Hur överlever man småbarnstiden?

Under den senaste veckan har jag många gånger ställt mig frågan hur överlever man småbarnstiden? Tror inte jag kommer ur denna tid med förståndet i behåll. Liam har sovit sämst under denna vecka, långa nattningar och när han till sist somnat vaknar igen några gånger efter bara nån minut, gnäll, gråt, skrik nästan hela dagarna långa.

Har haft ångest inför varje natt eftersom natten innebär uppvaknande typ 1 gång i timmen, trösta, amma, natta. Vaknar tidigt på morgonen och får börja med att bygga i hop min rygg som ligger utspridd över rummet (typ), för att inte tala om psyket som jag inte vet vart har tagit vägen. 

Nääe alltså denna vecka är inte min glans vecka som mamma. Är helt utpumpad på energi och vet seriöst inte hur folk klarar av fler än 1 barn, åtminstone inte jag skulle klara det. Giv mig styrka. Hit men inte längre känner jag. I natt sov vi ändå bra, tack och lov. 

Så tröstande att läsa andra mammabloggar som skriver ärligt om tuffa perioder, det får mig att känna att det är accepterat att känna som jag gör och att det inte bara är så här hemma hos oss. Tänker inte ha dåligt samvete över mitt dåliga tålamod, zombie-looken och suckarna, allt ska man inte behöva släta över. Men jag ska försöka svänga mitt negativa tänk till något positivare, det är ju ändå juletider.

Mässling tider är det också här i vår by. Så vi undviker allmänna platser, vågar inte fara med honom till butiken eller dylikt. Så lite isolerade känner vi oss, hoppas nu verkligen att det inte blir någon större epidemi så att alla sku få fira julen lugnt. Hoppas att inte fler blir smittande och att de som insjuknat blir snabbt friska. Tänk att Liam bara under sina 8 månader redan har fått vara med om att mässling och kikhosta härjat.. vad kommer här näst?