måndag 7 oktober 2019

Förra veckans

Förra veckan bjöd på lite dramatik i vardagen. I onsdags efter morgonmålet när jag bänkade mig i soffan för att dricka morgonkaffet hördes plötsligt en kraftig smäll och huset skakade och alla lampor och tv:n slocknade. Blev smått chockad och tankarna började spinna, vad var det? Trodde först att det var enbil som krockade i vårt hus? Aningen absurd tanke, men det var det som slog mig, eftersom de hålls på med förbättrande av grusvägen utanför och lastbilar kör flitigt här förbi.

Steg upp och för att se vad som hade hänt och det som hade hänt var att grannens träd ramlat ner på vår tomt. Trädet hade ramlat rakt över elledningen till huset, trädtoppen hade rört i vår bil också men som tur kom det endast nån ytlig reva och en liten buckla. Så igår sprang det elgubbar och fixade tillbaka elen, så redan efter ett par timmar så var allt i sin ordning igen. Nu återstår bara att frakta bort trädet och hoppas på att grannen tar ner även de 8 andra tallarna som står hotfullt och vajar i vinden när det blåser hårt...


Sen var jag också i jobb i fredags!? Ja, på riktigt. Eller nästan på riktigt, jag var bara med på ett arbetsskift, ett inskolningsskift. Jag har tänkt börja hoppa in lite smått på kvällar och helgar. Det kändes riktigt bra och jag hoppas jag kommer in bra in i arbetet och i arbetsgemenskapen. Det har inte varit lätt för mig att komma fram till beslutet. Jag är en väldigt bekväm människa, jag trivs jättebra hemma och jag vill verkligen vara hemma med Liam. Det här är liksom vår tid nu, den här tiden kommer aldrig tillbaka, han är bara liten en gång, och jag kommer hinna jobba resten av livet. Jag är så nostalgisk (?) av mig och klamrar mig gärna fast i det som är och vill inte bryta mönster. Men vad man har man för val egentligen, förr eller senare hamnar man att byta mönster om man vill eller inte, för livet går vidare. Oj vad dramatisk jag låter. Men när jag väl har brutit ett mönster så inser jag alltid att det inte var hela världen, och att det kan faktiskt bli riktigt bra också, som med det ynka arbetspasset. Det gav mig massvis med energi och ser verkligen framemot att börja hoppa in mera. 

Sen till sist vill jag rekommendera en bok. Jag har blivit lite av en bokslukare på sista tiden. Jag kom över den här boken på loppis, den såg lite lässliten ut och titeln och författaren klingade lite bekant. Boken är från 2013 så den är ju verkligen inte ny men jag har inte kommit över den tidigare. 
Men alltså... den är så bra. Jag vill läsa sida efter sida, men samtidigt vill jag inte att den ska ta slut. Sällan böcker berör så starkt så att jag får tårar i ögonen, och denna lyckas flera gånger med det. Boken heter Livet efter dig (Me before you), skriven av Jojo Moyes.

Ju mer jag läser ur den, så känner jag igen mig flera gånger och flera saker känns bekant. Det har gjorts en film om boken och jag undrar om jag inte har sett den? Måst i alla fall se den (en gång till) men först ska jag läsa ut de sista sidorna.

bildkälla:https://www.nextory.se/bok/livet-efter-dig-jojo-moyes-9789187343742

bildkälla: https://is1-ssl.mzstatic.com/image/thumb/Video60/v4/37/8d/01/378d01d8-bfb3-4005-46da-0b7aaa98de14/pr_source.lsr/268x0w.png

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar