Hur överlever man småbarnstiden?

Under den senaste veckan har jag många gånger ställt mig frågan hur överlever man småbarnstiden? Tror inte jag kommer ur denna tid med förståndet i behåll. Liam har sovit sämst under denna vecka, långa nattningar och när han till sist somnat vaknar igen några gånger efter bara nån minut, gnäll, gråt, skrik nästan hela dagarna långa.

Har haft ångest inför varje natt eftersom natten innebär uppvaknande typ 1 gång i timmen, trösta, amma, natta. Vaknar tidigt på morgonen och får börja med att bygga i hop min rygg som ligger utspridd över rummet (typ), för att inte tala om psyket som jag inte vet vart har tagit vägen. 

Nääe alltså denna vecka är inte min glans vecka som mamma. Är helt utpumpad på energi och vet seriöst inte hur folk klarar av fler än 1 barn, åtminstone inte jag skulle klara det. Giv mig styrka. Hit men inte längre känner jag. I natt sov vi ändå bra, tack och lov. 

Så tröstande att läsa andra mammabloggar som skriver ärligt om tuffa perioder, det får mig att känna att det är accepterat att känna som jag gör och att det inte bara är så här hemma hos oss. Tänker inte ha dåligt samvete över mitt dåliga tålamod, zombie-looken och suckarna, allt ska man inte behöva släta över. Men jag ska försöka svänga mitt negativa tänk till något positivare, det är ju ändå juletider.

Mässling tider är det också här i vår by. Så vi undviker allmänna platser, vågar inte fara med honom till butiken eller dylikt. Så lite isolerade känner vi oss, hoppas nu verkligen att det inte blir någon större epidemi så att alla sku få fira julen lugnt. Hoppas att inte fler blir smittande och att de som insjuknat blir snabbt friska. Tänk att Liam bara under sina 8 månader redan har fått vara med om att mässling och kikhosta härjat.. vad kommer här näst? 

Mamma-barn träff och julkortsfotografering

Åh bästa nattningen på länge! Liam somnade på ca 10 minuter, det ni, vi är vana med 30-50 minuters nattningar, åtminstone den senaste veckan. Hoppas han sover lika bra som nattandet gick, för även det har varit uselt den senaste veckan. 

Idag har vi haft mamma-barn träff. Vi är en ganska stor grupp, så det brukar bli livat och högljutt, men också roligt. Vi hade Tanja från leikkikauppa.fi som höll ett party för oss, riktigt trevligt, jag beställde dock ingenting för jag tänkte i stället åka till hennes butik och se. Hon öppnar en butik i Jakobstad inom kort.

Har även idag försökt ta julkort. Min idé är att fotografera själv här hemma, tycker inte att jag vill satsa alltför mycket och åka till en fotograf, utan tycker det går lika bra hemma. Hittills har jag fått till kanske 3 bra foton av de ca 50 jag tog, kanske om jag redigerar ordentligt så får jag till det helt, för jag är inte helt nöjd ännu. Inte världens enklaste att få Liam att le på beställning och att sitta stilla och se in i kameran heller (och inte är det bättre med Aramis.)

Liam den armlöse!

Friends and brgs med betoning på Friends

Tror det är fjärde gången vi lyckats fullfölja vår påbörjade tradition med att samla "hesagänget" på Friends and brgs. Den sista söndagen varje månad samlas vi och umgås och äter. Det var min idé att vi skulle reservera en dag i månaden då vi träffas och gör något. Jag tyckte att vi träffades alldeles för sällan och på så sätt så får vi in en åtminstone en träff i månaden, dom som har möjlighet kommer. I hesa träffades vi typ varje söndag den sista tiden, men det avtog när vi flyttade hit, alla är så upptagna med andra kompisar och familjer. Hoppas vi lyckas upprätthålla traditionen, dessutom får man ju äta burgare åtminstone en gång i månaden, hehe. 

Love you!

Tumistid på gymmet

Fick ordnat med lite tumistid idag, så vi fick träna på gym tillsammans. Liam var hos sin fammo så länge. Vi borde verkligen göra fler saker på tumanhand men det blir bara inte av, vi måste planera in det om det ska bli av. Så roligt att träna också, även det är något jag måste planera in om det ska bli av. 

Men.. är ännu så osäker på träningen efter graviditeten, är så försiktig och rädd att ta i för hårt och osäker på vilka övningar som är bra att göra och vilka jag helst ska undvika till en början. Så under hela träningspasset känner jag efter FÖR mycket tror jag och det tar bort fokuset på det andra. Kan man över huvudtaget komma tillbaka till samma träningsform man var innan graviditeten eller är det en ny träningsform man ska eftersträva? Jag pratar nu inte om kroppens utseende, det lägger jag inte fokus på utan på styrkan och prestationen jag hade innan.

Det är väl bara att börja någonstans och öka på vartefter, antar jag. Jag ska skaffa gymkort till gymmet som ligger endast 2 km från vårt. Det gymmet har jag testat en gång och gillade det inte alls, det var så trång och litet.. Men ska ge det en andra chans, lyxigt att ha det på gång avstånd, Liam kan sova (förhoppningsvis) i vagnen på utsidan medan jag tränar. 

För tillfället har jag ordentligt med träningsmotivation och vilja, tycker det är så skönt att få sätta hörlurar på (det inte varje dag man kan göra det när man har barn, för ens uppmärksamhet behövs till annat) spela musiken högt och bara fokusera på mig själv för en stund.  

Julbestyr och pyssel

Redan fredag, den här vecka har gått snabbt! Vackert väder har det varit hela veckan, längesedan man hade sitt solen och känt känslan av att det biter i kinderna när man är utomhus. Gillar det så här och hoppas att det fortsätter ännu. Det sku gärna få komma lite snö också så det sku bli lite ljusare. 

Denna vecka har jag satt upp julgardinerna i köket. Gillar dom julgardinerna bättre än de vanliga, så jag tänkte att de får komma fram så hinner de vara framme ett tag innan det är dags att ställa tillbaka dom i garderoben. 

I onsdags var jag på Sunds julpysselkväll där man bl.a. fick pyssla julkransar. Personalen hjälpte till och gav tips och råd. Det var faktiskt riktigt roligt, undrar om dom har det varje år? I så fall är det något jag rekommenderar och som jag själv ska på i nästa år. Det var roligt att vara kreativ och pyssla, och dessutom fick man julstämning på köpet. Pysselkvällen kostade 15€, då ingick material såsom kransbasen, olika ris osv. Denhär kransen fick jag till med lite hjälp av personalen. Kan säga att den nog är 10 gånger snyggare än den vanliga grankransen jag brukar binda hemma och sätta på dörren. 

Hej, länge sen sist!

Fick en gnista att skriva ner några rader. Har så många gånger försökt skriva ett inlägg men avslutar i lika snabbt som börjat. Vem bryr sig vad jag skriver? Vad ska jag skriva om? Näh, jag lägger ner bloggen tänker jag. Men just nu känner jag för att skriva ett litet oskyldigt inlägg och jag ignorerar tankarna. Jag ska väl inte överanalysera allting hela tiden. Går with the flow och konstaterar att det endast handlar om en blogg, inte något världsomfattande reportage eller avhandling. 

Längesedan sist. Då skrev jag att Liam börjat med smakportioner och att vi hade besök av en älgfluga. Älgflugorna tror jag med största sannolikhet inte finns mera tack vare minusgraderna. Jag vågar gå på vägen igen. Och andra sidan så har det också rört sig vargar här omkring, så inte vet jag... alltid är det något. Lite lustigt att jag ändå är mer rädd älgflugor än vargar. Min motivering är att det är lättare att ropa på hjälp, springa in till grannen, hojta och göra sig stor om man ser en varg. Men hur skulle det se ut om jag gjorde samma sak om en älgfluga landade på mig?

Min Liam har hunnit bli 8 månader. Han äter det mesta som bjuds på i burkväg. Jag har börjat köpa de större matburkarna och han slukar också dem om han är riktigt hungrig. När blev han så stor så att han kan få plats med all den mat?
Han drar sig framåt i full fart, i racerfart om han får syn på Aramis mat och vattenskålar. Han har lärt sig sitta men jag vågar inte lämna honom helt själv ännu i fall han bestämmer sig för att slänga sig bakåt. Han skrattar och är för det mesta nöjd. Nu just är han i en klängperiod och ska absolut ha koll på var jag är och ska ha mig inom räckhåll helst. Det har troligen att göra med den fas han är i. Han upptäcker så många nya saker och lär sig nya saker, så det är tryggt att stämma av med mamma med jämna mellanrum. 

Resa, smakportioner och älglugor

Bland smakportioner, flaskmatningsförsök, frustration, gråt, blöjbyten och för korta nätter hittar ni mig, hejsan! Ni hittar nog även skratt och glädje också om ni riktigt letar. 

Vi har varit till Sverige i helgen på min systersons dop, jättefint dop och bra resa. Vi var hela familjen samlade och det sker inte så ofta numera i och med att en av oss bor i Luleå och en i Helsingfors och jag någonstans mitt emellan. Senaste gång vi alla var tillsammans var kring jul. Bilresan gick hyfsat bra, det är andra gången vi reser med Liam till Sverige. Frank körde och jag försökte underhålla Liam i baksätet. Vi hann även med ett Ikea besök på hemvägen i Haparanda, köpte lite smått och gott.

Väl hemkomna från resan så har veckan varit jobbig här hemma. Antar Liam är inne i ytterligare någon fas, för det gnälls och gråts här. Han sover sämre på nätterna, vilket även gör att jag sover sämre vilket då leder till d-å-l-i-g-t tålamod och humör. Men va ska int vi klar denna fas också, liksom vi klarat de förra när han betett sig på ungefär samma sätt. Liam blir ett halvt år nästa vecka. Han både gillar och ogillar att vara på golvet, han blir irriterad när det inte far varken framåt eller bakåt när han försöker. Han har börjat äta grönsakspuré och gröt.. eller äta och äta, klotta och spotta ut hälften. Men ändå roligt tycker jag det är att ha kommit hit när han ska börja äta annan mat än bara bröstmjölk.

Hösten är ju här och jag tycker faktiskt det känns okej, trots att jag inte är en höstmänniska. Men idag längtar jag faktiskt efter vinter för jag för så förbannat led älgflugor. Jag skulle gärna vandra och vara i skogen men jag vågar inte. Jag gick på vagnpromenad idag ca 1 km från vårt hus, det är lite lite skog längs vägen och jag har nog alltid varit skeptiskt om jag ska våga ta den vägen eftersom att de kan finnas älgflugor där.. men ändå tänkt att jag får skärpa till mig, de kan väl ändå inte finnas på varje ställe där det finns lite skog?! Men näee om inte en älgfluga uppenbarar sig på vagnen! Med is i ådrorna skuffade jag bort den, lag upp min huva och gick med panikartade steg hemåt igen. Svor inombords, profylaxandades och funderade hur jag ska få bort alla de tusen som säkert har klamrat sig fast i mig. Men jag synade mig och Liam och jag har ännu inte hittat någon. Så tur i oturen kanske det bara var den ena. Men alltså!!! 

En stilla morgonstund

Typ andra gången jag äter frukost ensam i min stillhet sedan Liam föddes. Skönt. Bara jag, radio Vega och babyvakten. Liam ligger kvar på vinden och sover. Jag var tvungen att stiga upp eftersom jag väntar på en person från Huusholli kök som ska hämta en dörr som de borrat fel. Vi beställde en integrerad kylskåpsdörr för flera veckor sedan och när Frank väl hämtade den förra veckan och vi skulle montera upp den, jamen då visar det sig att borrhålen för gångjärnen är felborrade!? Så deras förslag var att de hämtar den, borrar nya hål så vi får upp dörren tillfälligt, innan de får en splitterny dörr levererad åt oss i slutet av augusti. Låter ok. 

Nu hörs det gråt, hejdå! 

Onsdagsjumppa

Passar på att blogga lite nu när Liam sover. Han blir i nästa vecka 3 månader och han har utvecklats mycket de senaste dagarna. Okej, han utvecklas ju mycket varje dag, men nu är det mera märkbart. Han ler ofta och har börjat jollra nästan stup i kvarten hela hans vakna tid, så roligt för mig att få lite respons! Lilla charmtrollet. Han är intresserad av saker runt omkring och gillar att ligga på mage och i babysittern. Det är riktigt roligt att se hur han utvecklas faktiskt. Leendet man får när han vaknar och ser på en är ju guldvärt.

Idag har vi varit på stark-mamma jumppa i skolparken. Vaknade lite sent så jag fick stressa i väg utan att ens hinna dricka morgonkaffet. Men det var det värt, alltid lika roligt att jumppa och kaffet hann jag dricka sen. 

Ett fantastiskt bullabak

Har idag bakat bullar och de är lugnt de godaste jag har bakat! Att jag dessutom lyckades baka med en unge är ju i sig fantastiskt. Det går ju inte att planera med min unge i alla fall, inga rutiner har vi riktigt fått ännu och hans humör hinner ändra 10 gånger under 1 minut. Har man väl försökt planera så skiter sig planen i 9/10 fall. Men tricket idag var snabba rörelser, rulla vagnen med en fot samtidigt som jag rullade bullarna. Fantastiskt goda vaniljsnurror! 

Nu sover Liam andra turen, kanske jag skulle passa på att bada Aramis nudå för han borde verkligen upptvättas. 

Villapremiär för Liam

Liam var för andra gången ut på sjön förra helgen. Båda gångerna har han sovit gott i båten. I helgen var det första gången har var till mamma och pappas skäre. Allt gick bra, förutom att det kändes som att jag och pappa höll på tappa vagnen i vattnet vid hamnen.. hjärtatihalsgropen!!! Men läget var under kontroll och om det är någon som gör mig lugn så är det min far. Lugnet själv. Hoppas på flera skärevistelser i sommar, har ju mamma som mer än gärna sköter Liam, som nästan väcker honom om han sover bara för att få umgås med honom. Mamma som tyckte att jag nog skulle köpa en termometer som mäter temperaturen i vagnen så han inte få för varmt. Hennes svar på frågan om hon hade termometer åt mig och mina syskon var ändå nej. 

https://scontent-ort2-1.cdninstagram.com/vp/1a8e7afcb76bb4a41e5be554a8da00e1/5BB3C541/t51.2885-15/s480x480/e35/33115177_406414049836773_4808887929994739712_n.jpg 

Chanel läppstift och ärtsoppa

Jag hade lovat mig själv att aldrig igen åka till Kokkola ensam med Liam, det orsakade alltför högt blodtryck åt mig sist jag var. Tillsammans med det höga blodtrycket hörde också lågt blodsocker, vätskebrist och hjärnsläpp. Vätskebristen kom av all det mängd vätska jag förlorade i och med att jag svettades mängder, men det fanns varken tid eller orsak att ta av sig jackan. 

Men idag så bestämde jag mig för att ändå åka dit, jag ville helt enkelt ha en Polarn & Pyret body till Liam. Nå, jag började ändå med Lindex, bytte ett plagg där och köpte lite kläder till honom. Liam han hade ögonen öppna men låg förnöjd i babyskyddet. Gick till Polarn & Pyret men nejför att jag heller denna gång "jöutast" köp en body för 22,90 euro!! Nejför, aldrig, jag är för kniido.  Liam var fortfarande nöjd.. så jag shoppade vidare, men drog mig hastigt och försiktigt ut från butiken. 

Jag hann gå i flera butiker och hamnade till sist i en sminkstol i Emotion med Chanel läppstift för 45 euro på mina läppar. Jag såg snygg ut i läppstiftet men sa nog med självsäker röst åt hon som sminkat mig att jag inte är 100% nöjd med färgen och att det är lite för dyrt. LITE dyrt!? Ojoj, allt kostar. Mamma-Mikaela håller hårt i pengarna nuförtiden. Åtminstone när det kommer till att konsumera kläder och prylar försöker jag tänka miljövänligt och ekonomiskt. Sen kan jag nog å andra sidan handla hem sju olika sorters glasstrutar till sommarfrysförrådet, för tillgång till en glasstrut när som helst behöver man väl? 

Summasummarum Kokkolabesöket blev lyckat denna gång. Förra gången körde jag vagnknepet, trodde Liam skulle sova gott i vagnen när den var i rörelse men det gjorde han inte. Så denna gång kånkade jag på med babyskyddet = Liam var nöjd, det var lätt att gunga den om han gjorde sig hörd. Mina axlar och min rygg värker och ömmar av allt bärande men det var det värt. Jag fick en lyckad shoppingtur i Kokkola med hälsan i behåll. Nästa gång kanske jag kör babyskydd-i-vagnen-tricket. Nu är Chanel läppstiftet bort från mina läppar, det torkade jag bort när jag åt ärtsoppa till lunch.

Min dag idag

Har klickat mig in till bloggen för tredje gången nu, påbörjat en mening, suddat ut den och bytt webbsida för att sedan igen klicka mig in hit. Jag vill skriva något, men kommer inte på något fiffigt. Så jag kan väl skriva om min dag idag! 

Vaknade till alarmet klockan 8:30 och var sjukt trött, trots en bra natt där Liam endast ätit en gång, vilket han för det mesta gör nu för tiden, var tvungen att ha alarmet på eftersom jag skulle på starkmamma-jumppa i skolparken klockan 10:00. Låg och drog mig i sängen till 9:20 och stressade iväg mot stan. På vägen noterade jag många poliser som stod i beredskap med gevär på sina axlar, tänkte att vargskrället antagligen är här i närheten igen, mycket riktigt, men inte heller denna gång fick de livet av den. 

Efter jumppandet tog jag en lunch vid cafe' FIIKA med J&M, stresslunch minsann, Liam sov och kunde vakna när som helst och vråla till. Tyngde i mig lunchen och Liam sov gott och förde inget väsen av sig. Vill verkligen få bort den där paniken att han sku vakna bland folk, jag menar HUR farligt är det ifall han gråter?! Vem bryr sig, och bryr någon sig så, jaa vad? Men det känns stressigt att vara i stan fortfarande, kanske jag blir mera chill så småningom. Men nästa gång ni ser en mamma tynga i sig lunch, gunga vagnen frenetiskt och flackar med blicken så är det antagligen jag. Eller, gissar det är vilken nybliven mamma som helst, eller hur? 

Kom hem från stan, hittade att min kära franska bulldog hittat blöjroskisen och rivit sönder en kissblöja över matsalsgolvet! Tog det med en liten klackspark och var nöjd att det var en kissblöja istället för bajsblöja. 

Sen kom min bror hit och sen kom Frank från jobbet. Nu sitter jag i vardagsrummet och bloggar, läser bloggar och njuter av att Liam sover så bra i vagnen. 

Tisdagslista

Hur har din dag varit?

Vädret har ju varit regnigt och grått. Liam har varit lite gnällig hela dagen. Så dagen har varit ganska tråkig och lat. 

Vad har du gjort idag?

Gått i mjukisbyxor hela dagen. Ammat, bytt blöja, rullat barnvagnen, testat Babybjörn bärselen. Sett på tv och lyssnat på radio Vega. 

En låt som du lyssnat non stop på?

Jakob Karlberg- fan va bra

Vad gör du just nu?

Slösurfar på internet och läser lite bloggar.  

Vad har du ätit idag?

Till frukost två smörgåsar och en god hemlagad smoothie! Den ska ni testa, faktiskt riktigt god! Du behöver 

- en avokado

- ca två nävar färsk spenat

- en kiwi

- 1-2 dl appelsinjuice

- mixa och du har en god och hälsosam smoothie! 

Skall du göra någonting kul i veckan?

Tror det var den här veckan min bror kommer hem från Helsingfors, det ser jag framemot. Så får han träffa Liam för första gången också. 

Känner du dig stressad?

Både ja och nej. Har ju verkligen lata dagar här på hemmaplan, jag kan gå runt osminkad och i mjukisbyxor hela dagen. Jag behöver inte prestera något i jobbform eller på så sätt. Ibland blir jag stressad på barnskriket och att det varje varendaste gång jag tänker pumpa bröstmjölk och lillen sover, så vaknar han och jag får pausa pumpandet. Slår inte fel en enda gång! Han känner väl doften eller nåt, eller hör mina tankar. 

Beskriv ditt humör med tre ord!

Lat, hängig men glad.

Vad gör du när du är ensam hemma?

Oj, nu är jag ju aldrig ensam hemma mera. Men då jag var det, så brukade jag lyssna på musik, se på någon serie, städa typ. 

Hur ser ditt rum ut för tillfället?

Sängen har varit obäddad sedan Liam kom, lite blöjor, amningsinlägg, skötbädd och trasor här och var (rena nog)

Har du köpt något fint denna veckan?

Ett babyalarm/babyvakt?

Något du har på span?

Nya kläder och ny frisyr/hårfärg! Det känns som att jag vill förnya allt efter graviditeten. Nu är det liksom nytt liv och jag vill förnya mig! När jag ska hinna med allt det får tiden utvisa...

Något du är beroende av?

Kaffe, socker, ansiktskräm, min telefon and so on..

En mindre gnällig bebis

Lillkillen har varit sig själv nu i två dagar. Inga skrikanfall som det var senaste jag skrev. Väldigt skönt, så skönt att se att han mår bättre. 

Jag testade att ta fram babygymmet här om dagen och han verkar gilla det. Konstaterade också att han växt ur några kläder som var i storlek 50.. så han utvecklas och växer nog för varje dag fast man själv inte ser det, min lilla Liam. 

Idag har vi faktiskt varit till Kokkola på ett ärende, jag hann till och med springa in till Gina Tricot provade och köpte ett par nya jeans på ca 5 minuter, så länge Frank hade Liam med sig på Arnolds café. Effektiv med andra ord. 

En strålande vårdag

Kunde inte tro att den här dagen skulle bli så här bra efter gårdagens usla humör. Lillkillen skrek och var på usligt humör nästan hela dagen, öronen och humöret på mamman var på väg att ge upp till sist. Googlade ovilligt kolik och är livrädd att han ska ha få kolik.. huh! Hans mage krånglade och man såg att det gjorde ont när han drog i från tårna. 

Som tur sov han bra på natten, så både mamma och barn vaknade upp pigga. Pigga och fräscha till en strålande dag, varmt och härligt vårväder, solsken, fågelsång, gräsmattan som mer och mer gör sig synlig vart eftersom snön smälter, vagnpromenad i på bar asfalt och häng på terassen. Liam har inte haft något skrikanfall utan varit sig själv, så vi båda två har haft en bra dag, tack och lov! På kvällen var vi en sväng till mina föräldrars, hälsade även på farmor och farfar. Hoppas nu verkligen verkligen verkligen att det inte är kolik som är på gång för allas skull. Men en dag i taget och idag är jag väldigt tacksam för en fin dag! 

Idag inviger vi grillsäsongen

Så härligt att våren är här! Bästa årstiden, det går mot ljusare tider, det händer så mycket i naturen, allt väcks till liv, jaa-a så skönt! Denna vår innebär ju dessutom något helt nytt också, denna vår är jag mamma och har ett barn! Det har liksom inte riktigt sjunkit in ännu, gissar att jag är inne i någon form av bebisbubbla. Men allt har ju sin tid. Jag försöker verkligen ta en dag i taget och vi lär känna varandra mer och mer för varje dag. Hittills tycker jag livet med lillen, lilla Liam har gått över förväntningarna och riktigt bra. Amma, byta blöja, sova.. amma, byta blöja, trösta, sova.. osv. Jag blir mer och mer säker för varje dag. 

Nästa vecka blir han 1 månad och då ska vi till rådgivningen. Men idag njuter vi av det vackra vårvädret på terassen, Frank åkte och köpte grillkol för nu ska vi inviga vi grillsäsongen! 

Välkommen till världen lillen!

Han e här! Vår pojke föddes måndagen den 19 Mars och blir snart två veckor gammal. Allt gick bra och vi mår bra. Sorry alla påskhäxor och påskharar som knackat frenetiskt på den låsta dörren idag, jag är ganska upptagen med att amma och att försöka undvika bröstinflammation av draget från dörren därav ignorerade jag er. 

Vecka trettinie

Hej hej från vecka 39! Har just druckit upp moriskaffi och ätit en bulle som Frank fick för sig att baka i går kväll. Kan säga att det är en viss skillnad på våra energinivåer nu just. Själv fick jag ett infall att storstäda i går, jag städade nedrevåningen i ca 2,5 timmar, ut med mattorna, torkade dörrar, dammsög vägar och tak, dammade och skurade. Och alltså blev så slut efteråt, jag orkade laga mat sen fick jag lägga mig i soffan i 2 timmar och sen kom jag knappt upp ur soffan p.g.a. värkande rygg. Så resten av dagen gick till återhämtning. Frank då, nå först var han i ett fysiskt aktivt jobb i 8 timmar, efter jobbet var han till x antal butiker och fixade saker innan han kom hem, hann äta middag, sen ut och bygga på något projekt i garaget, sen bar han ved till bastun på min begäran, och sen efter bastu ännu så börjar han baka bulla!! Själv ligger man som en säl i soffan och pustar om man glömt ta med något från köket innan man han lägga sig i soffan. 

Skönt i alla fall att ha städat huset, borde i dag få städat andra våningen också. Dock inte lika intensivt, det blir nog bara ett varv med dammsugaren och en varv med moppen. Nu när det faktist är så att förlossningen kan starta när som helst, så försöker jag tänka på att vila och att äta näringsrikt. Skulle vara tråkigt att man skulle vara döslut efter en dag med en massa aktiviteter och så skulle förlossningen starta sen utan att man hunnit vilat upp sig. 

Tror jag har börjat känna av förvärkar de senaste eftermiddagarna/kvällarna. Det trycker neråt, värker och molar. I bland så "kraftigt" att jag måste stanna upp och stå stilla. Det hände i S-market i går också och kunde knappt gå normalt. Jag ser ju sprängfärdig ut också, så om någon såg mig blev de väl helt nervös. Men annars känner jag inte av något. Man kan ju ha förvärkar flera veckor innan förlossningen startar, så jag räknar nog ändå med att gå över när jag är förstföderska. Han kommer när han kommer. 

Gårdagens snygga städoutfit. 

Helkroppsmassage

Har idag varit på Mama to be massage till Cosmetique, helkroppsmassage alltså. Behöver väl knappast förklara hur skönt det var, h-e-l-k-r-o-p-p-s-m-a-s-s-a-g-e! Är fortfarande helt avslappnad och dåsig, och oljig av all massageolja. Rekommenderar verkligen den om du är gravid! 

Förövrigt är det fortfarande skönt med mammaledigt, så skönt med lediga dagar. Har sovit sämre den här veckan, har svårt att få tag i sömnen, vaknar flera gånger och behöver besöka vessan rätt så ofta, då känns det så skönt att veta att man inte behöver till något jobb på morgonen utan man får vila ut under dagen i stället. Med graviditeten går det bra, magen har sjunkit lägre ner och det strålar till neråt ibland. Känns så spännande att förlossningen kan starta när som helst rent teoretiskt sätt. Jag är i vecka 37+5 idag. Förlossningen kan starta i natt lika bra som det fortfarande kan starta om en månad. Har nog inga känningar ännu så jag tror nog inte att han tittar ut riktigt ännu. Men onekligen känns det spännande!

Har packat bb-väskan är färdigt till lillen. Min väska är inte färdigpackad ännu men nästan färdig. Känns så skönt att jag välkomnar förlossningen nu än stretar emot och bävar inför den.

Duschen, min vän.

Aah, färdig duschad för idag! Är i en dusch-fas nu när det är så skönt att stå i duschen i hett vatten, sku kunna stå där i timmar. Jag ska snart sätta på ett avsnitt av bonusfamiljen och mysa i soffan. Sammandragningarna gör sig påminda, åtminstone om jag har gjort något extra under dagen. Har idag varit och hälsat på min kompis och hennes bebis, så skönt att vara ledig på dagarna så man kan spontant hitta på något mitt på dagen, that's a new one. Sen var jag med mamma och pappa till Kokkola när deras bil sku på service. Inte så betungande aktiviteter men det ger tydligen ändå sammandragningar. Så nu gäller soffläge resten av kvällen. Tar modell av killen på bilden. 

What a week!

Alltså vilken vecka! Till den här veckan ryms bebismys, förkylning, profylaxkurs, bihåleinflammation, ultraljud, handla allt till babyn, babyshower, till att fyra brandbilar stod på vår gård.

Förkylningen hade redan börjat förra helgen med hosta och sjuk hals, och förvandlades till den värsta förkylningen jag kan minnas. Diagnosticerade mig själv med bihåleinflammation, trodde huvudet skulle spränga av allt tryck. Låg däckad i två dagar. Usch som tur har det blivit bättre, det värsta gick om i torsdags..

I måndags var vi på profylax i Nykarleby, och den gillade jag starkt. Minns att hon sa "gå inte med inställningen att förlossningen är något ni ska genomlida, som kommer vara något av det värsta ni har gjort. Gå in med inställningen att det är något ni FÅR göra, och något som är otroligt spännande". Jag har ju helt haft den första inställningen, det här är något fruktansvärt och jag kan inte tänka mig hur det ens kommer sluta. Men jag insåg att jag behöver byta inställning. Allt är ju nytt med situationen, så det är ju lika bra att gå in med en positiv inställning i stället för en negativ. Det stora negativa med kursen var att jag satt där med bihåleinflammation, tryck i huvudet som gjorde att tårar och snor pressades ut och jag fick sitta med näsduk efter näsduk. Vi skulle ju öva på att profylax andas också... gick JÄTTE bra med täppt näsa kan jag säga.

I torsdags kände jag mig friskare och bestämde mig för att handla det sista till bebisen och mig själv, och köpa lite saker till huset. Jag gick hela dagen i Kokkola, fick hem amningsgummi, våtservetter, nappflaska, zinksalva och "badabunk". Ramar till fotoväggen i vardagsrummet och lite annat smått och gott. Allt detta sista jag fixade trodde jag var helt förgäves när jag några timmar senare stod ute på gårdsplanen och det var fyra brandbilar här. 

Jag var ensam hemma på torsdagskvällen, var så slut efter allt shoppande i kokkola så jag tog det riktigt lugnt. Så kände jag röklukt och tyckte det såg ut som att det var rök i köket, äh tänkte jag, jag inbillar mig, det röker väl in från pannan i källarn.. vi har eldat mera nu när det varit så kallt, annars har vi ju bergsvärme nog. Men så blev lukten starkare och jag anade rök i köket. Så jag gick till köket och konstaterade att det var rökigt där. Gick ner i källaren och där var det rökigt. Kikade in i pannan men där fanns ingen eld, men det rökte omkring pannan.. Så jag ringde Frank. Han kom hem på några minuter, och några minuter efter var även brandkåren här. Det brann i skorstenen när Frank kom, det slog ut eldlågor i källaren som Frank släckte med vatten och röken spred sig från källaren uppåt till huset.  Sirenerna tjöt och blåljus blinkade, brandman efter brandman kom, de var upp på taket, ner i källarn, på balkongen och på gårdsplanen. 

Jag var ganska lugn och sansad, tänkte i fall det börjar brinna ännu mera så är ju brandkåren på plats och får snabbt släckt den. Frank var mera dramatisk, "jahapp snart slår de sönder taket och vi har ingenstans att bo". Så kom en brandman och sa "ta ut det viktigaste ni vill ha ur huset, i fall att.." och vi båda stod helt stilla, jag kom inte på en enda sak jag ville ha, vad är det för vits att ens ta ut något?! Sen några minuter efter kom en annan brandman, klappade mig på axeln och sa att allt är lugnt, det är inte så farligt som det ser ut, vi ser till att ni får sova lugnt i natt. 

Jag visste att branden var koncentrerad till skorstenen, det handlade alltså om sotbrand. Men tankarna började vandra iväg efter en stund. Tänk om elden sprider sig och hela huset fattar eld. Allt jag köpt till babyn idag, badabunken, nappflaskan, barnvagnen, kläderna,. jag måste köpa nytt allting. Var ska vi bo? Vi får baby snart, jag vill bo här hemma. Gode Gud bevare oss väl. 

Brandmännen var här i ca fyra timmar. Det enda som förstördes var skorstenen och en vattenmätare som gjorde att vi dessutom blev utan vatten. Är så tacksam att allt gick så bra som det gjorde. Det tog typ ett dygn att inse hur liten skada som skett. Det kändes helt overkligt att morgonen därpå kunna vara hemma, äta morgonmål, se att babysakerna fanns kvar, helt underbart! 

Sen kom tankarna tänk om jag aldrig ringt Frank, tänk om jag somnat på soffan, tänk om det hade skett under natten då vi sov, tänk om vi hade haft babyn redan, tänk om elden hade spridit sig, tänk om de skulle ha varit tvungna att riva taket och spruta vatten som lett till vattenskador, tänk om vi inte hade haft någonstans att bo, tänk om vi skulle ha varit tvungna att bo hos någon annan, tänk om, tänk om, tänk om. Den ena brandmannen sa att det kan hända att det hela har startat två dygn innan med glöd i skorsten, eftersom skorstenen var så het. Jaa-aa.. FY vad läskigt. 

På fredagen ringde vi försäkringsbolaget och allt sådant, men inget har riktigt blivit gjort ännu. De ska komma och granska, vi ska ha hit en sotare som ska granska skorsten och vi behöver någon som bygger ny plåt kring skorstenen, eftersom brandmännen rev bort den gamla plåten. Vår gårdsplan är full med svart aska och spår av händelserna i torsdags som gör att det luktar rök utomhus. Men röklukten inomhus tycker jag har farit bort helt, kan inte garantera eftersom jag fortfarande är lite förkyld. Är så tacksam att det gick så bra som det gick. 

I fredags var vi också på ultraljud och lillen mår bra. Jag fick också remiss till Kokkola för ett sista ultraljud p.g.a. min epilepsi medicinering. Lilla vännen i magen, det har varit mycket den här veckan för dig. Hoppas på en lugnare vecka och hoppas att brandbilarna aldrig behöver hit mera igen. 

Oboy och lingonsylt?

Sitter och dricker varm oboy (?) vid köksbordet efter en kort promenad ute i det krispiga vädret, magen, jag och Aramis. Magen den växer i racerfart nu känns det som, men det ska den väl få göra med all rätt. Det är ju faktiskt en baby som växer i magen och inte bara magen som växer.. Idag är jag inne i vecka 34+5. Har innan promenaden varit bänkad i soffan i 4 timmar och följt med OS, och snart pallrar jag mig i väg dit igen för att se herrarnas ishockey. 

Som sagt så dricker jag oboy. Vet inte om jag har haft några cravings, inte sådär så att jag m-å-s-t-e få en viss sak, men jag har varit snål på saker som aldrig tidigare skulle falla mig ens i tanken, som oboy till exempel, vem dricker ens oboy?! Det innehåller ju en massa socker, helt onödigt, men jag fick för mig för någon månad sedan att jag vill ha varm oboy och köpte då en burk. 

Den andra helt sjuka saken som jag köpte i helgen, mot alla mina principer jag någonsin haft var LINGONSYLT! Ikeas lingonsylt fick jag med mig hem. Jag har hatat lingonsylt, HUR kan man äta sylt med mat? Nej, det har varit så äckligt tidigare, så pass att om en köttbulle haft lite lingonsylt på sig så har jag petat bort den. Men vad som nu har hänt är att jag åt lingonsylt med Ikeas köttbullar och det var så gott! Också lingonsylt innehåller ju en massa onödigt socker, men ändå står det där i mitt kylskåp nu!? Vad händer..

Ledigheten har börjat

Det blev sjukledigt fram tills mammaledigheten, det känns bra och välbehövt med ledigt. Hittills av ledigheten har jag och min dagskompis Aramis börjat dagen med god frukost, njutit av att inte behöva vakna till alarmklocka, myst i soffan framför OS, varit på promenad, fixat lite hemma och idag på dagen var vi till stan för att lämna in arbetskläderna och nycklar, samt en sväng via cafe' skorpan efter fastlagsbullar. Ja det är "vi" nu, han följer varje steg jag tar. Roligt att inte behöva vara helt ensam i huset. Stackarn vet inte om att han snart blir ersatt av en bebis som kommer ta all tid. Så vi passar båda på att njuta nu, vilar, gör det vi vill göra och ställer i ordning hemmet.

Gravid i vecka 34

Gick in i vecka 34 i går och jag blev plötsligt väldigt medveten om att jag är gravid. Fick svullna, sjuka och varma tår, det pittrar i benen, magen tar i allting, sammandragningar kommer så fort jag gör något ansträngande (som ansträngande räknas att tömma diskmaskinen) kan inte gå på längre promenader för det trycker på så mycket neråt. Men det är väl så här det ska vara, så jag försöker infinna mig på bästa möjliga vis. 

Jag har ju haft en lätt graviditet hittills, åtminstone fysiskt. Jag känner att det är den psykiska biten som får sig en större törn. Har ännu svårt att ta in allt och förstå vad som händer, dessutom närmar det sig bara innan babyn är här... känner panik ibland. Jag vet ju att det är helt normalt med dessa tankar och känslor, men det känns jobbigt stundvis. Har känt stress med jobbet också, vilket jag tycker förvärrar alla känslor. Har känt mig som en urvriden trasa på kvällarna. Jag väntar på mammaledigheten, som egentligen börjar om 8 arbetsdagar, men det kan hända att jag blir sjukskriven fram tills ledigheten. Ska se vad läkaren säger på måndag. 

Jag tvättade alla babykläder förra helgen, vek in dem i byrån och sorterade storlekar. Genast kändes det mer verkligt att vi har en baby på kommande. Jag och mamma var till Kokkola och köpte material till ett babynest för några veckor sedan. Tanken var att vi skulle sy och fixa det tillsammans, men sanningen är att mamma gjorde allt och jag satt och såg på. Men fint och mysigt blev det. 

Sen har jag beställt en skötväska också, eller rättare sagt min syster har beställt den eftersom den var billigare i Sverige. Jag bestämde mig för en fjällräven, ville ha en väska som man senare också kan använda. Har blivit led på min kånken, så skötväskan fick bli en födelsedags present till mig själv på samma gång. 

https://www.fjallraven.se/media/catalog/product/cache/all/base/522x/17f82f742ffe127f42dca9de82fb58b1/F/2/F24203-560_0.jpg

Jag, mamma och pappa ska till Sverige nästa vecka, på JOHAN GLANS! Vi bokade biljetterna någon gång i höstas redan. Ser så fram emot det.. hoppas bilresan går bra, trots den stora magen. Vi ska på World tour of the world.  

http://www.mynewsdesk.com/se/malmoarena/pressreleases/johan-glans-world-tour-of-the-world-till-malmoe-arena-i-februari-2018-1930173

Mammalådan har anlänt!

Jaa, mammalådan kom förra veckan. Det där pirret att få åka och hämta ut den från posten! 

källa: http://www.kela.fi/documents/10180/268701/2017_Kaikki_tuotteet.jpg/5c3f077e-48ad-424d-9cb0-a4ec54889029?t=1488871701406 

Visst var det spännande att se innehållet, trots att jag har sett innehållet flera gånger redan, eftersom kompisar omkring mig har fått 2017 lådan. Men det här var ju ändå vår egen. Jag är väldigt tacksam att man får en sånhär gåva, jag tycker innehållet är jättefint också. Jag gillar ju inte alltför färgsprakande kläder. Plockade ut det jag tycker är det finaste ur lådan. Tycker att halaren är mysig, ej för färgsprakande utan ganska neutral. Den vita mössan är jättefin, den är nog för stor åt junior när han föds, men kanske den passar till hösten och vintern. Gillar den gråa dräkten med små färgglada djuren på väldigt mycket. Har svårt att förstå att junior någongång skulle vara så stor att den där skulle passa på honom, men det går snabbare än man tror sägs det ju. Sen gillade jag de röda byxorna, samt den randiga bodyn. Surprise, halva hans garderob består av randiga kläder. Den gråa åkpåsen med ugglor på är ju också fin, den har jag redan lagt i vagnen, heh. 

Mår fortsättningsvis bra (30+3) Det jag märkt av är att sömnen börjar påverkas. Jag sa till en på förra veckans familjeförberedelsekurs att jag inte märkt av att sömnen påverkas ännu, men tji fick jag. Det har börja värka ordentligt i höfterna. När jag lägger mig på höger sida börjar höger höft värka. Sen vaknar jag av att jag måste svänga mig till vänster sida, då börjar vänster värka, samtidigt som höger ännu värker. Så vaknar jag flera gånger för att ändra sovställning och båda höften värker. Vaknade en natt av att vaden krampade så förbaskat också, och vaden värkte två dagar efter. 

Tröttheten gör sig påmind under dagarna, för att inte tala om hormonerna som jag inte riktigt märkt av ordentligt ännu. Men jag trooor det var dom som spökade när jag stod i köket och grät av att Frank redan hade ätit lunch i lördags, och jag hade planerat en god lunch åt oss båda.. där stod jag hungrig med matplanerna i kras. Det hela redde upp sig på bästa sätt med svärfars hemlagade pizza, så allt blev frid och fröjd.