g.a. min epilepsi medicinering. Lilla vännen i magen, det har varit mycket den här veckan för dig. Hoppas på en lugnare vecka och hoppas att brandbilarna aldrig behöver hit mera igen. 

Oboy och lingonsylt?

Sitter och dricker varm oboy (?) vid köksbordet efter en kort promenad ute i det krispiga vädret, magen, jag och Aramis. Magen den växer i racerfart nu känns det som, men det ska den väl få göra med all rätt. Det är ju faktiskt en baby som växer i magen och inte bara magen som växer.. Idag är jag inne i vecka 34+5. Har innan promenaden varit bänkad i soffan i 4 timmar och följt med OS, och snart pallrar jag mig i väg dit igen för att se herrarnas ishockey. 

Som sagt så dricker jag oboy. Vet inte om jag har haft några cravings, inte sådär så att jag m-å-s-t-e få en viss sak, men jag har varit snål på saker som aldrig tidigare skulle falla mig ens i tanken, som oboy till exempel, vem dricker ens oboy?! Det innehåller ju en massa socker, helt onödigt, men jag fick för mig för någon månad sedan att jag vill ha varm oboy och köpte då en burk. 

Den andra helt sjuka saken som jag köpte i helgen, mot alla mina principer jag någonsin haft var LINGONSYLT! Ikeas lingonsylt fick jag med mig hem. Jag har hatat lingonsylt, HUR kan man äta sylt med mat? Nej, det har varit så äckligt tidigare, så pass att om en köttbulle haft lite lingonsylt på sig så har jag petat bort den. Men vad som nu har hänt är att jag åt lingonsylt med Ikeas köttbullar och det var så gott! Också lingonsylt innehåller ju en massa onödigt socker, men ändå står det där i mitt kylskåp nu!? Vad händer..

Ledigheten har börjat

Det blev sjukledigt fram tills mammaledigheten, det känns bra och välbehövt med ledigt. Hittills av ledigheten har jag och min dagskompis Aramis börjat dagen med god frukost, njutit av att inte behöva vakna till alarmklocka, myst i soffan framför OS, varit på promenad, fixat lite hemma och idag på dagen var vi till stan för att lämna in arbetskläderna och nycklar, samt en sväng via cafe' skorpan efter fastlagsbullar. Ja det är "vi" nu, han följer varje steg jag tar. Roligt att inte behöva vara helt ensam i huset. Stackarn vet inte om att han snart blir ersatt av en bebis som kommer ta all tid. Så vi passar båda på att njuta nu, vilar, gör det vi vill göra och ställer i ordning hemmet.

Gravid i vecka 34

Gick in i vecka 34 i går och jag blev plötsligt väldigt medveten om att jag är gravid. Fick svullna, sjuka och varma tår, det pittrar i benen, magen tar i allting, sammandragningar kommer så fort jag gör något ansträngande (som ansträngande räknas att tömma diskmaskinen) kan inte gå på längre promenader för det trycker på så mycket neråt. Men det är väl så här det ska vara, så jag försöker infinna mig på bästa möjliga vis. 

Jag har ju haft en lätt graviditet hittills, åtminstone fysiskt. Jag känner att det är den psykiska biten som får sig en större törn. Har ännu svårt att ta in allt och förstå vad som händer, dessutom närmar det sig bara innan babyn är här... känner panik ibland. Jag vet ju att det är helt normalt med dessa tankar och känslor, men det känns jobbigt stundvis. Har känt stress med jobbet också, vilket jag tycker förvärrar alla känslor. Har känt mig som en urvriden trasa på kvällarna. Jag väntar på mammaledigheten, som egentligen börjar om 8 arbetsdagar, men det kan hända att jag blir sjukskriven fram tills ledigheten. Ska se vad läkaren säger på måndag. 

Jag tvättade alla babykläder förra helgen, vek in dem i byrån och sorterade storlekar. Genast kändes det mer verkligt att vi har en baby på kommande. Jag och mamma var till Kokkola och köpte material till ett babynest för några veckor sedan. Tanken var att vi skulle sy och fixa det tillsammans, men sanningen är att mamma gjorde allt och jag satt och såg på. Men fint och mysigt blev det. 

Sen har jag beställt en skötväska också, eller rättare sagt min syster har beställt den eftersom den var billigare i Sverige. Jag bestämde mig för en fjällräven, ville ha en väska som man senare också kan använda. Har blivit led på min kånken, så skötväskan fick bli en födelsedags present till mig själv på samma gång. 

https://www.fjallraven.se/media/catalog/product/cache/all/base/522x/17f82f742ffe127f42dca9de82fb58b1/F/2/F24203-560_0.jpg

Jag, mamma och pappa ska till Sverige nästa vecka, på JOHAN GLANS! Vi bokade biljetterna någon gång i höstas redan. Ser så fram emot det.. hoppas bilresan går bra, trots den stora magen. Vi ska på World tour of the world.  

http://www.mynewsdesk.com/se/malmoarena/pressreleases/johan-glans-world-tour-of-the-world-till-malmoe-arena-i-februari-2018-1930173

Mammalådan har anlänt!

Jaa, mammalådan kom förra veckan. Det där pirret att få åka och hämta ut den från posten! 

källa: http://www.kela.fi/documents/10180/268701/2017_Kaikki_tuotteet.jpg/5c3f077e-48ad-424d-9cb0-a4ec54889029?t=1488871701406 

Visst var det spännande att se innehållet, trots att jag har sett innehållet flera gånger redan, eftersom kompisar omkring mig har fått 2017 lådan. Men det här var ju ändå vår egen. Jag är väldigt tacksam att man får en sånhär gåva, jag tycker innehållet är jättefint också. Jag gillar ju inte alltför färgsprakande kläder. Plockade ut det jag tycker är det finaste ur lådan. Tycker att halaren är mysig, ej för färgsprakande utan ganska neutral. Den vita mössan är jättefin, den är nog för stor åt junior när han föds, men kanske den passar till hösten och vintern. Gillar den gråa dräkten med små färgglada djuren på väldigt mycket. Har svårt att förstå att junior någongång skulle vara så stor att den där skulle passa på honom, men det går snabbare än man tror sägs det ju. Sen gillade jag de röda byxorna, samt den randiga bodyn. Surprise, halva hans garderob består av randiga kläder. Den gråa åkpåsen med ugglor på är ju också fin, den har jag redan lagt i vagnen, heh. 

Mår fortsättningsvis bra (30+3) Det jag märkt av är att sömnen börjar påverkas. Jag sa till en på förra veckans familjeförberedelsekurs att jag inte märkt av att sömnen påverkas ännu, men tji fick jag. Det har börja värka ordentligt i höfterna. När jag lägger mig på höger sida börjar höger höft värka. Sen vaknar jag av att jag måste svänga mig till vänster sida, då börjar vänster värka, samtidigt som höger ännu värker. Så vaknar jag flera gånger för att ändra sovställning och båda höften värker. Vaknade en natt av att vaden krampade så förbaskat också, och vaden värkte två dagar efter. 

Tröttheten gör sig påmind under dagarna, för att inte tala om hormonerna som jag inte riktigt märkt av ordentligt ännu. Men jag trooor det var dom som spökade när jag stod i köket och grät av att Frank redan hade ätit lunch i lördags, och jag hade planerat en god lunch åt oss båda.. där stod jag hungrig med matplanerna i kras. Det hela redde upp sig på bästa sätt med svärfars hemlagade pizza, så allt blev frid och fröjd. 

Hej från vecka 30

Hej hopp! Hoppar gör jag väl ändå inte sådär jättemycket numera, börjar känna mig aningen större. Ibland helt enorm, men oftast sådär fin-gravid. Jag sitter nu just i vår nya soffa och surfar efter babykläder på diverse internetsidor, men hittar ingenting. Svårt att veta riktigt vad jag söker efter också, okej dessa har jag tittat på i flera omgångar och skulle jag vara rikare skulle jag klicka hem dem med detsamma, något av de gulligaste! Tycker det är så gulligt med huppari på småbarn, jag äger ännu ingen men jag ska minsann fylla på hans garderob. (planerar in hupparishopping tills mammaledigheten) 

Bildkälla: https://www.adidas.fi/dis/dw/image/v2/aagl_prd/on/demandware.static/-/Sites-adidas-products/default/dw1b89dc5b/zoom/CY3483_01_laydown.jpg?sw=840&sh=840&strip=false 

Bildkälla: https://www.adidas.fi/dis/dw/image/v2/aagl_prd/on/demandware.static/-/Sites-adidas-products/default/dwcd04ba12/zoom/CY3484_01_laydown.jpg?sw=840&sh=840&strip=false

Och på tal om mammaledigheten... den börjar snart, om ca 4 veckor! Jag längtar faktiskt. Det går oftast helt bra att jobba ännu, men ibland är jag helt slutkörd efteråt så hela kvällen går åt till att vila upp mig inför nästa dags jobb. Är det extra stressigt får jag dessutom sammandragningar, vilket inte känns helt bra. Dessutom så har min efterträdare börjat och kommer ta helt över "mina" skolor nästa vecka. Var jag riktigt ska vara då svävar lite, vilket käns lite påfrestande för min hjärna. Men jag kommer inte köra mig helt slut innan mammaledigheten, vill ändå lämna skolhälsovårdararbetet med en positiv känsla, och inte en utmattande känsla. Jag tar en dag åt gången och lyssnar på kroppen, det är det viktigaste. 

Familjeförberedelsekursen har börjat sedan sist. Vi har hunnit vara två gånger, och vi har två gånger kvar. Vi har anmält oss till profylaxkurs. Vi har ansökt om mammalådan. Sen närmare förlossningen ska vi även på rundtur till bb. Jag har ju varit på praktik där, så jag hittar ju dit men nu är det ju ändå något helt annat, tror det lugnar en lite och inte minst för Franks skull. 

Måendet är bra förövrigt. Känner mig tröttare och även tyngre och osmidigare, men värre lär det ju bli, åtminstone växer magen hela tiden. "Oj vad stor du har blivit, du har verkligen exploderat under jullovet, magen har FAKTISKT växt".. heh tack så mycket! Han sparkar vilt och sparkarna blir starkare och starkare, så mysigt att kunna "känna på varandra" genom magen. Man ser tydligt på magen också var han sparkar.. vem är du riktigt som sparkar? Om några veckor får vi träffa dig, hoppas vi båda ännu får växa till oss lite, du kanske mest fysiskt och mamma mest psykiskt.

Sockerbelastning på schemat idag

Sockerbelastning på temat idag. Har varit så nojig inför det, så rädd att det skulle vara obehagligt och rädd att jag skulle spy. Men det gick över all förväntan! Det smakade ej så illa som jag trodde och jag mådde inte ens illa efteråt. Råkade dessutom vara samtidigt som en gammal bekant från högstadiet, och vi hade mycket att prata om så det blev inte långtråkigt heller. Sen efter att ha fastat 14 timmar smakade det superbra med en lunch på hotel Epoque! 

Annars gällande graviditeten så tror jag att jag känt av foglossning de senaste två veckorna, de dagar jag ansträngt mig mycket. Som t.ex. i lördags när jag gick hela dagen på stan för att leta julklappar och sen på kvällen pynjade med att få upp granen och få den att hållas i julgransfoten i ca 1,5 timme... hade så ont i ryggen/höften/benen eller rättare sagt var så stel, så varje steg kändes smärtade. Var sen en sväng med Frank till Prisma och jag kunde inte gå normalt. Frank fick säga till mig "slappna av, du går ju som om du skulle föda när som helst".
Kom mig just och just upp från soffan senare på kvällen, men som tur var det borta morgonen därefter... tills jag var på en ca 5km promenad med hunden. Blev så sjuk och stel, visste inte hur jag skulle klara av den sista kilometern. Men även den känslan gick om efter vila. Jag har känt i jobbet denna vecka också att ryggen börjar säga ifrån om jag sitter för länge. Hoppas det är övergående, eller åtminstone inte blir så mycket värre än det här. 
I dag visar det i appen 25+4 och att det är 100 dagar kvar. Så från och med i morgon är det under 100 dagar, alltså tvåsiffrigt! Kul! 

Köpte julgranen från S-market och fraktade hem detta snygga vrålåk!

För övrigt så är det ju snart jul! Vi firar i år hos mina föräldrar, min syster kom hem från Sverige i går och min bror kom från Helsingfors idag. Vi tänker fira lite smått redan i morgon eftersom brorsan jobbar på julafton. 

Vecka 24

Har som sagt tagit det lugnare den här veckan och jag tycker att sammandragningarna varit lugnare. Kan mycket väl vara psykiskt också, att när det är mycket extra så analyserar jag mera men hur som haver. 

Var till rådgivningen idag, och nu hade det tillkommit kilon på kroppen visade vågen, jag har inte ökat så mycket innan men nu så.. SF måttet mättes för första gången, blodtryck och hb togs också och allt visade bra. Fick lyssna till hjärtljuden också som lät fina, så roligt alltid att få höra dem. Frågade om man kan ha sammandragningar så här tidigt och det kunde man, men jag skulle tänka på att lyssna på kroppen och ta det lugnare. Idag gick jag in i vecka 24 och i appen stod det att de värsta humörsvängningarna börjar avta yeah right! Inte inte idag i alla fall. Jag var vrålhungrig och hade just värmt upp lunchen, satte mig ner, hann ta en tugga av brödet när jag blir avbruten och måste lämna min kära lunch. Var på så dåligt humör att gråten var nära och jag var så arg. Att man inte ens ska få äta lunch ostört!! Där fick kära lunchen stå och kallna i en halv timme..  

Nu ska vi snart fara på kaffe till två vänner och i morgon tror jag det bär av till Ikea för badrumsinrednings uppköp. 

Sammandragningar och namnfunderingar

Jag är trött som bara va idag. Tror jag faktiskt slumrade till när jag borstade tänderna i morse, sen höll jag på slumra till i bilen på väg till jobbet också. Kanske det var för mycket program i helgen, jag vet inte. I fredags var det julgala för stadens anställda, cirka 700 personer samlades i Runebergsalen, blev bjudna på julmat, musik av Krista Siegfrieds och Denis Rönngård, trevligt sällskap osv. Jag var i klädd en icke gravidvänlig klänning, den passade bra i kvällens början men efter maten... alltså.. jag trodde klänningen skulle spricka upp på magen. Blev så mätt och så stinn av maten! Hann just och just komma innanför dörren här hemma innan klänningen åkte av och mjukisbyxorna fick komma på. Det är så obehagligt när något spänner på på magen tycker jag. 

I lördags var vi till Kokkola på dagen och beställde äntligen nya soffor!!! Vardagsrummet och jag har ropat efter dom i ett år, och nu äntligen, äntligen ska vi få till ett vardagsrum. Sen till kvällen bjöd vi hit "hesagänget". Jag hade faktiskt bakat pepparkakor, och av egen bakad deg dessutom. Julgardinen hade fått komma upp, så det blev riktigt juligt med glögg och pepparkakor. 

Idag ska jag ta det lugnt, bestämde mig faktiskt för att ta det lugnt hela veckan. Jag har känt att jag blivit sjuk i magen de två senaste veckorna, spänd och konstig, antagligen sammandragningar? Jag tycker att magen har blivit så om det har varit mycket extra. Så därför ska jag pröva ta det lugnt nu och se om det blir bättre och om jag helt enkelt få börja trappa ner på tempot på dagarna. Jag ska till rådgivning på fredag, ska fråga upp mera där. Annars mår jag bra, den lille sparkar på ordentligt, det synns till och med utanpå hur hela magen hoppar ibland. Är mitt uppe i namnsökande också, jag fastnade för ett namn i går, gick och log hela dan och var helt bestämd att det namnet blir det.. men så idag har det ändrat. Det är så svårt! 

22+3

Bra när magen fungerar som kudde åt vissa

Lång dag

Kryper i säng redan nu fast klockan inte ens är halv tio, men känner mig så trött. Mycket på jobb att hålla reda på och sen hade jag bestämt mig för gravidsimmet också. Jag slutar jobbet 16:15 och gympan börjar 17:00 så det är lite dötid där, jag hinner inte hem och äta, orkar inte sitta ensam i hela skolan 45 minuter, så jag fördrev tiden med att handla mat. Hungrig Mikaela + mycket folk i prisma + gympa ännu på det + äta middag först 18:30 = surtant

Bokade tid för sockerbelastning i går också, och usch vad jag bävar för det. Hoppas att det går bättre än mina förväntningar! Hoppas att jag inte har graviditetsdiabetes också! 

Köpte lite babykläder

Har mer och mer börjat se på babykläder, det är lite extra roligt nu också när man vet könet på babyn. Jag har köpt allting på loppis hittills, förutom nalleoverallen och det som min mamma har stickat. De bodyn och byxor jag har hittat på loppis har varit i jättebra skick, och de använder ju inte storlek 50 och 56 så jättelänge, så de flesta plagg är som nya. I går gick jag en runda och fastnade vid ett loppisbord där jag roffade åt mig 4 bodyn och 4 byxor, det jag betalde kostar ett par nya byxor ungefär. Idag har jag tänkt tvätta upp dem, måste först köpa parfymfri sköljmedel. Jag vet det är länge till mars, och det så löjligt på något vis att köpa kläder redan... men jag kan inte hålla mig. 

Babyskyddet har vi fått av Franks syster i fjol i samband med flytten från Helsingfors hit. Den har varit inpackad i plastpåse över ett år och jag har inte öppnat den en enda gång, jag trodde det var en jättegammal som var i princip obrukbar. Men i går tog jag fram den och tvättade upp den och den ser ju helt bra ut! Den har några år på nacken förståss men jag tänker att den duger riktigt bra. Så nu kan vi checka av babyskydd också! 

Denna har mamma stickat

Ultraljud i vecka 20

Fredagens ultra som var så efterlängtat gick jättebra. Läkaren gick igenom allt noggrant och förklarade bra, även fast man ibland inte såg skillnad på topp eller tå men. Han frågade om vi ville veta könet och det ville vi ju.... såå det blir en pojke! Jag var inställd på att det skulle vara en pojke, jag har gått omkring och kallat babyn för "han" nu en tid. Så när han sa att det är en pojke var det helt självklart på något vis, skulle han ha sagt att det är en flicka skulle jag ha blivit förvånad. Roligt med en pojke som ligger där inne och sparkar. Allt såg bra ut med den lille, skönt att veta, hoppas han och jag får må bra resten av tiden. Nu har halva graviditeten gått redan och jag är i vecka 21. På ett sätt känns det som att jag varit gravid jättelänge, på annat sätt känns det som att det är så lång tid kvar. Men jag försöker att bara vara och ta dagen som den kommer, det finns ju inte så mycket annat jag kan göra. Nu väntar jag på nästa rådgivningsbesök som är om några veckor, efter det får jag söka om mammalådan och som jag väntar på att få den. Undrar om vi får lådan från 2017 eller 2018, ska bli spännande att se. 

Jag började idag jobba 100%. Är en dag på högstadie i veckan och resten av veckan i mina lågstadieskolor. Jag vaknade med ryggvärk och hann tänka neeej, jag som lovade att jobba 100% så länge tillståndet orkar, börjar redan idag med krämpor.. men som tur gick det om, jag hade antagligen sovit konstigt får vi hoppas. I morgon blir det gravidsim på nytt, hoppas min förkylning lagt sig lite och att bikinin fortfarande passar. 

Gravidsim

Hemkommen från gravidsimmet nu och är heeelt slut! Har haft en lång dag på jobbet och har vaccinerat ett hundratal personer. Morgonen började med vattkoppsvaccineringar, fortsatte med HPV vaccinationer och avslutades med influensavaccineringar. Direkt efter jobbet rusade jag i väg till gympan, vilket i sig själv var väldigt skönt, ska nog fara flera gånger. Nu har jag ätit middag och slängt mig i soffan, ska minsann ligga här resten av kvällen. 

Gällande jobbet så har jag ju jobbat 78% sedan jag började i februari. Nu ska jag börja jobba 100% åtminstone fram till december, ska hjälpa en annan hälsovårdare i en annan skola. Jag orkar och mår fortfarande bra så jag tar gärna lite jobb till för att få mera pengar inför mammaledigheten. Kommer nog förståss sakna den lediga fredagen, tack för att jag fick ha dig!

Sötaste nalleoverallen!

Idag har vi måndag, en väldigt mörk morgon var det.. gäsp. Har idag jobbat som vanligt och sen efter jobbet hade jag inbokat en kaffe med två kompisar som också är gravida. Det är så många i min bekantskapskrets som är gravida och som ska få i början på 2018, jätteroligt alltså! Mår fortsättningsvis bra som gravid, är nu i vecka 20, och trivs med magen, i morgon ska jag testa gravidsim för första gången, jag trivs ju i vatten så jag kommer säkert tycka om det. Blir lite svårare och svårare att komma i någon bikini men.. jag gissar andra där på plats har samma problem. 

Efter cafét idag gick jag en runda i H&M och köpte för första gången ett nytt bebisplagg, ett drömplagg jag har drömt om sedan flera år tillbaka nämligen en såndär nalleoverall. Har alltid tyckt att de är världens sötaste. Har en målbild med graviditeten och förlossningen och det är få klä på babyn nalledräkten, sätta ner babyn försiktigt i babyskyddet och få åka hem. 

Källa: http://www.hm.com/se/product/70964?article=70964-B 

Sen till en annan sak. Vår hund Aramis betedde sig väldigt konstigt igår kväll. Han låg på mina ben i sängen och vi somnade till lite lätt, så kom Frank in i rummet och jag bad Frank ta bort Aramis från sängen eftersom han snarkade så mycket. När Frank försökte lyfta bort honom morrade han till, visade tänderna och försökte bita!? Det hände två gånger. När jag tog i honom hände ingenting. Jag undrar om han börjar vakta mig, om han känner av att jag är gravid? Så här har han aldrig betett sig innan, vi blev helt chockade. Men jag gjorde i alla fall klart för Aramis att om han vaktar mig, så vaktar nog jag Frank! Hoppas det inte händer igen. Nu i kväll har han inte visat någon som helst agg mot Frank. Ska bli intressant att se hur han beter sig när babyn kommer. Hittills har det gått bra när han är med barn, enda grejer är att han älskar allt och alla och blir lite för ivrig vilket leder till att han inte är direkt försiktig och smidig alla gånger. Men jag tror nog att det kommer gå bra, det måste gå bra.

Blev med barnvagn förra helgen

Sköna lediga fredag. Det kom ju rikligt med snö här om dagen och idag vaknade jag upp till en solig vinterdag. Gick en kort promenad med Aramis efter att vi mornat oss framför nyhetsmorgon i soffan. 

Idag gick jag in i vecka 19 också, jag tog bild på magen och den såg stor ut! Blev helt förvånad. Ibland tycker jag att den inte syns alls och ibland ser den så stor ut. Jag mår fortsättningsvis bra, har inte problem med ryggen (ännu) inga sura uppstötningar eller sånt. Jag får annars lätt sjuk rygg och räknar nog med att den får lida en aning, jag känner av nedreryggen/rumpan om jag tränat eller varit mycket aktiv på gården med något. 

Vi har faktiskt köpt vagn redan också, kändes väldigt tidigt men jag passade på att fynda när jag var i Luleå och hälsade på lillasyster förra helgen. Jag såg att de hade en begagnad Emmaljunga superviking på blocket.se. En sålde chassi som var köpt 2017, men i och med att de hade ett barn och skulle få ett till, så sålde de den. En annan sålde en liggdel som också var köpt 2017 i april, deras baby gillade den inte alls så därför sålde hon den. Båda delarna var i superbra skick och till ett förmånligt pris, så jag passade på! 

Nu ska jag fortsätta virka, sätta på bra musik och njuta av min lediga dag. Ha en trevlig helg, glöm inte Ack Värmland i kväll! 

Jag har en bebis i magen!

Nu ska jag äntligen skriva av mig lite, nu känns det som att jag har något vettigt att skriva om. Nu är jag gravid! Jag är i vecka 18. Jag släppte nyheten på instagram idag, nyhet och nyhet jag har ju vetat av det sedan Juli men för er andra! Magen börjar synas ordentligt nu

så det var några på jobbet idag som pekade och frågade halvt försiktigt "alltså... har du något på gång?" Och jo det har jag! 

Var ska jag börja? Det här känns så stort, kan knappt sätta ordet gravid i min egen mun. Känner mig otroligt välsignad och älskad på ett sätt jag aldrig gjort förr. Det känns halvt overkligt ännu trots att vi fått se den lille på ultraljud för några veckor sedan och jag ser en mage som växer (och inte bara magen...)

Vi tar det från början. 

Enligt mina beräkningar skulle jag få mens i slutet på Juli, jag visste att det fanns en chans att jag var gravid men vågade inte tro det. Jag hade tagit ett graviditetstest tidigare den månaden som visat negativt. Men jag mådde lite illa den kvällen, hade förvisso nog varit på sjön med mamma och pappa som kanske bidrog till en del av illamåendet. Men jag hade två test i wc och tänkte nåja jag tar det så behöver jag inte fundera på det mera, det visar ju ändå negativt. 

Jag tog testet, var helt säker på att det skulle visa negativt.. men så kom det genast två streck. Jag bara stirrade, sa öööh högt för mig själv, nej det kunde inte vara sant, nej jag har tittat fel. Läste bipacksedeln om hur man riktigt skulle tolka svaret. Gick ur vessan och stirrade tomt på Aramis som stirrade minst lika tomt tillbaka. Frank var inte hemma. Jag bestämde mig för att gå på en promenad. Gick som i dvala några hundra meter och var helt tom. Jag varken grät, skrattade, log, skrek, hoppade av glädje, nej jag var helt tom. Var nästan så tom och paff ända till vecka 12 när vi gick på ultra och fick se att något faktiskt var där. Då tömdes mina tårkanalerna på sjukhusets parkering kan jag säga. 

Jag kom hem från promenaden, tittade på testet igen som fortfarande visade två streck.  Bestämde mig för att ta ett till och ett + dök upp snabbt i den lilla rutan. Alltså på riktigt kunde det faktiskt vara sant!? Jag skickade till Frank att han kan börja komma hem snart. Jag stod i fönstret och väntade och väntade, var så nervös. Frank kom och jag sa att "Frank he har händ na riktigt konstigt, prov fara i wc och se" Franks första kommentar var "kan man fake dömde?" Men vi blev båda glada trots att det kändes så overkligt. Vi bad den kvällen att allt skulle gå bra och att jag skulle få må bra. Vi båda har ju äckligt stark fobi för att spy och att höra på när något annan spyr. Tack och lov har jag få må bra! Kunde i början må lite illa om jag blev för hungrig, eller lite till kvällarna men det är småsaker. 

Jag jobbade i somras på rådgivningen, vilket var lite humoristiskt på något sätt. Jag skulle då ringa och meddela att jag var gravid och boka in ett första besök. Jag ringde och såklart svarar kvinnan i rummet bredvid mig i andra änden. Jag lade på, det skulle kännas så konstigt att sen sitta i samma kafferum och inte låtsas om något. Jag ringde igen efter någon timme, och tror ni inte samma kvinna svarar igen.. och jag lägger på. Tredje gången gillt svarar en kvinna som är på annan ort. Vi bokar in ett första besök till Larsmo rådgivning. Veckorna och dagarna går sååå långsamt. Jag mådde bra förövrigt men var trött, jag fick ta pauser i jobbet och sitta och blunda inne på toaletten. Kunde ha somnat var som helst. Jag tänkte ju också att jag inte skulle googla en massa onödigt, jag som hade tänkt att jag ska vara lugn och harmonisk under min graviditet. Det gick någon dag efter graviditetstestet och jag googlar frenetiskt hur missfall känns, ser ut, märks, när det är vanligast och var så nojig, det tog över min glädje helt enkelt. Men efter rådgivningsbesöket, efter att vi berättat till våra familjer och efter ultraljudet så vågade jag börja tro. Ännu vågar jag inte tro fullt ut att allt ska gå bra. Det finns så mycket som kan gå snett vet jag ju, men varför gå och oro sig i onödan ändå? Den oron leder ju ingen vart.. så jag försöker att ändå vågar tro. 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst! Men jag avrundar här för annars blir det ju en roman av denna text. Vi är jätteglada över detta och längtar till mars när lillen är beräknad. Vi längtar att få träffa vår egen bebis. Nu längtar vi också till det andra ultraljudet som är om 2 veckor då får vi se könet. Jag har tack och lov få må jättebra och hoppas att det håller i sig. Jag är oändligt tacksam över att jag kunde bli gravid, det var något jag tvivlade på och var så orolig över. Denna höst känns absolut inte lika mörk som höstar brukar vara kan jag säga, jag välkomnar den med öppna armar. 

Bild från vecka 17

Bild från helgen