Resa, smakportioner och älglugor

Bland smakportioner, flaskmatningsförsök, frustration, gråt, blöjbyten och för korta nätter hittar ni mig, hejsan! Ni hittar nog även skratt och glädje också om ni riktigt letar. 

Vi har varit till Sverige i helgen på min systersons dop, jättefint dop och bra resa. Vi var hela familjen samlade och det sker inte så ofta numera i och med att en av oss bor i Luleå och en i Helsingfors och jag någonstans mitt emellan. Senaste gång vi alla var tillsammans var kring jul. Bilresan gick hyfsat bra, det är andra gången vi reser med Liam till Sverige. Frank körde och jag försökte underhålla Liam i baksätet. Vi hann även med ett Ikea besök på hemvägen i Haparanda, köpte lite smått och gott.

Väl hemkomna från resan så har veckan varit jobbig här hemma. Antar Liam är inne i ytterligare någon fas, för det gnälls och gråts här. Han sover sämre på nätterna, vilket även gör att jag sover sämre vilket då leder till d-å-l-i-g-t tålamod och humör. Men va ska int vi klar denna fas också, liksom vi klarat de förra när han betett sig på ungefär samma sätt. Liam blir ett halvt år nästa vecka. Han både gillar och ogillar att vara på golvet, han blir irriterad när det inte far varken framåt eller bakåt när han försöker. Han har börjat äta grönsakspuré och gröt.. eller äta och äta, klotta och spotta ut hälften. Men ändå roligt tycker jag det är att ha kommit hit när han ska börja äta annan mat än bara bröstmjölk.

Hösten är ju här och jag tycker faktiskt det känns okej, trots att jag inte är en höstmänniska. Men idag längtar jag faktiskt efter vinter för jag för så förbannat led älgflugor. Jag skulle gärna vandra och vara i skogen men jag vågar inte. Jag gick på vagnpromenad idag ca 1 km från vårt hus, det är lite lite skog längs vägen och jag har nog alltid varit skeptiskt om jag ska våga ta den vägen eftersom att de kan finnas älgflugor där.. men ändå tänkt att jag får skärpa till mig, de kan väl ändå inte finnas på varje ställe där det finns lite skog?! Men näee om inte en älgfluga uppenbarar sig på vagnen! Med is i ådrorna skuffade jag bort den, lag upp min huva och gick med panikartade steg hemåt igen. Svor inombords, profylaxandades och funderade hur jag ska få bort alla de tusen som säkert har klamrat sig fast i mig. Men jag synade mig och Liam och jag har ännu inte hittat någon. Så tur i oturen kanske det bara var den ena. Men alltså!!!