Välkommen till världen lillen!

Han e här! Vår pojke föddes måndagen den 19 Mars och blir snart två veckor gammal. Allt gick bra och vi mår bra. Sorry alla påskhäxor och påskharar som knackat frenetiskt på den låsta dörren idag, jag är ganska upptagen med att amma och att försöka undvika bröstinflammation av draget från dörren därav ignorerade jag er. 

Vecka trettinie

Hej hej från vecka 39! Har just druckit upp moriskaffi och ätit en bulle som Frank fick för sig att baka i går kväll. Kan säga att det är en viss skillnad på våra energinivåer nu just. Själv fick jag ett infall att storstäda i går, jag städade nedrevåningen i ca 2,5 timmar, ut med mattorna, torkade dörrar, dammsög vägar och tak, dammade och skurade. Och alltså blev så slut efteråt, jag orkade laga mat sen fick jag lägga mig i soffan i 2 timmar och sen kom jag knappt upp ur soffan p.g.a. värkande rygg. Så resten av dagen gick till återhämtning. Frank då, nå först var han i ett fysiskt aktivt jobb i 8 timmar, efter jobbet var han till x antal butiker och fixade saker innan han kom hem, hann äta middag, sen ut och bygga på något projekt i garaget, sen bar han ved till bastun på min begäran, och sen efter bastu ännu så börjar han baka bulla!! Själv ligger man som en säl i soffan och pustar om man glömt ta med något från köket innan man han lägga sig i soffan. 

Skönt i alla fall att ha städat huset, borde i dag få städat andra våningen också. Dock inte lika intensivt, det blir nog bara ett varv med dammsugaren och en varv med moppen. Nu när det faktist är så att förlossningen kan starta när som helst, så försöker jag tänka på att vila och att äta näringsrikt. Skulle vara tråkigt att man skulle vara döslut efter en dag med en massa aktiviteter och så skulle förlossningen starta sen utan att man hunnit vilat upp sig. 

Tror jag har börjat känna av förvärkar de senaste eftermiddagarna/kvällarna. Det trycker neråt, värker och molar. I bland så "kraftigt" att jag måste stanna upp och stå stilla. Det hände i S-market i går också och kunde knappt gå normalt. Jag ser ju sprängfärdig ut också, så om någon såg mig blev de väl helt nervös. Men annars känner jag inte av något. Man kan ju ha förvärkar flera veckor innan förlossningen startar, så jag räknar nog ändå med att gå över när jag är förstföderska. Han kommer när han kommer. 

Gårdagens snygga städoutfit. 

Helkroppsmassage

Har idag varit på Mama to be massage till Cosmetique, helkroppsmassage alltså. Behöver väl knappast förklara hur skönt det var, h-e-l-k-r-o-p-p-s-m-a-s-s-a-g-e! Är fortfarande helt avslappnad och dåsig, och oljig av all massageolja. Rekommenderar verkligen den om du är gravid! 

Förövrigt är det fortfarande skönt med mammaledigt, så skönt med lediga dagar. Har sovit sämre den här veckan, har svårt att få tag i sömnen, vaknar flera gånger och behöver besöka vessan rätt så ofta, då känns det så skönt att veta att man inte behöver till något jobb på morgonen utan man får vila ut under dagen i stället. Med graviditeten går det bra, magen har sjunkit lägre ner och det strålar till neråt ibland. Känns så spännande att förlossningen kan starta när som helst rent teoretiskt sätt. Jag är i vecka 37+5 idag. Förlossningen kan starta i natt lika bra som det fortfarande kan starta om en månad. Har nog inga känningar ännu så jag tror nog inte att han tittar ut riktigt ännu. Men onekligen känns det spännande!

Har packat bb-väskan är färdigt till lillen. Min väska är inte färdigpackad ännu men nästan färdig. Känns så skönt att jag välkomnar förlossningen nu än stretar emot och bävar inför den.

Duschen, min vän.

Aah, färdig duschad för idag! Är i en dusch-fas nu när det är så skönt att stå i duschen i hett vatten, sku kunna stå där i timmar. Jag ska snart sätta på ett avsnitt av bonusfamiljen och mysa i soffan. Sammandragningarna gör sig påminda, åtminstone om jag har gjort något extra under dagen. Har idag varit och hälsat på min kompis och hennes bebis, så skönt att vara ledig på dagarna så man kan spontant hitta på något mitt på dagen, that's a new one. Sen var jag med mamma och pappa till Kokkola när deras bil sku på service. Inte så betungande aktiviteter men det ger tydligen ändå sammandragningar. Så nu gäller soffläge resten av kvällen. Tar modell av killen på bilden. 

What a week!

Alltså vilken vecka! Till den här veckan ryms bebismys, förkylning, profylaxkurs, bihåleinflammation, ultraljud, handla allt till babyn, babyshower, till att fyra brandbilar stod på vår gård.

Förkylningen hade redan börjat förra helgen med hosta och sjuk hals, och förvandlades till den värsta förkylningen jag kan minnas. Diagnosticerade mig själv med bihåleinflammation, trodde huvudet skulle spränga av allt tryck. Låg däckad i två dagar. Usch som tur har det blivit bättre, det värsta gick om i torsdags..

I måndags var vi på profylax i Nykarleby, och den gillade jag starkt. Minns att hon sa "gå inte med inställningen att förlossningen är något ni ska genomlida, som kommer vara något av det värsta ni har gjort. Gå in med inställningen att det är något ni FÅR göra, och något som är otroligt spännande". Jag har ju helt haft den första inställningen, det här är något fruktansvärt och jag kan inte tänka mig hur det ens kommer sluta. Men jag insåg att jag behöver byta inställning. Allt är ju nytt med situationen, så det är ju lika bra att gå in med en positiv inställning i stället för en negativ. Det stora negativa med kursen var att jag satt där med bihåleinflammation, tryck i huvudet som gjorde att tårar och snor pressades ut och jag fick sitta med näsduk efter näsduk. Vi skulle ju öva på att profylax andas också... gick JÄTTE bra med täppt näsa kan jag säga.

I torsdags kände jag mig friskare och bestämde mig för att handla det sista till bebisen och mig själv, och köpa lite saker till huset. Jag gick hela dagen i Kokkola, fick hem amningsgummi, våtservetter, nappflaska, zinksalva och "badabunk". Ramar till fotoväggen i vardagsrummet och lite annat smått och gott. Allt detta sista jag fixade trodde jag var helt förgäves när jag några timmar senare stod ute på gårdsplanen och det var fyra brandbilar här. 

Jag var ensam hemma på torsdagskvällen, var så slut efter allt shoppande i kokkola så jag tog det riktigt lugnt. Så kände jag röklukt och tyckte det såg ut som att det var rök i köket, äh tänkte jag, jag inbillar mig, det röker väl in från pannan i källarn.. vi har eldat mera nu när det varit så kallt, annars har vi ju bergsvärme nog. Men så blev lukten starkare och jag anade rök i köket. Så jag gick till köket och konstaterade att det var rökigt där. Gick ner i källaren och där var det rökigt. Kikade in i pannan men där fanns ingen eld, men det rökte omkring pannan.. Så jag ringde Frank. Han kom hem på några minuter, och några minuter efter var även brandkåren här. Det brann i skorstenen när Frank kom, det slog ut eldlågor i källaren som Frank släckte med vatten och röken spred sig från källaren uppåt till huset.  Sirenerna tjöt och blåljus blinkade, brandman efter brandman kom, de var upp på taket, ner i källarn, på balkongen och på gårdsplanen. 

Jag var ganska lugn och sansad, tänkte i fall det börjar brinna ännu mera så är ju brandkåren på plats och får snabbt släckt den. Frank var mera dramatisk, "jahapp snart slår de sönder taket och vi har ingenstans att bo". Så kom en brandman och sa "ta ut det viktigaste ni vill ha ur huset, i fall att.." och vi båda stod helt stilla, jag kom inte på en enda sak jag ville ha, vad är det för vits att ens ta ut något?! Sen några minuter efter kom en annan brandman, klappade mig på axeln och sa att allt är lugnt, det är inte så farligt som det ser ut, vi ser till att ni får sova lugnt i natt. 

Jag visste att branden var koncentrerad till skorstenen, det handlade alltså om sotbrand. Men tankarna började vandra iväg efter en stund. Tänk om elden sprider sig och hela huset fattar eld. Allt jag köpt till babyn idag, badabunken, nappflaskan, barnvagnen, kläderna,. jag måste köpa nytt allting. Var ska vi bo? Vi får baby snart, jag vill bo här hemma. Gode Gud bevare oss väl. 

Brandmännen var här i ca fyra timmar. Det enda som förstördes var skorstenen och en vattenmätare som gjorde att vi dessutom blev utan vatten. Är så tacksam att allt gick så bra som det gjorde. Det tog typ ett dygn att inse hur liten skada som skett. Det kändes helt overkligt att morgonen därpå kunna vara hemma, äta morgonmål, se att babysakerna fanns kvar, helt underbart! 

Sen kom tankarna tänk om jag aldrig ringt Frank, tänk om jag somnat på soffan, tänk om det hade skett under natten då vi sov, tänk om vi hade haft babyn redan, tänk om elden hade spridit sig, tänk om de skulle ha varit tvungna att riva taket och spruta vatten som lett till vattenskador, tänk om vi inte hade haft någonstans att bo, tänk om vi skulle ha varit tvungna att bo hos någon annan, tänk om, tänk om, tänk om. Den ena brandmannen sa att det kan hända att det hela har startat två dygn innan med glöd i skorsten, eftersom skorstenen var så het. Jaa-aa.. FY vad läskigt. 

På fredagen ringde vi försäkringsbolaget och allt sådant, men inget har riktigt blivit gjort ännu. De ska komma och granska, vi ska ha hit en sotare som ska granska skorsten och vi behöver någon som bygger ny plåt kring skorstenen, eftersom brandmännen rev bort den gamla plåten. Vår gårdsplan är full med svart aska och spår av händelserna i torsdags som gör att det luktar rök utomhus. Men röklukten inomhus tycker jag har farit bort helt, kan inte garantera eftersom jag fortfarande är lite förkyld. Är så tacksam att det gick så bra som det gick. 

I fredags var vi också på ultraljud och lillen mår bra. Jag fick också remiss till Kokkola för ett sista ultraljud p.g.a. min epilepsi medicinering. Lilla vännen i magen, det har varit mycket den här veckan för dig. Hoppas på en lugnare vecka och hoppas att brandbilarna aldrig behöver hit mera igen. 

Oboy och lingonsylt?

Sitter och dricker varm oboy (?) vid köksbordet efter en kort promenad ute i det krispiga vädret, magen, jag och Aramis. Magen den växer i racerfart nu känns det som, men det ska den väl få göra med all rätt. Det är ju faktiskt en baby som växer i magen och inte bara magen som växer.. Idag är jag inne i vecka 34+5. Har innan promenaden varit bänkad i soffan i 4 timmar och följt med OS, och snart pallrar jag mig i väg dit igen för att se herrarnas ishockey. 

Som sagt så dricker jag oboy. Vet inte om jag har haft några cravings, inte sådär så att jag m-å-s-t-e få en viss sak, men jag har varit snål på saker som aldrig tidigare skulle falla mig ens i tanken, som oboy till exempel, vem dricker ens oboy?! Det innehåller ju en massa socker, helt onödigt, men jag fick för mig för någon månad sedan att jag vill ha varm oboy och köpte då en burk. 

Den andra helt sjuka saken som jag köpte i helgen, mot alla mina principer jag någonsin haft var LINGONSYLT! Ikeas lingonsylt fick jag med mig hem. Jag har hatat lingonsylt, HUR kan man äta sylt med mat? Nej, det har varit så äckligt tidigare, så pass att om en köttbulle haft lite lingonsylt på sig så har jag petat bort den. Men vad som nu har hänt är att jag åt lingonsylt med Ikeas köttbullar och det var så gott! Också lingonsylt innehåller ju en massa onödigt socker, men ändå står det där i mitt kylskåp nu!? Vad händer..

Ledigheten har börjat

Det blev sjukledigt fram tills mammaledigheten, det känns bra och välbehövt med ledigt. Hittills av ledigheten har jag och min dagskompis Aramis börjat dagen med god frukost, njutit av att inte behöva vakna till alarmklocka, myst i soffan framför OS, varit på promenad, fixat lite hemma och idag på dagen var vi till stan för att lämna in arbetskläderna och nycklar, samt en sväng via cafe' skorpan efter fastlagsbullar. Ja det är "vi" nu, han följer varje steg jag tar. Roligt att inte behöva vara helt ensam i huset. Stackarn vet inte om att han snart blir ersatt av en bebis som kommer ta all tid. Så vi passar båda på att njuta nu, vilar, gör det vi vill göra och ställer i ordning hemmet.

Gravid i vecka 34

Gick in i vecka 34 i går och jag blev plötsligt väldigt medveten om att jag är gravid. Fick svullna, sjuka och varma tår, det pittrar i benen, magen tar i allting, sammandragningar kommer så fort jag gör något ansträngande (som ansträngande räknas att tömma diskmaskinen) kan inte gå på längre promenader för det trycker på så mycket neråt. Men det är väl så här det ska vara, så jag försöker infinna mig på bästa möjliga vis. 

Jag har ju haft en lätt graviditet hittills, åtminstone fysiskt. Jag känner att det är den psykiska biten som får sig en större törn. Har ännu svårt att ta in allt och förstå vad som händer, dessutom närmar det sig bara innan babyn är här... känner panik ibland. Jag vet ju att det är helt normalt med dessa tankar och känslor, men det känns jobbigt stundvis. Har känt stress med jobbet också, vilket jag tycker förvärrar alla känslor. Har känt mig som en urvriden trasa på kvällarna. Jag väntar på mammaledigheten, som egentligen börjar om 8 arbetsdagar, men det kan hända att jag blir sjukskriven fram tills ledigheten. Ska se vad läkaren säger på måndag. 

Jag tvättade alla babykläder förra helgen, vek in dem i byrån och sorterade storlekar. Genast kändes det mer verkligt att vi har en baby på kommande. Jag och mamma var till Kokkola och köpte material till ett babynest för några veckor sedan. Tanken var att vi skulle sy och fixa det tillsammans, men sanningen är att mamma gjorde allt och jag satt och såg på. Men fint och mysigt blev det. 

Sen har jag beställt en skötväska också, eller rättare sagt min syster har beställt den eftersom den var billigare i Sverige. Jag bestämde mig för en fjällräven, ville ha en väska som man senare också kan använda. Har blivit led på min kånken, så skötväskan fick bli en födelsedags present till mig själv på samma gång. 

https://www.fjallraven.se/media/catalog/product/cache/all/base/522x/17f82f742ffe127f42dca9de82fb58b1/F/2/F24203-560_0.jpg

Jag, mamma och pappa ska till Sverige nästa vecka, på JOHAN GLANS! Vi bokade biljetterna någon gång i höstas redan. Ser så fram emot det.. hoppas bilresan går bra, trots den stora magen. Vi ska på World tour of the world.  

http://www.mynewsdesk.com/se/malmoarena/pressreleases/johan-glans-world-tour-of-the-world-till-malmoe-arena-i-februari-2018-1930173

Mammalådan har anlänt!

Jaa, mammalådan kom förra veckan. Det där pirret att få åka och hämta ut den från posten! 

källa: http://www.kela.fi/documents/10180/268701/2017_Kaikki_tuotteet.jpg/5c3f077e-48ad-424d-9cb0-a4ec54889029?t=1488871701406 

Visst var det spännande att se innehållet, trots att jag har sett innehållet flera gånger redan, eftersom kompisar omkring mig har fått 2017 lådan. Men det här var ju ändå vår egen. Jag är väldigt tacksam att man får en sånhär gåva, jag tycker innehållet är jättefint också. Jag gillar ju inte alltför färgsprakande kläder. Plockade ut det jag tycker är det finaste ur lådan. Tycker att halaren är mysig, ej för färgsprakande utan ganska neutral. Den vita mössan är jättefin, den är nog för stor åt junior när han föds, men kanske den passar till hösten och vintern. Gillar den gråa dräkten med små färgglada djuren på väldigt mycket. Har svårt att förstå att junior någongång skulle vara så stor att den där skulle passa på honom, men det går snabbare än man tror sägs det ju. Sen gillade jag de röda byxorna, samt den randiga bodyn. Surprise, halva hans garderob består av randiga kläder. Den gråa åkpåsen med ugglor på är ju också fin, den har jag redan lagt i vagnen, heh. 

Mår fortsättningsvis bra (30+3) Det jag märkt av är att sömnen börjar påverkas. Jag sa till en på förra veckans familjeförberedelsekurs att jag inte märkt av att sömnen påverkas ännu, men tji fick jag. Det har börja värka ordentligt i höfterna. När jag lägger mig på höger sida börjar höger höft värka. Sen vaknar jag av att jag måste svänga mig till vänster sida, då börjar vänster värka, samtidigt som höger ännu värker. Så vaknar jag flera gånger för att ändra sovställning och båda höften värker. Vaknade en natt av att vaden krampade så förbaskat också, och vaden värkte två dagar efter. 

Tröttheten gör sig påmind under dagarna, för att inte tala om hormonerna som jag inte riktigt märkt av ordentligt ännu. Men jag trooor det var dom som spökade när jag stod i köket och grät av att Frank redan hade ätit lunch i lördags, och jag hade planerat en god lunch åt oss båda.. där stod jag hungrig med matplanerna i kras. Det hela redde upp sig på bästa sätt med svärfars hemlagade pizza, så allt blev frid och fröjd. 

Hej från vecka 30

Hej hopp! Hoppar gör jag väl ändå inte sådär jättemycket numera, börjar känna mig aningen större. Ibland helt enorm, men oftast sådär fin-gravid. Jag sitter nu just i vår nya soffa och surfar efter babykläder på diverse internetsidor, men hittar ingenting. Svårt att veta riktigt vad jag söker efter också, okej dessa har jag tittat på i flera omgångar och skulle jag vara rikare skulle jag klicka hem dem med detsamma, något av de gulligaste! Tycker det är så gulligt med huppari på småbarn, jag äger ännu ingen men jag ska minsann fylla på hans garderob. (planerar in hupparishopping tills mammaledigheten) 

Bildkälla: https://www.adidas.fi/dis/dw/image/v2/aagl_prd/on/demandware.static/-/Sites-adidas-products/default/dw1b89dc5b/zoom/CY3483_01_laydown.jpg?sw=840&sh=840&strip=false 

Bildkälla: https://www.adidas.fi/dis/dw/image/v2/aagl_prd/on/demandware.static/-/Sites-adidas-products/default/dwcd04ba12/zoom/CY3484_01_laydown.jpg?sw=840&sh=840&strip=false

Och på tal om mammaledigheten... den börjar snart, om ca 4 veckor! Jag längtar faktiskt. Det går oftast helt bra att jobba ännu, men ibland är jag helt slutkörd efteråt så hela kvällen går åt till att vila upp mig inför nästa dags jobb. Är det extra stressigt får jag dessutom sammandragningar, vilket inte känns helt bra. Dessutom så har min efterträdare börjat och kommer ta helt över "mina" skolor nästa vecka. Var jag riktigt ska vara då svävar lite, vilket käns lite påfrestande för min hjärna. Men jag kommer inte köra mig helt slut innan mammaledigheten, vill ändå lämna skolhälsovårdararbetet med en positiv känsla, och inte en utmattande känsla. Jag tar en dag åt gången och lyssnar på kroppen, det är det viktigaste. 

Familjeförberedelsekursen har börjat sedan sist. Vi har hunnit vara två gånger, och vi har två gånger kvar. Vi har anmält oss till profylaxkurs. Vi har ansökt om mammalådan. Sen närmare förlossningen ska vi även på rundtur till bb. Jag har ju varit på praktik där, så jag hittar ju dit men nu är det ju ändå något helt annat, tror det lugnar en lite och inte minst för Franks skull. 

Måendet är bra förövrigt. Känner mig tröttare och även tyngre och osmidigare, men värre lär det ju bli, åtminstone växer magen hela tiden. "Oj vad stor du har blivit, du har verkligen exploderat under jullovet, magen har FAKTISKT växt".. heh tack så mycket! Han sparkar vilt och sparkarna blir starkare och starkare, så mysigt att kunna "känna på varandra" genom magen. Man ser tydligt på magen också var han sparkar.. vem är du riktigt som sparkar? Om några veckor får vi träffa dig, hoppas vi båda ännu får växa till oss lite, du kanske mest fysiskt och mamma mest psykiskt.