På fötter igen

Äntligen börjar vi vara på fötter igen efter en gnällig vecka med förkylning. Och sen att solen sken idag, alltså sol i November?! Låter nästan påhittat för åtminstone jag förknippar inte novembermånad med solsken, jag förknippar det nog mest med mörker och elände. Vi var på en långpromenad på dagen och sen på eftermiddagen var jag en sväng till gravgården med ett ljus, jag var förvisso till gravgården igår också när det var Allhelgona men jag hittade inte till moffas grav... eh. 

I morgon ska jag boka hotell för vi ska nämligen på tumis till Helsingfors i slutet av November. Ska bli roligt, tror jag. Första nätterna utan Liam, bara jag & Frank, det blir bra. Nu ska jag avsluta så jag hinner se Solsidan. 

Preggofacinerad

Ska fatta mig kort och inte välla ut allt gnäll här, för jag är på dåligt humör och otroligt lame nu just.

I går såg jag färdigt serien Min mage och jag på svt. Alltså så sjukt intressant program. Man fick alltså följa med 5 personers graviditetsresa. Rekommenderar serien verkligen till dom som är lika preggofacinerade som jag!

För två år sedan, alltså 2017 så hade jag just publicerat en blogginlägg på att jag var gravid, jag gick ut med nyheten så att säga. Ungefär den här tiden för två år sedan hade jag också varit till Sverige och då köpt barnvagn, var kring vecka 20 då, roligt att se tillbaka, sjukt vad tiden går! Kan sakna den tiden så otroligt mycket, jag trivdes verkligen som gravid, en underbart spännande tid! 

Utkast från min dagbok


27 Oktober 2017
18+0

Tog bild av magen just och den såg stor ut! Det syns nog tydligt att jag är gravid nu. Trivs ännu bra som gravid. Sa åt skolornas rektorer och annan personal denna vecka. Sa även åt skolhälsovårdarna som var på plats när vi hade diskussionsmöte. I måndags la jag ut på instagram också och skrev ett blogginlägg. Var till Luleå i helgen och köpte en vagn!!! Hittade på blocket Emmaljunga super viking en sån jag ville ha, betalade 394€ för chassi och liggdel. Fynd! Är nöjd med den, grå och fin! Nu är det bara 2 veckor kvar till nästa ultra, hoppas vi får se kön. 
Tacksam att jag mått bra och 
inget missfall. Tack Gud! Ber att allt ska gå bra. 

28 Oktober 2017 
18+1

Har känd mycket rörelser idag och i går kväll. Det måste vara du för sånt här har jag aldrig känt i magen. He känns som ganska hårda sparkar ibland. Väldigt mysigt! Är lite nojig ifall jag inbillar mig, men nä, he måst vara rörelser jag känner. Roligt!

En helg i Luleå

Har en snorig unge för tillfället, vilket har resulterat i en hel del gnäll, en hel del sitta-i-mammas-famn, en hel del skärmtid och en hel del snorande.. han blir så ynklig när han är förkyld och sover mycket sämre.. men så här är det ställt nu, hoppas förkylningen ger med sig snabbt.

Vi var i alla fall till Luleå i helgen och hälsa på Carolin. Jag hängde spontant med dit med mamma och pappa. En rolig helg blev det, alltid lika mysigt att vara i Sverige kan jag tycka. Det var även stora loppiset i Arcushallen, fyndade nästan ingenting, det var alltför mycket folk för mitt psyke, så jag orkade inte ens titta så noggrant på vad som såldes, en och en annan leksak kom jag hem med. 

Nu är Frank och nattar Liam, så jag ska passa på att se senaste avsnittet av Vår tid är nu. 

Måndagens

Slår mig ner i fåtöljen med en kaffe och en av "Liams" muffins. Jag bakade en hälsosam variant av banan och blåbärsmuffins åt honom i fredags, muffins som han kan ha som mellanmål. Grejen är bara den att han knappt har ätit några för det är jag som snart smygätit upp alla. 

I dag är det måndag och det har kommit nya avsnitt av Min mage och jag på arenan, som jag ska se innan jag ska dra i väg på ett jobbskifte. 

Nee va?! När jag just googlade min mage och jag, så märker jag att alla avsnitt redan finns på svt play! Så nu ska jag streama så många avsnitt jag hinner innan Liam vaknar och jag ska i väg till jobbet. Hejdå! 

Alltså

Noterade när jag gick snabbt igenom mina blogginlägg att många inlägg börjar med ordet Alltså. Men alltså, jaa-a det är ju ett ganska bra ord att börja med. Tänkte börja med det också idag. Alltså när jag får en sjukt bra låt på hjärnan så går den på repeat och jag blir manisk och jag bara måste lyssna på den. Nu just är det Lewis Capaldi - someone you loved. Alltså, såå fin!

Ska avslöja en sak om mig, aningen genant men here we go. Jag tror inte jag kan lyssna på en bra sång utan att lära mig texten utantill, och här kommer det genanta, jag kan inte heller lyssna på en bra låt utan att knappra in karaokeversion på youtube och sjunga med. Känner sån befrielse när jag är ensam hemma och får ha fram en karaoke version och sjunga med för fullt och försöka göra det till min egen version. Ibland har jag till och med filmat och spelat in. HAHA! Alltså kom och vejv..

Nu till en annan sak som gör mig fullständigt lyrisk och upphetsad/uppspelt. Det är ju graviditeter. Den enskilt mest intressanta intresset i mitt liv. Blir inte så tagen av någonting annat än när någon pratar om sin graviditet, filmer om graviditet, forskning om graviditet, graviditetens skeden, alltså det fullkomligt slukar mitt intresse och förstår inte hur många andra inte verkar lika maniskt intresserad som jag? En orsak till att jag pratar om det just nu är för att jag börjat se en serie på Arenan som heter Min mage och jag. O-t-r-o-l-i-g-t intressant, man får följa med liksom på hela resan, höra deras tankar och funderingar. Rekommenderas varmt! 

https://arenan.yle.fi/1-50103471

Det är så STORT att vara gravid, det är ju livets mirakel det är helt fascinerande, och hur alla upplever det olika dessutom. Jag skulle kunna sitta hur länge som helst och lyssna på allas upplevelser från att de plussat till förlossningen. Så om du vill berätta för någon om din graviditet, du vet vem du kan kontakta! Och tänkt att jag själv har fått uppleva det också, helt fantastiskt! Jag har en dröm på hyllan och det är att någongång få jobba som doula, tänk vad roligt det skulle vara! 

Dagens projekt

Ja alltså om det är ett projekt att vara med Liam på café så vet jag inte riktigt vad vi ska kalla dagens kyrkbesök till! Vad kommer över projekt? Ska googla. Synonymer till projekt är förslag, plan, uppslag, upplägg, utkast, idé; större arbete, avgränsat arbete. Alla de orden får stå kvar. 

Alltså vi var då till kyrkan, det började helt bra, han satt stilla och iakttog andra mänskor och målningarna på väggen, men efter halva tiden så blev det jättetråkigt att bara vara stilla i mammas famn och att inte få gå i väg eller slå tutten i farbrorn framför... så till sist blev jag föräldern som tog fram telefonen efter att ha mutat med majskrokar, Alfonsbok, Bolibompabok och Nicke nyfikenbok. Orkar inte med en vrålande unge bland folkmassor och speciellt inte på en plats var det är tyst och ska få vara tyst. Jag fick ju tyst på honom (eller telefonen fick tyst på honom) och hann själv lyssna till predikan också, så jag måst ändå säga vi avslutade det relativt bra. 

Jag behöver ju inte ta med Liam till kyrkan, han kan ju stanna hemma men ändå så säger ju självaste Jesus ändå att "låt barnen komma till mig". Så det kör jag på. 

Nu håller makaronilådan på att gräddas i ugnen och ska se ett avsnitt Friends under tiden. Ha en skön söndag! 

Gullig ändå

Höstmarknad

Alltså vilket grått och kyligt väder det har varit igår och idag. Kom just hem från stan, jag och Liam gick ett varv på höstmarknaden, var på café och avslutade hos min mommo. 

Sitter nu i fåtöljen och är lite småfrusen, tror jag spenderar resten av dagen inomhus, Frank jobbar ändå i helg. 
Höstmarknaden var ju en stor besvikelse, lite folk, få saker att titta på och tja jag vet inte det kändes lite deppigt. Vi gick på café men med en vilding till barn så blir det ju inte alltid riktigt så mysigt som man kanske vill tro, utan det blir mest ett projekt, men hur som helst var det nog värt ett besök. Sen avslutade vi som sagt hos min mommo som bor i stan. 

Min mommo bor i en lägenhet och jag kom fram till en sak som är väldigt irriterande! Alltså att vara hemma hos andra med sitt barn, människor som inte har barnanpassat hem, med det menar jag små prylar överallt, fina kristaller, porslinsfigurer, blommor, fina broderitavlor osv. Min mommo har ju verkligen ett riktigt mommohem, väldigt mysigt tycker jag, fina små krimskrams överallt, fotografier på barn, barnbarn och barnbarnsbarn och ett väldigt hemtrevligt hem. Men när man är där med Liam så kan man inte slappna av en sekund, man måste hela tiden se till så att han inte slänger något i golvet, söndrar saker och drar ner saker, det blir så tungt så man nästan drar sig för att fara dit. Det är lika med fammo och faffas hem. Huhhu, jag vet ju att folk inte kan uppnå mina krav på barnanpassat hem men skämtåsido det skulle vara så skönt att umgås i en tom lagerlokal men massor av yta att släppa ut ungen på. 

Första snön

Vaknade till snöfall idag, den första snön. Vi steg upp och mornade oss här inne en stund innan vi klädde på oss och gick ut. Lite krispigt i luften och snö på marken, mysigt faktiskt. Passade på att ta fram kameran och fota lite.

 

 

Oktoberlista

Första tanken under månadens första morgon:

Oj, det minns jag inte. Antagligen något i stil med "oj är det redan oktober".

Jag ska jobba med:

Ska börja hoppa in på ett ställe Jeppis. Känns spännande och roligt. 

Jag ska skriva:

Kanske fler blogginlägg? 

Maträtt jag är sugen på att testa:

Maträtt och maträtt, men tiramisu skulle jag vilja laga. Jag och Frank pratade om det i helgen, ingen av oss har smakat Tiramisu vad vi minns. 

Den här boken ska jag läsa:

Läste ut Jojo Moyes - livet efter dig i dag. Jag är på jakt efter Fredrik Backmans - Björnstad, har kollat på loppis länge nu men har inte hittat den. Det var även lång kö när jag sist kollade i biblioteket. Så tills dess tror jag det blir Käre Ledare, min flykt från Nordkorea av Jing Jin-Sung som jag fick låna av Andreas, min bror. 

Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen förverkligas:

Tror vardagsrumsrenovering faller under denna kategori. Äntligen har ett mysigt allrum förverkligats. Men ännu är det ju inte hundra procent färdigt. 

En målsättning som är möjlig att nå:

Fullfölja mitt träningsprogram jag startade i går.

Jag är mest kluven till:

Kanske jobbsituationen. Hur mycket ska jag jobba, hur mycket finns jobb finns det, borde jag söka någon annat också.

Det här ger mig energi just nu:

Höstens fina färger som ännu finns kvar innan allt blir kalt och grått. 

Det här ser jag mest fram emot:

Att börja jobba. Att fortsätta renoveringen, eller ser mest framemot när renoveringen är klar. 

Hittade gamla höstbilder i bloggarkivet som jag smiter in i detta inlägg. 

Förra veckans

Förra veckan bjöd på lite dramatik i vardagen. I onsdags efter morgonmålet när jag bänkade mig i soffan för att dricka morgonkaffet hördes plötsligt en kraftig smäll och huset skakade och alla lampor och tv:n slocknade. Blev smått chockad och tankarna började spinna, vad var det? Trodde först att det var enbil som krockade i vårt hus? Aningen absurd tanke, men det var det som slog mig, eftersom de hålls på med förbättrande av grusvägen utanför och lastbilar kör flitigt här förbi.

Steg upp och för att se vad som hade hänt och det som hade hänt var att grannens träd ramlat ner på vår tomt. Trädet hade ramlat rakt över elledningen till huset, trädtoppen hade rört i vår bil också men som tur kom det endast nån ytlig reva och en liten buckla. Så igår sprang det elgubbar och fixade tillbaka elen, så redan efter ett par timmar så var allt i sin ordning igen. Nu återstår bara att frakta bort trädet och hoppas på att grannen tar ner även de 8 andra tallarna som står hotfullt och vajar i vinden när det blåser hårt...

Sen var jag också i jobb i fredags!? Ja, på riktigt. Eller nästan på riktigt, jag var bara med på ett arbetsskift, ett inskolningsskift. Jag har tänkt börja hoppa in lite smått på kvällar och helgar. Det kändes riktigt bra och jag hoppas jag kommer in bra in i arbetet och i arbetsgemenskapen. Det har inte varit lätt för mig att komma fram till beslutet. Jag är en väldigt bekväm människa, jag trivs jättebra hemma och jag vill verkligen vara hemma med Liam. Det här är liksom vår tid nu, den här tiden kommer aldrig tillbaka, han är bara liten en gång, och jag kommer hinna jobba resten av livet. Jag är så nostalgisk (?) av mig och klamrar mig gärna fast i det som är och vill inte bryta mönster. Men vad man har man för val egentligen, förr eller senare hamnar man att byta mönster om man vill eller inte, för livet går vidare. Oj vad dramatisk jag låter. Men när jag väl har brutit ett mönster så inser jag alltid att det inte var hela världen, och att det kan faktiskt bli riktigt bra också, som med det ynka arbetspasset. Det gav mig massvis med energi och ser verkligen framemot att börja hoppa in mera. 

Sen till sist vill jag rekommendera en bok. Jag har blivit lite av en bokslukare på sista tiden. Jag kom över den här boken på loppis, den såg lite lässliten ut och titeln och författaren klingade lite bekant. Boken är från 2013 så den är ju verkligen inte ny men jag har inte kommit över den tidigare. 
Men alltså... den är så bra. Jag vill läsa sida efter sida, men samtidigt vill jag inte att den ska ta slut. Sällan böcker berör så starkt så att jag får tårar i ögonen, och denna lyckas flera gånger med det. Boken heter Livet efter dig (Me before you), skriven av Jojo Moyes.

Ju mer jag läser ur den, så känner jag igen mig flera gånger och flera saker känns bekant. Det har gjorts en film om boken och jag undrar om jag inte har sett den? Måst i alla fall se den (en gång till) men först ska jag läsa ut de sista sidorna.

bildkälla:https://www.nextory.se/bok/livet-efter-dig-jojo-moyes-9789187343742

bildkälla: https://is1-ssl.mzstatic.com/image/thumb/Video60/v4/37/8d/01/378d01d8-bfb3-4005-46da-0b7aaa98de14/pr_source.lsr/268x0w.png

Mamma-barn träff

I går hade vi mamma-barn träff här hos oss, vi är ju en 10 stycken mammor + varsitt barn så det är en del ståhej, och det blir aktivare och aktivare barn för varje träff. Så roligt att ha en så trevlig grupp och det är givande att ha barn i samma ålder, man kan utbyta prat om allt gällande barnen utan något dömande. 

Att också kunna bjuda hit någon känns roligt. Renoveringen av hallen och vardagsrummet börjar se sitt slut, men inte riktigt ännu. Vi har en del kvar i hallen, trappan har vi ännu inte bestämt oss för och inte beställt, så därför står trapphörnet orört och vi kan då inte heller slutföra tapetseringen, listandet, golvet osv. Men vardagsrummet är färdigt, så SKÖNT att ha ett vardagsrum var man kan koppla av, tända ljus, läsa böcker, surfa, ta en tupplur, jaa-a jag gillar verkligen vårt vardagsrum. Det känns roligt att bjuda hit folk när man själv är mer bekväm med hur man har det, inte för att jag har varit så uppställt med att det har varit renoveringar på gång i varje hörn och rummen varit otilltalande men ändå nu är det så som vi vill ha det, nu har vi lagat det till vårat och våran stil. Det börjar ta sig. 

Fredag

Han somnade på 5 minuter!!! Liam har tagit natt redan nu och nattandet tog 5 minuter, jag som är van med 30-60 minuter! Skönt, kanske beror det på att vi varit ute halva dagen, i såfall är vi ute hela dan i morgon också. Skönt också när det ändå är fredag. 

Nu väntar jag på att batongen i ugnen ska bli färdig och att Frank kommer hem med chokladen, och att Bäst i test ska börja. Under tiden jag väntar ska jag fortsätta se på Quicksand - störst av allt serien på Netflix. Rekommenderas starkt! En svensk Netflix original serie. 

Källa:https://www.heavenofhorror.com/wp-content/uploads/2019/04/quicksand-netflix-review.jpg 

Mitt första år med Liam

Ett år med Liam, ett år sedan ett nytt liv började. 
Jag träffade min barnmorska i Prisma när jag var och handlade i måndags, jag är bekant med henne sedan tidigare och vår relation fick väl en liten annan betydelse när hon var med och förlöste mig. Inte alla relationer där man är så intima med varandra, hehe. Hur som helst, så konstaterade vi att ett år har gått snabbt. Och jaa, det känns inte alltför längesedan jag födde Liam, men ändå känns det som en hel evighet sen. Vi backar tillbaka.

Måndagen 19 Mars 2018 föddes Liam på kvällen. Lovade mig på heder och samvete att aldrig gå igenom en förlossning igen, påminde Frank att påminna mig om smärtan om jag någon gång får för mig att föda igen. V ä r s t a  s m ä r t a n! 
Nu ett år senare ser jag förlossningen ur ett annat perspektiv. Jag kommer inte i håg hur smärtan kändes, tack och lov. Men det jag kommer ihåg väldigt tydligt är känslan av rädsla. Jag kände mig utelämnad, ensam, hjälplös, rädd och osäker. När det slog mig under förlossningen att ingen kan hjälpa mig , fick jag inte den känslan som jag hört andra beskriva, att de fick någon slags styrka av den just känslan, jag kände enorm rädsla och motstånd. Jag kommer ihåg att jag var så sammanbiten, pratade inte med någon, försökte bara överleva, andades och andades.. innerst inne ville jag bryta ihop, gråta som ett ynkligt barn och be om mera hjälp men det gick inte. Om jag skulle ge vika, skulle smärtan öka? Skulle jag helt förlora "kontrollen", skulle allting bli värre? Dessutom påpekade och berömde barnmorskorna mitt "lugn", "du är så lugn" "alltså du klagar inte alls", "tror jag aldrig varit med om någon som knappt yttrar ett ord under förlossningen", "du verkade så lugn, så vi tänkte du klarar dig utan smärtlindring" 

Vet inte varifrån det här kom, men det bubblade upp när jag tänkte tillbaka på förlossningen. Min poäng är att nu från dagens perspektiv så tror jag rädslan fick för mycket plats. Så hör och häpna OM jag föder igen (ja den tanken kan faktiskt komma) så vill jag ha mera stöd, jag behöver mera stöd och pepp, jag behöver tröst och "gullegull" jag skulle kunna tänka mig en doula faktiskt. Men mera om det om det blir aktuellt någon gång. Nu var tanken att skriva om första året med Liam.

Oväntade insikter jag fått under första året

• För det första under förlossningen, så hade jag inte räknat med så många värkar?! Haha, alltså vet inte varifrån.. hur kunde jag inte räkna med det? Men blev förvånad över att det kom värk efter värk, efter värk.. 
• Hur mycket tid som går åt amningen. Ammade verkligen typ varannan timme den första tiden. Amma, amma, amma varannan timme, dygnet runt i flera veckors tid..
• Babynaglar växer otroligt otroligt snabbt.
• Att skrapa på allt, på lakanet, på huden, på soffan är tydligen väldigt intressant för en baby
• Otroligt svårt för mig att förstå mig på uppvärmning av bröstmjölk. Alltså Liam var flaskvägrare, men om jag skulle testa ge ur flaska så var det en hel vetenskap att tina upp fryst mjölk, hur länge fick den stå framme, ska jag slänga allt om han inte ville ha eller kan jag spara. Inte direkt svår vetenskap men för mig och kanske amningshjärnan var det nästan omöjligt.
• Känslan av att konstant ha glömt något eller ha bråttom till något.
• Konstant ha smutsiga kläder, endera klottor av mjölk, dregel eller spyor. Även uttöjda kläder efter som det ska dras och hängas i allt. 
• Den enorma saknaden av att kunna lyssna på musik i hörlurar när man vill!!

Prylar jag har haft nytta av under första året

• Babysitter! Så behändigt att placera babyn där när man skulle äta, laga mat, vara på toaletten osv. Speciellt i vårt gamla hus eftersom det är rätt dragit och kallt på golvet. Och även när vi har hund, så kändes det bättre att placera babyn där än på golvet
• Barnvagn och babyskydd förståss. Skulle ha haft bra nytta av en adapter så man fick fast babyskyddet på barnvagnen. 
• Mängder av trasor
• Babygym som roade honom, så man själv fick händerna fria en stund.
• Babynest hade jag länge nytta av, eftersom han sov i det i vår säng, så jag var inte rädd att rulla över honom.
• Förberedda matlådor
• Ägg, haha! Vet inte hur många äggluncher jag ätit, bananplättar, stekta ägg, kokta ägg, omeletter..
• Babyvakt eftersom han sovit för det mesta utomhus

Det mest krävande under det första året med en unge

• Oroandet och nojandet över allt! Har han ätit tillräckligt, fungerar magen, har han för varmt eller för kallt, känner han sig älskad, andas han, är han död, tänk om han dör, tänk om vi hamnar i en bilolycka, har han tillit till mig mera eftersom han grät lite väl länge innan jag hann fram, känner han sig sviken eftersom han ramlade och jag inte hann fram och undvika olyckan, har jag varit för mycket på telefonen och han känner sig osedd, är jag för tråkig som inte lekt tillräckligt med honom idag.. and so on.. det är oändligt med nojor som lär följa med. 
• Brist på egentid. Att liksom kunna fara på wc i lugn och ro, att kunna äta upp maten varm, att kunna fara till butiken utan att planera dagen innan för det.
• Bristen på sömn förståss. Men hormonerna hjälper mycket och han sov ju bra som baby. Avbrutna nätter var som mest krävande när han var i 7-8 månaders ålder. 
• Att han inte tog flaska blev efter en tid tungt, eftersom det begränsade mig att inte kunna vara borta t.ex. på en tjejkväll mer än typ 3-4 timmar. 
• Pressen på parförhållandet! En prövning såklart att börja en ny vardag men en baby. 
• Känslan som sköljer över ibland att om man tagit vatten över huvudet? Kommer jag klara det här? Kommer psyket på riktigt att orka eller bryter jag ihop någon gång? Främst vid gråt och skrik perioder.

Det bästa med en unge under det första året

• Att det är Liam, det är vårt barn, det är just han. Bästa!
• Att få umgås med andra mammalediga
• Att få se leenden, höra skratt och busa med honom
• Allt gos och mys som vardagen bjuder på.
• Kärleken jag känner
• Se hur han utvecklats 
• Se hur han sprider glädje runtom kring sig till familjen, men även okända när man är typ och handlar. 
• Kärleken
• Kärleken

Hallrenovering

Ja Frank invigde ju renoveringen under tiden jag var i Sverige, så nu är den stora renoveringen igång, lite skräckblandad förtjusning över det hela. Spännande och framförallt väldigt efterlängtat. Roligt att få renovera och få skapa huset till det vi vill ha det, så som vi har haft visioner om ända sedan vi flyttade in för snart 3 år sedan. Vi hade egentligen planerat att renovera i höstas men då var Liam så liten ännu så vi sköt på det till våren. 

Hallen är den del av huset som absolut har varit fulast, elsladdar hänger, det finns inga uttag, ingen belysning, den har en väldigt ful tapet från ca 60 talet? 
Redan då vi köpte huset sa de förra ägarna att de hade tänkt riva hallen men det blev aldrig av för dom, och vi bestämde ganska snabbt att hallen får bli prio ett för oss. Men nu står vi ändå här snart 3 år efter och hallen har stått orörd, ups... Men vi valde gladeligen att renovera köket först och prioriterade bort hallen många gånger eftersom den ändå har varit brukbar.

Men nu idag så rev vi ner taket, och precis som det har varit i köket och matsalen så var det även här isolerat med litervis av sågspån. Men med erfarenhet och vanan inne så täckte vi in hallen ordentligt, satte på munskydd, skor, handskar, skärmössa och så rev vi i.. och det regnade ner sågspån och det var faktiskt nästan roligt att stå i sågspånshavet. Vi skyfflade sågspånet i 6 stycken 200 liters påsar, ingenting mot matsalens ca 20 stycken påsar! Hittade även några intressanta fynd därbland sågspånet.

Resultat

•  takhöjden höjdes med 30-40 cm 

Plan

•  nytt tak och få in belysning i form av takspottar. 

Om vi flyttar blicken från taket och neråt så är det en hel del som ska renoveras

Plan 1: 

• Det gamla golvet ska rivas, elementet ska bort, tapeten ska bort och trappan ska bort. 

Plan 2: 

• gjuta nytt golv, installera golvvärme, sätta in ny trappa och sätta upp ny tapet på nya gipsskivor. 

Några saker jag hittills har lärt mig av all renovering vi har gjort i huset är:

•  allt tar 10 gånger längre än planerat 
•  man stöter alltid på oväntade problem 
•  Allt är väldigt väldigt snett och konstigt byggt i ett hus från 1915 
•  Jag kan verkligen inte uppskatta hur mycket arbete det faktiskt är, jag ligger alltid i markant underkant

Obs! Bättre före och efter bilder kommer! 

Vårlista

Hittade en vårlista från 2017 från Sevendays jag tänkte fylla i. 

Mitt bästa vårtecken:

- Ljuset som skiner genom fönstren och samtidigt påminner mig om att tvätta fönstren. Att vår grusväg utanför huset förvandlas till en lervälling. Hunden Aramis söker sig till solsken.

Låt som ger mig vårkänslor: 

- Någon svensk låt - typ Våren stora dag med Laleh. 

Den här våren läser jag: 

- Håller på med Vilhelm Mobergs utvandrarna, har som plan att läsa alla böcker för jag har inte läst dem tidigare. Eller kanske en del i lågstadiet när vi gick igenom dom, tror jag?

Inför våren längtar jag alltid efter: 

- Ljuset och värmen. Att sätta undan vinterkläderna och få ta fram sneakers, solglasögon och vårjackan. Älskar att se när naturen vaknar till liv. 

Min bästa våroutfit: 

- Min gröna bomberjacka, jeans och sneakers. 

Mat som jag förknippar jag med våren: 

- När man lyfter fram grillen och grillar majs, fyllda champinjoner med koskenlaskija ost inrullade i bacon och någon köttbit. 

Våren doftar: 

-Till en början lera, lite blött, dammigt? Men sen när blomningen kommer igång så doftar det ju gräs, blommor. 

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag: 

- All smuts, damm och lera som släpas in. 

Förlängt veckoslut i Sverige

Tillbaka i Finland efter ett förlängt veckoslut i Luleå, jag måste säga jag känner mig lite borta ännu p.g.a. allt "tidändras", dels tidskillnaden mellan landen men även sommar/vintertiden.. Men det ordnar väl upp sig efter några dygn. Vi hade roligt i Sverige, jag hittade tapeterna, vi umgicks mycket, vi lyxade till det med ansiktsmasker när pojkarna somnade, vi åt gott, vi shoppade och vi hann även med en sångafton i kyrkan. Bilresan gick över förväntan med Liam, han var nöjd för det mesta och såklart spelade även mammas insats som lektant roll i baksätet. 

Kom hem till ett hus där det kliat rejält för Frank i fingrarna under tiden vi varit borta, en vägg hade han rivit ner, ett halvt tak hade rykt och listar var bortdragna! Och vilken positiv förändring!! Alltså det ser ju ut som stryk ännu, men bara för att en liten vägg och ett halvt tak har tagits bort så är det så ljust och öppet i hallen. Det kommer bli såå bra när vi börjar renoveringen på riktigt, väntar så att få riva bort allt det gamla och fula i hallen! Väntar såklart också på när hela renoveringen är färdig, men det är en bit dit ännu, måste ta en sak i taget.

Tapetjakt till Sverige

I morgon åker jag med mamma till Luleå, lite spontant sådär kom vi på det igår. Vi, jag och Frank ska börja med den stora renoveringen här i huset snart och jag har siktat in mig på en tapet från Rusta som jag vill sätta upp i hallen. Tapeten har varit på erbjudande länge och jag har varit lite rädd att erbjudandet snart försvinner. 

Men rädd behöver jag inte vara längre eftersom jag såg igår att det faktiskt är så att erbjudandet gått ut... 

Nåväl, den är fortfarande billig och jag tror att den kommer passa perfekt i hallen. Jag diskuterade tapeten med mamma igår och funderade om hon har någon inplanerad resa ditåt snart och skulle kunna ta hem den åt mig, men det hade hon inte. Men hon hade däremot två lediga dagar att ta ut.. så vi bestämde snabbt att vi två åker! Vi åker redan i morgon, hoppas tapeten finns kvar! Ska bli roligt med en mini-trip och att hälsa på syster och mosters gulle. 

Länk till tapeten: https://www.rusta.com/se/tapet-scandinavia-p204018420303.aspx

Liams 1 års kalas!

Passar på att blogga snabbt medan Liam är borta med Frank. Varför snabbt? Jo för att hinna med så mycket jag vill på den lilla stund jag är ensam, nujust vill jag se ett till avsnitt av Fallet Madeleine McCann på Netflix, utan att behöva dela min uppmärksamhet med någon. 

Vår Liam har fyllt 1 år igår! Tänk att vi båda överlevt det första året, det har varit min målbild och milstolpe. Låter kanske aningen vrickat i vissa öron, men jag har haft den inställningen att klarar vi det första året så klarar vi nog resten också. Småbarnstiden är inte helt lätt liksom. Kollade genom gamla bilder igår när Liam var nyfödd, när jag var nyförlöst, tiden med ett litet spädbarn.. huh, det väcker så många känslor. Jag ser på den tiden med ett helt annat perspektiv nu, tiden förskönar minnena ganska bra tror jag, för rackans vad det var en mysig tid och shit vad förlossningen var häftig! Känner en ENORM tacksamhet över det första året. Tacksamhet tror jag är det rätta ordet när jag försöker sätta ord på känslorna. Så tacksam att vi båda överlevde förlossningen, så tacksam att han inte hade kolik, så tacksam över att amningen fungerade bra, tacksam över att inga sjukhusbesök behövdes, tacksam att vi fick bo i huset trots en sotbrand som härjade, tacksam att han är frisk, tacksam över den fina gåvan Liam vi fick, tacksam över livet, TACK GUD! Vi firade Liam i lördags, det blev ett lyckat kalas och han fick många fina presenter. Roligt att umgås med hela familjen. 

Känner att jag vill skriva mera kring småbarnstiden och hur vi har haft det under första året. Saker jag aldrig räknat med, saker som förvånat, saker som har varit tyngst vs lättast, saker vi behövt vs icke behövt, men det får bli i ett annat inlägg. Nu ska jag njuta av lite egentid en stund! 

Snart 1-år!

En blåsigare måndag men ändå glada miner nästan hela dagen. Har varit in till stan för att byta ett par byxor jag köpte till Liam i lördags när jag hängde med mamma i Kokkola, det visade sig att byxorna var för stora, dom måste nämligen sitta perfekt för de är ämnade för 1-års fotograferingen. Det är så sjukt att Liam blir 1 år nästa vecka!! Jag som är sjukligt nostalgisk av mig, kommer ju att bryta ihop emotionellt den dagen. En stor dag att fira! Köpte även lite ballonger, 1-års ljus och tårttillbehör idag. Det bästa av allt är att både min syster och bror kommer hit till kalaset på lördag!

Testade förra veckan att göra en One pot pasta eftersom den syns i mitt mediaflöde hela tiden. Jag gjorde min med pasta, rödlök, blomkål, ärter, paprika, champinjoner, grönsaksbuljong, oregano och persilja. Men resultatet på min one pot var en total flopp! Smaklös och blaskig, får testa att blanda med godare och flera smaker, plus en god ost nästa gång. Men smidigt ändå. 

Vardag igen efter en skön helg

Härlig helg bakom mig! Lördagen bjöd på en härlig tjejkväll och även barnfritt för min del, och söndagen bjöd på härligt väder så vi passade på att besöka Mässkär, första gången jag var dit faktiskt. Mässkär var ett mysigt ställe, besöker det gärna fler gången men då helst en skön sommardag. Det gick smidigt att gå på isen dit med vagnen och Liam var nöjd hela vistelsen. 

Uppfriskande hemmaträning

Tänkte dela med mig av en skön träningsvideo som jag brukar träna till, brukar sträva till åtminstone varannan dag men det är inte alltid som jag orkar men den ger extra energi i vardagen så den är verkligen att föredra!

Det är en träningsvideo som passar perfekt för mig som är  mammaledig eftersom den inte är alltför avancerad, inga redskap behövs och den är endast 16 minuter så jag hinner träna under tiden Liam sover och jag hinner även med det andra (plocka undan, tvätta kläder, laga mat osv.) Jag tränar helst när Liam sover, med andra ord ostört. Så den korta videon passar bra, det ger även en bättre känsla när man hinner göra alla övningar och fullfölja hela passet, än att bli avbruten i en 60 minuters video och känna sig ofärdig. 

Varje träning är bra träning, så även om det är 1 minut så är det bättre än 0 minuter. Det är något jag ofta är för hård med åt mig själv, jag brukar tänka att äh så lite träning ger ju inget resultat, det är ju bara en fjärt i havet, skiter i det... Men som sagt, det är bättre än ingenting. Och med min träning nu så är jag inte ute efter något visst resultat, det enda jag är ute efter är positiv energi så jag orkar med småbarnslivet och mår bättre. 

Easy like monday morning

God måndagmorgon! Ser att jag borde ändra om min profil, det står att jag är 25 år men det stämmer inte helt, det borde stå hör och häpna 27 år. 

Passar på och blogga lite när Liam leker för sig själv höll jag på skriva men hann stiga upp 5 gånger och leda bort honom från trappan och kvisten, nu har jag honom inom synhåll och ska skriva klart meningen. En helt vanlig morgon här hos oss, vaknat kring halv 8, mornat oss i sängen i ca 20 minuter, ätit frukost till tonerna av Radio Vega. Planerna för idag är noll. Snart klär vi på oss och far på en sedvanlig promenad, Liam somnar och sover första sovturen och Aramis får röra på benen. Vädret idag är soligt men väldigt halt, men vi närmar oss ändå våren!