Sängen min bästa vän

Andra dagen är förbi. Fick känna på gravidmagar och sånt. Jag måste säga att detta yrke verkar vara precis så som jag tänkte det, mitt studieval känns helt rätt. Det är helt otroligt roligt. 

Kvällen har bestått av en hel del slappande. Kom hem ganska sent och var iskall och genomfrusen. Det är så bitande kallt ute, så man går även och fryser inomhus för kroppen är nerkyld. Har bland annat legat under täcket halva kvällen och sett Paradise hotel. Alltså sängen, jag älskar dig. Nu är det bara ett problem, kaffet är slut - vem offrar sig för att gå till butiken?

I morgon är det sista praktikdagen för denna vecka, för på torsdag flyger hesa gänget till Ruka! 

And I'm feeling good

Uhlala, första praktikdagen avklarad och vet ni vad? Det känns helt bra. Jag hann i tid, alla i personalen presenterade sig och välkomnade mig. Jag kände mig sedd och välkommen, allt annat än förra praktiken lyckades med. Min handledare var sjukledig och ska vara borta hela veckan, surprise surprise, lyckas alltid få den som är sjukledig. Första dagen varade hela 1 1/2 timme, dagens handledare hade ett sunt förnuft och tyckte att jag inte behöver sitta där i onödan, när personalen skulle ha personalmöte. Tack. Allt gick verkligen bra idag, mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Har ju dock blivit en pessimist gällande praktiker, så allt för mycket vågar jag ju ändå inte hoppas på. I morgon är en ny dag, hoppas den blir lika bra som idag.

Har idag fått gjort skoluppgifter, skickat några mail, tvättat kläder och varit till gymmet. Allt sånt man hinner med när man inte har fullt upp med skolan/praktik 24/7. Det är så skönt. Mina armar krampar när jag skriver inlägget, för jag tränade skiter ut axlarna, ryggen och armarna idag. Härligt! Nu säger jag godkväll och fortsätter titta på friends med min febriga man. 

Så var det dags för ännu en praktik

Har ingen riktig blogglust nu just och har inga idéer om vad jag ska skriva om. Allt handlar bara om skola och framför allt praktik, och det är väl kanske inte så roligt att läsa om varje gång. 

Helgen e förbi med all sin glans och mindre glans. I morgon är det dags entra en ny praktik, nytt ställe, nytt område, ny handledare, nya arbetsturer och nytt nytt nytt och lite mer nya situationer. Jag är så nervös och har ångest över hur det ska gå i morgon. Jag är främst nervös för att jag ska komma försent. Jag ska först ta bussen, sen metron och sen en annan buss, så jag HOPPAS alla håller sin tidtabell, för annars skiter sig allt. Håll tummarna nu att allt går vägen! 

Kommer inte få sömn på länge, men jag ska försöka blunda och varva ner för att orka upp i morgon. Godnatt, hoppas ni får en bra vecka.

Oktobers tråkigaste dag

Tjena, att en oktober torsdag som denna kan vara tråkig! Dagen började med att jag teståkte till mitt inkommande praktikställe, resan tog ju en timme, men det var inte så farligt som jag trodde.. nog ska jag väl komma dit på måndag morgon. Lite skola har vi haft också, gick i genom de kommande praktikerna. Jag kommer ha väldigt svårt att få praktikplatser till våren, eftersom platserna öppnas på jobstep nästa torsdag klockan 18:00 och då är jag i Ruka.. 

Kvällen har varit så olidligt tråkig. Höjdpunkten var Yles Nyheter klockan 18:00-18:05, som följdes av Buu klubben med Bä bä bä Bärtil. Frank ligger och sover på soffan nu just, vi har städat lägenheten och fixat i hop en slit och släng middag. Jag skriver ett blogg inlägg, som säkert också platsar i världens tråkigaste inlägg, medan jag lyssnar på frozen och väntar på natten. 

Källa: http://arenan.yle.fi/1-2152844 

Jag har haft det stressigt så jag borde ju verkligen njuta av att ha tråkigt. Men innerst inne vet jag att jag borde göra en massa saker, men har helt enkelt inte motivation till något i kväll. Bläk! 

Den vilda kampen mot sälen

Vaknade av ett underbar ljus som sken in genom de smutsiga fönstren. Jag sökte mig upp ur sängen för att titta vad det var, det var solen. Det var morgonsolen som tittade fram bakom höghusen som gav detta underbara ljus. Efter en natt fylld med drömmar, den ena allvarligare än den andra, den jag minns mest var att jag dödade en säl. Jag var på jakt och plötsligt kommer en säl längs dik kanten som har tagit en flicka. Jag slogs med sälen och lyckades släppa flickan fri, och vilka applåder jag fick! Vilken lycka, stolhet jag kände när jag vaknade, som sedan fylldes med ett skrattanfall. Jag stod och tittade ut genom fönstret på solens strålar och tänkte att jag måste ut och fotografera denna höst sol. Jag klädde på mig löpkläderna och tog med telefonen, för detta skulle ju instagrammas. När jag kommer ut i den smått stickande kylan går jag mot vattnet för att få en riktigt bra bild... Kan inte ta bild - det saknas tillräckligt utrymme för att ta en bild. Du kan hantera ditt utrymme i inställningar. Snopet. 

En ledig dag, har diskat, tvättat, städat upp här, varit på morgonpromenad, ska snart baka morotssemlor och ska springa till skolan ett varv med några papper. Det har varit en perfekt dag hittills trots att det blev lite allvarligt, blod svett och tårar i kampen mot sälen. 

källa: http://www.havet.nu/?d=28 

En låång söndag

Åh, praktik 1/5 avklarad. Så skönt när praktiken är färdig, men stressen ligger ännu kvar när inkommande vecka innehåller en hel del i skolan, och veckan därpå inleds en ny praktik. Men bara jag kommer i håg att ta en dag i taget så väl det gå på något sätt. Märkte just att jag har ingen skola i morgon! Jag har hela dagen gått och trott att måndagen består av skola 8:30-16:00, men ack så fel jag hade sett, tiden är bara bokad för "eget arbete". S K Ö N T! 

Helgen har varit bra, har landat sen vistelsen i Bosund. I fredags kom jag hit körandes med bilen, hann vara hemma en stund för att sedan åka i väg till Esbo för ett dop, vi är nu därmed faddrar till en söt Kira. Efter dopet blev det chill framför Idol. I lördags blev vi bjudna på mat av svärmor och svärfar, mycket trevligt. Efteråt chill i vår lägenhet med Johan och Johanna, vin, diskussioner, musik, killarna sminkade sig, summa sumarum en skön lördagkväll. I dag har det varit en såå låång och trååkig dag, har dock haft några aktiviteter som morgonpromenad, shopping, matlagning, bytt till vinter ringar (jag!!!), tvättat bilen och sett nyaste Solsidan. Men det har ändå varit en lång dag. Som avslutning på denna vecka blir det ett avsnitt uppdrag granskning. 

:

Källa: http://malmo.se/Huvudnyheter/2015-09-21-Chatta-med-oss-efter-Uppdrag-granskning.html

Så mörk är natten i Kokkola stad

Men se då nalkas sista praktikdagen..

Sista skiftet, nattskift wohoo! Det ät ungefär bara jag som är vaken, resten av personalen ligger och sover. Sku jag stänga mina ögon skulle det inte ta länge innan jag snarkade i kapp med övrig personal. Har redan gått igenom dokumenteringen och rapporten tiotalsgånger, läst öt ett par gånger, sysselsatt mig med att gå omkring på avdelningen, allt för att inte somna eller bli uttråkad, det sist nämnda har jag uppfyllt för ca 9 timmar sedan. Så nu för att hållas vaken så bloggar jag. Tänkte skriva 10 saker som ni inte visste om mig.

1. Vågar inte sova med handen utanför sängkanten.

2. Har kunnat europas länder, huvudstäder och flaggor utantill.

3. Tycker att jäst luktar gott

4. En tatuering är nåt av det sista jag skulle göra.

5. Kan inte/vågar inte åka skridsskor

6. Börjat gråta när jag hör introt till Alla vi barn i bullerbyn.

7. Får ångest av evighetsmanicker och rubikskub.

8. Hatar kattungor...

9. Tycker inte om rika folk, jag menar såna som har 5 ferrari, 5 lamborgini, eget flygplan, har endast märkes kläder, väskor och skor, har guld wc bytta och bor i ett överdrivet stort slott som skulle rymma 100 personer. 

10. Klarar inte av att höra elller se när Barack Obama talar.

Nu börjar folk vakna upp, en mamma kom och hämta sitt barn från kansliet, klockan närmar sig halv 7.. ungefär en timme kvar. 

Tankar kring amning och vårdyrket

Hade fått en kommentar som löd så här av Emma: 

Roligt att läsa om det du skrev om amning :) när vi var på BB fick vi ingen hjälp med det fast vi gång på gång krävde hjälp. Det enda de sa när de kollade hur det gick var: han är för liten och slö så han kan inte suga. Jaha okej men säg då hur jag som förstföderska och mamma kan hjälpa mitt barn? Det tog 2 dygn innan någon reagerade och frågade om han ens har fått någon mjölk/ersättningen. Det skär ännu i mitt hjärta att vi inte förstod bättre men hur ska man veta när man aldrig har varit med om en sån sak förut?

Jag svarade åt henne så här i inlägget På resande fot:

Vad tråkigt att höra att det blev så där. Nu när jag är på praktik där så vet att jag att det lätt blir att vårdarna inte kanske ser varje mamma som unik, inte jag heller fast jag försöker. Det blir lätt att man säger sådan allmänna saker till alla mammor som att han är för liten och slö och inte kan suga. Men konstigt att ingen frågade hur mycket han hade fått !? Så det är viktigt att själv säga och fråga hjälp, och det är ju enkelt.. not. Ja, jag kan tänka mig att man inte vet någonting och känner sig lite bortglömd, och inte vågar fråga eller ens vet vad man ska fråga. 

Som en parentes så är amningen en mycket viktig del i mammors liv för självkänslan och självförtroendet. Vi pratade om det i skolan och av egen erfarenhet så minns varje mamma, även äldre/åldringar på åldringshem hur förlossningen och den första amningen var, erfarenheten och minnen finns alltid med. Men det är viktigt att förlåta sig själv om det är något man ångrar att man inte gjorde osv. barnet överlevde ju och barnet kommer inte minnas hur mycket eller lite mjölk han fick den första tiden. 

Men du ska inte vara för hård mot dig själv. Bra att du kommenterade, du påminde mig om att jag måste se varje mamma som unik och verkligen visa intresse för amningen, för jag tycker ju det är skit intressant måste bara komma i håg att visa det också ! :)

En långt svar och jag vill ännu utveckla det, det blir lite från min egen sida. Jag märker att jag inom vårdyrket ofta känner lite skuld efter en arbetspass. Det känns som att jag skulle ha kunnat ge lite mera tid till den där åldringen, eller att jag kunde ha lyssnat lite mer aktivt på patientens önskan om matserveringen, eller att jag kunde ha skött såret lite mer noggrant, eller att jag kunde ha hjälpt lite mera till med amningen för hon som var förstföderska eller varför inte hon som var andra föderska osv. osv. Därför blir det lätt att man känner sig otillräcklig och önskar att patienterna kunde säga exakt vad de vill ha hjälp med, vad dom är nöjda med eller vad dom är missnöjda med. Jag vill verkligen vara en sådan vårdare som lyssnar, och jag är också en lyssnare, men är det tillräckligt? Vissa är mera praktiska och teoretiska, det är inte jag men jag vet att jag har en stark empatisk sida, som jag också vet att kan vara den bästa vården för vissa patienter. Men hur mycket jag än vill vara den bästa vårdaren så är blir det inte så ibland. Speciellt  åt finskspråkiga patienter så vet jag att jag inte ger den bästa vården, eftersom min bästa vårdaregenskap är att jag lyssnar och vill veta vad personen känner, jag vill komma lite djupare än bara att fixa ett sår. Men när jag inte är bra på finska så vill jag inte prata... och det lider patienten av, och det lämnar alltid en så dålig känsla i mig efteråt. Jag vill lära mig finska, det vill jag verkligen. 

Men det att jag vill att patienten ska säga exakt hur hon/han har det och be dom dittan eller dattan, så är inte rätt enligt mig. För jag vet med mig själv att om jag är på ett nytt ställe, ny situation, nya känslor och allt är nytt, så bli jag inåtvänd blyg och vågar inte fråga om det är något jag funderar på. Jag blir självkritisk och dumförklarar mig själv, hur kunde jag ens tänka att jag skulle fråga något sånt, jag vill inte ta upp vårdarens tid blabla.. Och i och med att jag då inte frågar det jag vill fråga, så kan ju vårdaren omöjligt veta mitt behov och jag känner mig orättvist behandlad och inte sedd. Jag vill bli den vårdaren som ser om det är något som gnager hos patienten, vårda enkelt och förmedla en sådan känsla åt patienten att allt är ok, det är bara att fråga av mig om det är något. Kanske jag kommer dit.. men jag vet att jag har en liten mur framför mig när det kommer till nya situationer och jag är lite blyg, men jag vill se alla som unika och vill inte att patienter ska känna sig bortglömda. 

Jag vet inte hur det är att amma, eller att vara gravid eller att ha fött. Men jag vet att det är en känslig punkt och det påverkar en kvinna på så många olika sätt, och det sätter spår och väcker känslor. Jag tror det påverkar kvinnans identitet otroligt mycket. Därför vill jag kunna hjälpa till det jag kan, jag kan ju inte fixa allt men jag kan bidra med något hoppeligen. Jag vill inte försvara den vården som Emma upplevde, det ska ju inte vara så. Vårdaren ska ju självklart följa med amningen, speciellt om det är en förstföderska och om babyn har varit liten och slö! Det blev nu en flummig text dethär, men jag kände att jag ville skriva av mig.

Höst mörkret

Vet inte vem det beror på mig eller praktikplatsen, men vi kommer inte överens. Jag bara längtar till fredag när jag får återse mitt helsingfors. Det är länge sedan jag varit så här irriterad, men jag gissar det beror på praktiken, hösten, stressen och mörkret. 

I kväll ska jag träffa två kompisar, long time no see. Har varit i "jobb" under dagen och efter jobbet till Mekonomen i jeppis. Motorlampan lyste och efter allt kråtas vår bil haft, så tänkte Frank åt mig att det är kanske bäst att visa upp bilen, innan jag ska köra 500 km på fredag. Någon annan än jag som älskar Mekonomen? Jag skulle kunna jobba där tror jag.. om det inte hängde upp sig på min kunskap om bilar. 

Sköna lediga fredag

God fredag. Jag har ledigt idag och i morgon, helt skönt att ta en paus från praktikplatsen. Jag har varit till Kokkola idag och hittade faktiskt ett par farmare/jeans!!! Tänka sig, ett par jeans för endast 29,95€ som passade, som inte var alltför långa, inte allt för höga i midjan, inte allt för mycket detaljer på. Man tackar. 

Var på en promenad i morse i frosten och kylan. Nu för tiden få man vara livrädd för att en björn ska komma. Men som ni märker, blev jag inte utsatt för en björnattack denna gång. Det var så vackert när frosten, eller "riimi" som fammo sa, glimmar i solen. Det var en skön promenad, men brrr så kallt. 

Nu ligger jag och lyssnar på Kajland och väntar på att Frank ska komma hit.

Källa: svenska.yle.fi