Det hatade finska språket

Alltså ibland blir jag urled på den här finskan, eller rättare sagt att vara finlandssvensk i detta land! Tänk att kunna bo i ett land där man kunde ringa vart som helst och boka t.ex. tandläkare på svenska. Gå in till en butik och få betjäning på svenska och inte undvika försäljarna bara för att inte ovetande kunna svara på deras fråga "miten voin auttaa?" Sätta på TV och kunna förstå alla program, utan att behöva bläddra till FST5, se på ett engelskt program eller sätta på TV4 play. Att kunna kunna gå in i en mataffär och t.ex. köpa en tidning, utan att behöva leta flera minuter innan man hittar två-tre tidningar skrivna på svenska. Ta kontakt med vem som helst och börja på sitt modersmål. Ja men allt, nu just känns det som allt är finska. Ja jag kunde ju flytta till Sverige, men det vill jag inte. Jag är nog väl medveten om att Finland är finskt och jag borde kunna finska. Men nu kan jag inte, ännu, och det är så störande. I bland känner man sig inte ens hemma i sitt eget land, om jag inte åker i väg på visit till Bosund då. Det här vårdyrket också känns ju som helt omöjligt. Idag ska vi boka praktikplatser för hösten och det som stör mest är att i princip alla platser är på finska, det finns en endast EN som är på svenska och gissa om det är konkurrens på den då (hoppas jag får den!) Men fast den är på svenska kommer det ändå vara inslag av finska vet jag. Så man är ju tvungen att igen känna sig som en minoritet och lite sämre när man är på praktik utan att kunna finska. Tänk skulle det vara så att alla platser skulle vara på svenska, dokumenteringen skulle vara på svenska och vårdandet skulle man få ta på svenska... men nej. Jag kan tycka att man inte får riktigt komma fram ibland när man inte kan finska, speciellt inom vården. Jag vet att jag undviker att prata extra med finskspråkiga, medan när jag hittar en svenskspråkig löper snacket galant och det känns ju lite orättvist mot den andre. Det blir problem när man ska läsa andras rapport, man kanske inte förstår allt, då uppstår risker, man ska prata med anhöriga men kan inte förklara allt som hänt under dagen. 

Det som är mest irriterande när man inte kan finska är att man bor i ett land där man borde kunna, men inte har någon bra förklaring varför man inte kan. Att bli frågad en fråga och inte kan svara. Åtminstone för mig känns det som att man är lite sämre hela tiden, att man inte riktigt når fram till den kapacitet man är kapabel till. 

Ja, efter att ha skrivit två finska uppgifter och håller på med en så väcks den här irritationen inom mig. Tänk skulle man få gå i en skola där allt material, artiklar och böcker, och alla kurser skulle gå på svenska.. men nej. Det här finska är så svårt! Eftersom det är så svårt gör jag ju likadant varje gång.. blir irriterad, försöker, mer irriterad, försöker igen, google översätt.. mer irriterad och till sist lämnar in en dålig uppgift som man vet kanske blir godkänd. Man känner sig misslyckad igen. Men jag ska någon gång i mitt liv kunna prata flytande finska, det SKA jag!!!