Hej, länge sen sist!

Fick en gnista att skriva ner några rader. Har så många gånger försökt skriva ett inlägg men avslutar i lika snabbt som börjat. Vem bryr sig vad jag skriver? Vad ska jag skriva om? Näh, jag lägger ner bloggen tänker jag. Men just nu känner jag för att skriva ett litet oskyldigt inlägg och jag ignorerar tankarna. Jag ska väl inte överanalysera allting hela tiden. Går with the flow och konstaterar att det endast handlar om en blogg, inte något världsomfattande reportage eller avhandling. 

Längesedan sist. Då skrev jag att Liam börjat med smakportioner och att vi hade besök av en älgfluga. Älgflugorna tror jag med största sannolikhet inte finns mera tack vare minusgraderna. Jag vågar gå på vägen igen. Och andra sidan så har det också rört sig vargar här omkring, så inte vet jag... alltid är det något. Lite lustigt att jag ändå är mer rädd älgflugor än vargar. Min motivering är att det är lättare att ropa på hjälp, springa in till grannen, hojta och göra sig stor om man ser en varg. Men hur skulle det se ut om jag gjorde samma sak om en älgfluga landade på mig?

Min Liam har hunnit bli 8 månader. Han äter det mesta som bjuds på i burkväg. Jag har börjat köpa de större matburkarna och han slukar också dem om han är riktigt hungrig. När blev han så stor så att han kan få plats med all den mat?
Han drar sig framåt i full fart, i racerfart om han får syn på Aramis mat och vattenskålar. Han har lärt sig sitta men jag vågar inte lämna honom helt själv ännu i fall han bestämmer sig för att slänga sig bakåt. Han skrattar och är för det mesta nöjd. Nu just är han i en klängperiod och ska absolut ha koll på var jag är och ska ha mig inom räckhåll helst. Det har troligen att göra med den fas han är i. Han upptäcker så många nya saker och lär sig nya saker, så det är tryggt att stämma av med mamma med jämna mellanrum.