Dieten lider mot sitt slut

Alltså jag väntar så till torsdag, på något så storslaget som vanlig mat och godis. Jag har varit på diet i sex veckor och det börjar lida mot sitt slut, och just det är psykiskt påfrestande. Bara för att jag vet att på torsdag är dieten över, så blir jag sugen på allt. 

Med dieten har jag saknat matlagning och bakning, att få äta på restaurang och äta när någon bjuder på något. Överlag har det gått bra, helgerna har varit som värst för då har man inte samma rutiner. Jag har ätit mest kyckling, sallad och kvarg och det har gått förvånansvärt bra, men nu vill jag börja ha vanlig mat stekt i äkta smör. 

Så därför på torsdag har jag välkomnat Johan & Johanna hit på tre-rätters middag. Har planerat menyn för länge sedan och det kommer bli så gott. I och för sig skulle makaronilåda kännas som lyxmåltid för mig nu. Idag ska jag inhandla allting och försöka att hålla mig till torsdag, så får jag fira på riktigt. Men redan förra veckan inhandlade jag choklad m.m. som en morot till slutspurten. 

Jag har mått bra av dieten och kanske fortsätter i samma stil men inte riktigt lika exakt och sätter in lite mer vardagslyxiga rätter och lite godis. Det har varit ett antal fuskmåltider nog under sex veckor, så jag kan inte påstå att jag kunnat motstå alla frestelser, men med resultatet jag uppnått så är jag nöjd i alla fall!

Omnomnom

Älskade Fia

Tittade just tillbaka på vad som hände 27 April 2014. Då hade det gått ett år sedan hunden Fia hade dött. Så det betyder att det är två år sedan mamma ringde och sa att Fia har dött.. en sorgens dag. Såna här saker sätter mina tankar i rullning. Gråt, sorg och förtvivlan är känslor som jag hatar att ha. Jag tillåter mig inte att känna såna känslor, för jag har inte samvete nog. Det finns värre saker, det finns de som har det värre, krig, sjukdomar, Ebola, cancer och tsunamin. Jag försöker komma på bra argument så jag ska sluta gråta. 

Det är ganska svårt att sätta sorg i perspektiv. Sorg är något så personligt, så att sätta det i perspektiv till annat löner sig inte. Vem vinner på det? Inte jag själv i alla fall. Jag måste bli bättre på att låta mig känna och låta mig själv bli ledsen och det är något som gör just mig ledsen. 

När Fia dog gjorde det så fruktansvärt ont i hela min kropp, jag har aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. En del av min barndom, en del av min familj, en del av min tillvaro var helt plötsligt borta. Jag hade innan vi skaffade Fia, alltid velat ha en hund. När mamma och pappa kom med beskedet att vi ska skaffa hund, var en av de bästa dagarna i mitt liv. Hon har alltid varit med känns det som, jag har alltid älskat att ha en hund. Fia var en stor del i mitt liv, som nu är borta. Att en liten vit fluffig hund kunde betyda så mycket i mitt liv. 

Helgen i bilder

Vi har nattgäster här till tisdag, så det har varit lite dåligt uppdatering. Man vill ju inte sitta på datorn när man har gäster. Här kommer några bilder från helgen.

Haha.. Franks minioncake som han bakat till syskonbarnet Hannes  7-års kalas!

Coola shoppare, jag gillar den här bilden, tycker vi är ganska gulliga!

Varit på boxning i Hartwall Arena. Det var roligt och boxning är ju intressant! Vi bestämde oss att detta inte var sista gången vi var på något i Hartwall arena, vi ska en gång till innan i flyttar från Helsingfors.

Frank och VM-vinnaren Eva Wahlström. Jag synns ju i bild jag också om ni tittar till vänster.. Men jag täxta int komma fram, erkänner att jag tycker att selfies med kända personer är oerhört pinsamt.

Våra gäster i helgen

Fotografering i Helsingfors

Tänkte jag skulle inleda cykelsäsongen och gick glatt ner för trapporna och in i förrådet, snirklade ut pärlan bland alla andras cyklar. Men den kändes lite konstig, jag märke då att hjulen var helt slut på luft.. bara att tråka dit den igen då. Men jag tänkte ändå att jag far ut en sväng, äh, jag tar med kameran också. Vilken tur jag tog kameran, det var så roligt att fotografera och speciellt hesa bilder. Så varsågod, fotona är ju inte fotograferade av bästa fotografen men håll tid godo i alla fall!

Yrkeshögskolan Arcada

Paulus kyrkan

Att fotografera spårvagnarna var inte lätt för mig som inte är fotoproffs, bilderna är lite suddiga men ganska fina alla fall tycker jag.

Arcada lejonen

Mästerfotografen i all sin prakt!

Slutarbetets slutraka

Nu borde jag verkligen fixa allt med examensarbetet för det ska inlämnas i morgon för granskning. Men det värsta är att jag orkar inte. Jag har tydligen kommit till det stadiet när jag inte orkar läsa igenom mitt eget arbete en gång till. Kanske är det ett gott tecken, eller så är det inte. Hur som helst, så tar jag en liten paus nu och väntar på att solens strålar ska börja värma lite mera, så jag får ta kaffepaus på balkongen. Kanske läsa examensarbetet på balkongen vore en ide'? 

Minä puhun suomea

Tulin äsken koulusta, olen ehtinyt syömään ja sluibata läppärin ääressä. Kohta on aika mennä saliin. Pitäis myös ehti tiskata. Tänään minulla oli suullinen esitys koulussa, mielestäni se meni parempi kuin kuvittelin, mutta en voi sanoa että se meni hyvin. Mutta nyt se on tehty ja ohi. Mina osan puhua suomea, tai mitä mieltä olette?

Håret blev svart

Satte mig just på balkongen och märkte till min förvåning att folk går omkring på bakgården i t-skjorta och sitter baramaga på balkongarna och solar. Själv har jag suttit med examensarbetet och finska presentationen inomhus. Det känns faktiskt ganska varmt i solen, men det blåser ju nog lite kallt men vad gör de?

Frissabesöket igår tog seriöst fyra timmar! Jag älskar när något påtar mig i håret men att sitta fyra timmar på en obekväm var för mycket. Blev inte nöjd med resultatet heller, klippningen blev ok de tog bara topparna och jag ser inte ens skillnaden, det känns bara fräschare. Jag valde att färga och ville ha ganska ljusbrunt men det blev svart! Ville ju med det samma hem och färga om det, men för 75 euro så ska jag nog behålla det en månad. Sen ska jag till en annan frissa (en riktigt frissa) och färga ombre. Tror det blir snyggt till sommaren att ha lite ljusare look. 

Helgens program och examensarbetets slutraka

Helgen har bestått av utekväll på restaurang, lovsångskväll, game of thrones, utflykt till Borgå och Sibbo, cafe'häng, riksdagsval och fusk i dieten. 

Denna vecka är sista veckan med examensarbetet, på onsdag ska det lämnas in till handledaren och på fredag som slutgiltig version till en annan lärare för granskning osv. Känns ganska spännande måste jag medge! Men det känns bra, jag har gjort allt och nu gäller det att granska alla stavfel och finslipa det. Vågar inte ropa "woohoo" ännu.. men jag viskar "woop woop" i mitt inre. Ska kännas så skönt att få lämna in det och kunna presentera det i maj och sedan är det hela över! Vi har endast skola på onsdag, då gäller det för mig att ha den fruktade finska presentationen, men annars har jag tid att fundera på examensarbetet. Men handledaren tog mitt arbete i onsdags och sa att jag skulle få feedback på det i dag, att jag skulle hämta det från info. Men det hade ännu inte kommit så nu tänker jag vänta till efter frissan innan jag tar itu med arbetet. 

Innan frissan ska jag se ett avsnitt game of thrones tror jag. Jag beställde bara en klipptid, men jag ska fråga upp om dom har tid att färga det och laga slingor också. Skulle vilja ha brunt hår med ljusare slingor i.. eller ombre (fast det känns lite 2014) men vi får se. 

Det hatade finska språket

Alltså ibland blir jag urled på den här finskan, eller rättare sagt att vara finlandssvensk i detta land! Tänk att kunna bo i ett land där man kunde ringa vart som helst och boka t.ex. tandläkare på svenska. Gå in till en butik och få betjäning på svenska och inte undvika försäljarna bara för att inte ovetande kunna svara på deras fråga "miten voin auttaa?" Sätta på TV och kunna förstå alla program, utan att behöva bläddra till FST5, se på ett engelskt program eller sätta på TV4 play. Att kunna kunna gå in i en mataffär och t.ex. köpa en tidning, utan att behöva leta flera minuter innan man hittar två-tre tidningar skrivna på svenska. Ta kontakt med vem som helst och börja på sitt modersmål. Ja men allt, nu just känns det som allt är finska. Ja jag kunde ju flytta till Sverige, men det vill jag inte. Jag är nog väl medveten om att Finland är finskt och jag borde kunna finska. Men nu kan jag inte, ännu, och det är så störande. I bland känner man sig inte ens hemma i sitt eget land, om jag inte åker i väg på visit till Bosund då. Det här vårdyrket också känns ju som helt omöjligt. Idag ska vi boka praktikplatser för hösten och det som stör mest är att i princip alla platser är på finska, det finns en endast EN som är på svenska och gissa om det är konkurrens på den då (hoppas jag får den!) Men fast den är på svenska kommer det ändå vara inslag av finska vet jag. Så man är ju tvungen att igen känna sig som en minoritet och lite sämre när man är på praktik utan att kunna finska. Tänk skulle det vara så att alla platser skulle vara på svenska, dokumenteringen skulle vara på svenska och vårdandet skulle man få ta på svenska... men nej. Jag kan tycka att man inte får riktigt komma fram ibland när man inte kan finska, speciellt inom vården. Jag vet att jag undviker att prata extra med finskspråkiga, medan när jag hittar en svenskspråkig löper snacket galant och det känns ju lite orättvist mot den andre. Det blir problem när man ska läsa andras rapport, man kanske inte förstår allt, då uppstår risker, man ska prata med anhöriga men kan inte förklara allt som hänt under dagen. 

Det som är mest irriterande när man inte kan finska är att man bor i ett land där man borde kunna, men inte har någon bra förklaring varför man inte kan. Att bli frågad en fråga och inte kan svara. Åtminstone för mig känns det som att man är lite sämre hela tiden, att man inte riktigt når fram till den kapacitet man är kapabel till. 

Ja, efter att ha skrivit två finska uppgifter och håller på med en så väcks den här irritationen inom mig. Tänk skulle man få gå i en skola där allt material, artiklar och böcker, och alla kurser skulle gå på svenska.. men nej. Det här finska är så svårt! Eftersom det är så svårt gör jag ju likadant varje gång.. blir irriterad, försöker, mer irriterad, försöker igen, google översätt.. mer irriterad och till sist lämnar in en dålig uppgift som man vet kanske blir godkänd. Man känner sig misslyckad igen. Men jag ska någon gång i mitt liv kunna prata flytande finska, det SKA jag!!!

Dansband i mitt hjärta

I höstas när jag var på min psykpraktik var det två saker som gällde på morgonen innan jag stack i väg till praktiken. Det var först textnytt på FST5 med radio Vega i bakgrunden. Sen efteråt kom barnprogrammet Vipo lentävän koiran seikkailut. När jag hörde på radio Vega kom det något som hette dansbandstoppen tror jag, kanske det kommer fortfarande jag vet inte. Men i dansbandstoppen så kom det en sång som var så bra, den stannade kvar i hjärnan hela dagen och jag försökte sjunga men snubblade ju på melodin och texten för jag kunde ju inte den. Tänkte varje gång att jag ska leta reda på den.. men jag försöken var ju förgäves. Jag visste inte vad bandet hette eller vad sången hette.. men hörni NU har jag hittat den! Det tog sisådär ett halvår och nu spelas den för fullt här i bakgrunden! Alltså känslan att hitta en ny favoritsång.. som jag längtat. Ta er tid och lyssna på den, den är ju dansband men vad är nu bättre än det? 

Ta er även tid att se på ett sjukt bra barnprogram VIPO