Sängen min bästa vän

Andra dagen är förbi. Fick känna på gravidmagar och sånt. Jag måste säga att detta yrke verkar vara precis så som jag tänkte det, mitt studieval känns helt rätt. Det är helt otroligt roligt. 

Kvällen har bestått av en hel del slappande. Kom hem ganska sent och var iskall och genomfrusen. Det är så bitande kallt ute, så man går även och fryser inomhus för kroppen är nerkyld. Har bland annat legat under täcket halva kvällen och sett Paradise hotel. Alltså sängen, jag älskar dig. Nu är det bara ett problem, kaffet är slut - vem offrar sig för att gå till butiken?

I morgon är det sista praktikdagen för denna vecka, för på torsdag flyger hesa gänget till Ruka! 

And I'm feeling good

Uhlala, första praktikdagen avklarad och vet ni vad? Det känns helt bra. Jag hann i tid, alla i personalen presenterade sig och välkomnade mig. Jag kände mig sedd och välkommen, allt annat än förra praktiken lyckades med. Min handledare var sjukledig och ska vara borta hela veckan, surprise surprise, lyckas alltid få den som är sjukledig. Första dagen varade hela 1 1/2 timme, dagens handledare hade ett sunt förnuft och tyckte att jag inte behöver sitta där i onödan, när personalen skulle ha personalmöte. Tack. Allt gick verkligen bra idag, mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Har ju dock blivit en pessimist gällande praktiker, så allt för mycket vågar jag ju ändå inte hoppas på. I morgon är en ny dag, hoppas den blir lika bra som idag.

Har idag fått gjort skoluppgifter, skickat några mail, tvättat kläder och varit till gymmet. Allt sånt man hinner med när man inte har fullt upp med skolan/praktik 24/7. Det är så skönt. Mina armar krampar när jag skriver inlägget, för jag tränade skiter ut axlarna, ryggen och armarna idag. Härligt! Nu säger jag godkväll och fortsätter titta på friends med min febriga man. 

Så var det dags för ännu en praktik

Har ingen riktig blogglust nu just och har inga idéer om vad jag ska skriva om. Allt handlar bara om skola och framför allt praktik, och det är väl kanske inte så roligt att läsa om varje gång. 

Helgen e förbi med all sin glans och mindre glans. I morgon är det dags entra en ny praktik, nytt ställe, nytt område, ny handledare, nya arbetsturer och nytt nytt nytt och lite mer nya situationer. Jag är så nervös och har ångest över hur det ska gå i morgon. Jag är främst nervös för att jag ska komma försent. Jag ska först ta bussen, sen metron och sen en annan buss, så jag HOPPAS alla håller sin tidtabell, för annars skiter sig allt. Håll tummarna nu att allt går vägen! 

Kommer inte få sömn på länge, men jag ska försöka blunda och varva ner för att orka upp i morgon. Godnatt, hoppas ni får en bra vecka.

Oktobers tråkigaste dag

Tjena, att en oktober torsdag som denna kan vara tråkig! Dagen började med att jag teståkte till mitt inkommande praktikställe, resan tog ju en timme, men det var inte så farligt som jag trodde.. nog ska jag väl komma dit på måndag morgon. Lite skola har vi haft också, gick i genom de kommande praktikerna. Jag kommer ha väldigt svårt att få praktikplatser till våren, eftersom platserna öppnas på jobstep nästa torsdag klockan 18:00 och då är jag i Ruka.. 

Kvällen har varit så olidligt tråkig. Höjdpunkten var Yles Nyheter klockan 18:00-18:05, som följdes av Buu klubben med Bä bä bä Bärtil. Frank ligger och sover på soffan nu just, vi har städat lägenheten och fixat i hop en slit och släng middag. Jag skriver ett blogg inlägg, som säkert också platsar i världens tråkigaste inlägg, medan jag lyssnar på frozen och väntar på natten. 

Källa: http://arenan.yle.fi/1-2152844 

Jag har haft det stressigt så jag borde ju verkligen njuta av att ha tråkigt. Men innerst inne vet jag att jag borde göra en massa saker, men har helt enkelt inte motivation till något i kväll. Bläk! 

Den vilda kampen mot sälen

Vaknade av ett underbar ljus som sken in genom de smutsiga fönstren. Jag sökte mig upp ur sängen för att titta vad det var, det var solen. Det var morgonsolen som tittade fram bakom höghusen som gav detta underbara ljus. Efter en natt fylld med drömmar, den ena allvarligare än den andra, den jag minns mest var att jag dödade en säl. Jag var på jakt och plötsligt kommer en säl längs dik kanten som har tagit en flicka. Jag slogs med sälen och lyckades släppa flickan fri, och vilka applåder jag fick! Vilken lycka, stolhet jag kände när jag vaknade, som sedan fylldes med ett skrattanfall. Jag stod och tittade ut genom fönstret på solens strålar och tänkte att jag måste ut och fotografera denna höst sol. Jag klädde på mig löpkläderna och tog med telefonen, för detta skulle ju instagrammas. När jag kommer ut i den smått stickande kylan går jag mot vattnet för att få en riktigt bra bild... Kan inte ta bild - det saknas tillräckligt utrymme för att ta en bild. Du kan hantera ditt utrymme i inställningar. Snopet. 

En ledig dag, har diskat, tvättat, städat upp här, varit på morgonpromenad, ska snart baka morotssemlor och ska springa till skolan ett varv med några papper. Det har varit en perfekt dag hittills trots att det blev lite allvarligt, blod svett och tårar i kampen mot sälen. 

källa: http://www.havet.nu/?d=28 

En låång söndag

Åh, praktik 1/5 avklarad. Så skönt när praktiken är färdig, men stressen ligger ännu kvar när inkommande vecka innehåller en hel del i skolan, och veckan därpå inleds en ny praktik. Men bara jag kommer i håg att ta en dag i taget så väl det gå på något sätt. Märkte just att jag har ingen skola i morgon! Jag har hela dagen gått och trott att måndagen består av skola 8:30-16:00, men ack så fel jag hade sett, tiden är bara bokad för "eget arbete". S K Ö N T! 

Helgen har varit bra, har landat sen vistelsen i Bosund. I fredags kom jag hit körandes med bilen, hann vara hemma en stund för att sedan åka i väg till Esbo för ett dop, vi är nu därmed faddrar till en söt Kira. Efter dopet blev det chill framför Idol. I lördags blev vi bjudna på mat av svärmor och svärfar, mycket trevligt. Efteråt chill i vår lägenhet med Johan och Johanna, vin, diskussioner, musik, killarna sminkade sig, summa sumarum en skön lördagkväll. I dag har det varit en såå låång och trååkig dag, har dock haft några aktiviteter som morgonpromenad, shopping, matlagning, bytt till vinter ringar (jag!!!), tvättat bilen och sett nyaste Solsidan. Men det har ändå varit en lång dag. Som avslutning på denna vecka blir det ett avsnitt uppdrag granskning. 

:

Källa: http://malmo.se/Huvudnyheter/2015-09-21-Chatta-med-oss-efter-Uppdrag-granskning.html

Så mörk är natten i Kokkola stad

Men se då nalkas sista praktikdagen..

Sista skiftet, nattskift wohoo! Det ät ungefär bara jag som är vaken, resten av personalen ligger och sover. Sku jag stänga mina ögon skulle det inte ta länge innan jag snarkade i kapp med övrig personal. Har redan gått igenom dokumenteringen och rapporten tiotalsgånger, läst öt ett par gånger, sysselsatt mig med att gå omkring på avdelningen, allt för att inte somna eller bli uttråkad, det sist nämnda har jag uppfyllt för ca 9 timmar sedan. Så nu för att hållas vaken så bloggar jag. Tänkte skriva 10 saker som ni inte visste om mig.

1. Vågar inte sova med handen utanför sängkanten.

2. Har kunnat europas länder, huvudstäder och flaggor utantill.

3. Tycker att jäst luktar gott

4. En tatuering är nåt av det sista jag skulle göra.

5. Kan inte/vågar inte åka skridsskor

6. Börjat gråta när jag hör introt till Alla vi barn i bullerbyn.

7. Får ångest av evighetsmanicker och rubikskub.

8. Hatar kattungor...

9. Tycker inte om rika folk, jag menar såna som har 5 ferrari, 5 lamborgini, eget flygplan, har endast märkes kläder, väskor och skor, har guld wc bytta och bor i ett överdrivet stort slott som skulle rymma 100 personer. 

10. Klarar inte av att höra elller se när Barack Obama talar.

Nu börjar folk vakna upp, en mamma kom och hämta sitt barn från kansliet, klockan närmar sig halv 7.. ungefär en timme kvar. 

Tankar kring amning och vårdyrket

Hade fått en kommentar som löd så här av Emma: 

Roligt att läsa om det du skrev om amning :) när vi var på BB fick vi ingen hjälp med det fast vi gång på gång krävde hjälp. Det enda de sa när de kollade hur det gick var: han är för liten och slö så han kan inte suga. Jaha okej men säg då hur jag som förstföderska och mamma kan hjälpa mitt barn? Det tog 2 dygn innan någon reagerade och frågade om han ens har fått någon mjölk/ersättningen. Det skär ännu i mitt hjärta att vi inte förstod bättre men hur ska man veta när man aldrig har varit med om en sån sak förut?

Jag svarade åt henne så här i inlägget På resande fot:

Vad tråkigt att höra att det blev så där. Nu när jag är på praktik där så vet att jag att det lätt blir att vårdarna inte kanske ser varje mamma som unik, inte jag heller fast jag försöker. Det blir lätt att man säger sådan allmänna saker till alla mammor som att han är för liten och slö och inte kan suga. Men konstigt att ingen frågade hur mycket han hade fått !? Så det är viktigt att själv säga och fråga hjälp, och det är ju enkelt.. not. Ja, jag kan tänka mig att man inte vet någonting och känner sig lite bortglömd, och inte vågar fråga eller ens vet vad man ska fråga. 

Som en parentes så är amningen en mycket viktig del i mammors liv för självkänslan och självförtroendet. Vi pratade om det i skolan och av egen erfarenhet så minns varje mamma, även äldre/åldringar på åldringshem hur förlossningen och den första amningen var, erfarenheten och minnen finns alltid med. Men det är viktigt att förlåta sig själv om det är något man ångrar att man inte gjorde osv. barnet överlevde ju och barnet kommer inte minnas hur mycket eller lite mjölk han fick den första tiden. 

Men du ska inte vara för hård mot dig själv. Bra att du kommenterade, du påminde mig om att jag måste se varje mamma som unik och verkligen visa intresse för amningen, för jag tycker ju det är skit intressant måste bara komma i håg att visa det också ! :)

En långt svar och jag vill ännu utveckla det, det blir lite från min egen sida. Jag märker att jag inom vårdyrket ofta känner lite skuld efter en arbetspass. Det känns som att jag skulle ha kunnat ge lite mera tid till den där åldringen, eller att jag kunde ha lyssnat lite mer aktivt på patientens önskan om matserveringen, eller att jag kunde ha skött såret lite mer noggrant, eller att jag kunde ha hjälpt lite mera till med amningen för hon som var förstföderska eller varför inte hon som var andra föderska osv. osv. Därför blir det lätt att man känner sig otillräcklig och önskar att patienterna kunde säga exakt vad de vill ha hjälp med, vad dom är nöjda med eller vad dom är missnöjda med. Jag vill verkligen vara en sådan vårdare som lyssnar, och jag är också en lyssnare, men är det tillräckligt? Vissa är mera praktiska och teoretiska, det är inte jag men jag vet att jag har en stark empatisk sida, som jag också vet att kan vara den bästa vården för vissa patienter. Men hur mycket jag än vill vara den bästa vårdaren så är blir det inte så ibland. Speciellt  åt finskspråkiga patienter så vet jag att jag inte ger den bästa vården, eftersom min bästa vårdaregenskap är att jag lyssnar och vill veta vad personen känner, jag vill komma lite djupare än bara att fixa ett sår. Men när jag inte är bra på finska så vill jag inte prata... och det lider patienten av, och det lämnar alltid en så dålig känsla i mig efteråt. Jag vill lära mig finska, det vill jag verkligen. 

Men det att jag vill att patienten ska säga exakt hur hon/han har det och be dom dittan eller dattan, så är inte rätt enligt mig. För jag vet med mig själv att om jag är på ett nytt ställe, ny situation, nya känslor och allt är nytt, så bli jag inåtvänd blyg och vågar inte fråga om det är något jag funderar på. Jag blir självkritisk och dumförklarar mig själv, hur kunde jag ens tänka att jag skulle fråga något sånt, jag vill inte ta upp vårdarens tid blabla.. Och i och med att jag då inte frågar det jag vill fråga, så kan ju vårdaren omöjligt veta mitt behov och jag känner mig orättvist behandlad och inte sedd. Jag vill bli den vårdaren som ser om det är något som gnager hos patienten, vårda enkelt och förmedla en sådan känsla åt patienten att allt är ok, det är bara att fråga av mig om det är något. Kanske jag kommer dit.. men jag vet att jag har en liten mur framför mig när det kommer till nya situationer och jag är lite blyg, men jag vill se alla som unika och vill inte att patienter ska känna sig bortglömda. 

Jag vet inte hur det är att amma, eller att vara gravid eller att ha fött. Men jag vet att det är en känslig punkt och det påverkar en kvinna på så många olika sätt, och det sätter spår och väcker känslor. Jag tror det påverkar kvinnans identitet otroligt mycket. Därför vill jag kunna hjälpa till det jag kan, jag kan ju inte fixa allt men jag kan bidra med något hoppeligen. Jag vill inte försvara den vården som Emma upplevde, det ska ju inte vara så. Vårdaren ska ju självklart följa med amningen, speciellt om det är en förstföderska och om babyn har varit liten och slö! Det blev nu en flummig text dethär, men jag kände att jag ville skriva av mig.

Höst mörkret

Vet inte vem det beror på mig eller praktikplatsen, men vi kommer inte överens. Jag bara längtar till fredag när jag får återse mitt helsingfors. Det är länge sedan jag varit så här irriterad, men jag gissar det beror på praktiken, hösten, stressen och mörkret. 

I kväll ska jag träffa två kompisar, long time no see. Har varit i "jobb" under dagen och efter jobbet till Mekonomen i jeppis. Motorlampan lyste och efter allt kråtas vår bil haft, så tänkte Frank åt mig att det är kanske bäst att visa upp bilen, innan jag ska köra 500 km på fredag. Någon annan än jag som älskar Mekonomen? Jag skulle kunna jobba där tror jag.. om det inte hängde upp sig på min kunskap om bilar. 

Sköna lediga fredag

God fredag. Jag har ledigt idag och i morgon, helt skönt att ta en paus från praktikplatsen. Jag har varit till Kokkola idag och hittade faktiskt ett par farmare/jeans!!! Tänka sig, ett par jeans för endast 29,95€ som passade, som inte var alltför långa, inte allt för höga i midjan, inte allt för mycket detaljer på. Man tackar. 

Var på en promenad i morse i frosten och kylan. Nu för tiden få man vara livrädd för att en björn ska komma. Men som ni märker, blev jag inte utsatt för en björnattack denna gång. Det var så vackert när frosten, eller "riimi" som fammo sa, glimmar i solen. Det var en skön promenad, men brrr så kallt. 

Nu ligger jag och lyssnar på Kajland och väntar på att Frank ska komma hit.

Källa: svenska.yle.fi

Ursäkta att jag finns

Har kommit till fram till varför jag hatar praktiker. Därför att jag inte blir sedd och får inte visa mitt riktiga jag. Ingen bryr sig om en där, känns det som. Man får inte ens en ögonkontakt med någon, ingen ser en i ögonen på hela dagen, förutom handledaren..kanske.. om man har en bra. Man står i vägen för alla, hela tiden var man än är. Som i dag, i stället för att personen kunde ha sagt "Ursäkta/anteeks" kan du flytta på dig" så får man en knuff som knuffar mig rätt i hjärtat. Jag är överkänslig helt enkelt. Jag tål inte den känslan av att vara värdelös och osynlig. Även minsta lilla tecken på att jag inte är omtyckt får mig att vilja sätta mig på golvet, kasta in handduken, börja gråta eller bli fly förbannad och storma i väg. Det räcker med att en person inte ser en i ögonen, eller knuffar en i sidan så känns det hopplöst i mitt hjärta hela dagen. Jag är väl överkänslig, sårbar och tar allt för personligt, även fast folk säger "ta det inte personligt", nehe.. hur gör man det när den enda känslan man har är att man vill kasta sig ut genom fönstret. Jag kan tycka det är så skit stil att inte kunna hälsa på en ny praktikant, presentera sig eller komma och skaka hand, eller ens SE personen i ögonen. Jag gör säkert fel också, kanske kunde jag fara fram till personen som knuffar mig i sidan, vägrar se mig i ögonen och presentera mig.. för det är ju så man fungerar.. not. Jag har tidigare praktiker haft så problem med självkänslan och hela den grejen och trott att det är mig det är fel på, inte heller bara på praktiker utan även utanför, men jag kan garantera nu att det är inte bara mig det är fel på. Jag tycker att man få gnälla lite ibland och lägga skulden på någon annan för en minut, för jag orkar inte bär all skit. Jag orkar inte gå omkring med en känsla av att hela tiden behöva ursäkta mig för att jag finns. Punkt. Slut för i dag. Tack för idag.  

Inlägget skulle inte alls bli så där dramatiskt, jag skulle egentligen skriva om glädjen att Frank kommer till ÖB i dag osv. Men jag bearbetade den här veckans känslor i stället. 

(Dessutom har jag insjuknat i babysjukan. He e uuslit nu.)

Första dagen på barnsängspraktik

Första dagen avklarad, 9 kvar to go. Första dagen på praktik gick som det brukar vill jag påstå. Finns ingen annanstans var man känner sig så onödig och osynlig som då man är studerande och är på en praktik. Det känns ändå bra när jag känner till stället, har mera kött på benen och har lite mera skinn på näsan. 

Nu ska jag se ett avsnitt Paradise Hotel för jag lär inte få sömn efter första dagen som dessutom var kvällstur. Kan ju inte koppla av, jag ligger fortfarande och funderar på dagen och på vissa patienter och deras barn. Undrar när jag lär mig att lämna jobbet på jobbet. Men, godnatt. Ja mårar åpå.

http://viaplay.se/serier/paradise-hotel-sverige

Det där med läkemedelstenten

Det där med att jag klarade läkemedelsräkningen betyder så mycket för mig så jag känner att jag vill skriva mer om det. I hela mitt liv har jag trott att jag inte kan matematik, några lärare har dessutom bidragit till den misstron. Höjde rösten när man inte kunde "MEN KAN DU INT DEHÄR?!" när man hade i en halvtimme funderat om man vågar fråga och om man vågar sträcka upp den stackars lilla handen.. sen efter det vågade man ju aldrig sträcka upp handen. Dessutom minns jag att mina uppgifter nästan alltid hamnade på tavlan, så att alla kunde se att jag inte kunde den frågan och alla andra utbrast att dom redan gjort den för länge sen. Den var säkert inte lärarens mening att det fick mig att känna mig utpekad och sämst i klassen, men så kändes det. Jag gav upp och försökte knappt, för jag visste att det inte går och målet var att få godkänd i matteproven. Jag klarade ju mig igenom dem, dock med 1/2 poäng från godkänt de flesta gånger. Det var liksom ingen vits att lära sig matematik för jag var ändå i den sämre ändan i klassen och kände mig alltid lite sämre.

Men med tålamod, iver, gråt, glädje och tålamod igen. Övade övade och övade jag för att få läkemedelsräkningen att fungera och nu kan jag det. Jag kan faktiskt. 

Vid den senaste tenten så var jag den sista kvar, jag satt ensam i klassen med övervakaren. Alla andra hade lämnat upp, dragit stolarna, pratat, haft oljud och stört mig. En tung period bakom mig med massor av stress, en tent från i går och en tent följande dag pressade mig. Jag satt ensam och hade räknat alla uppgifter, jag stannade vid en och kom ingen vart. Jag visste jag var på rätt spår, men fick inte till den sista delen, motivationen och koncentrationen var i botten. Så jag vek i hop allt och tänkte stiga upp och lämna in.. men något hindrade mig. Jag ger mig inte, tänkte jag. Jag bad till Gud att snälla hjälp mig komma igenom den här sista tenten. En minut efter kommer en annan lärare in "Nå Mikaela hur går det? Du ser så stressad ut, jag vet att ni har det tufft men ge inte upp nu, försök, du kan nog". Jag försökte lite till och hon kikade på mig en gång till, "försök lite till, du är nästan där, tro på dig själv". Jag försökte och fick ett vettigt svar, läraren kom, granskade och sa "hur jag än vänder på detta, så är det ett korrekt svar och du har tenten godkänd". Wohoo.

Skuttade hem med ett leende på läpparna och en gråt i halsen. Ringde min man och min vännina. Det rann på riktigt tårar, och vilken stolthet jag kände! Vilken stolthet! 

På resande fot

Hej hej, nu sitter jag i tåget på väg mot Kokkola. Jag försöker andas så lite som möjligt eftersom grannen bakom mig eller framför mig stinker fotsvett så det sticker i ögonen. Finländare som jag är har jag tur för hittills har jag ingen i sätet bredvid mig och jag är redan halvvägs hemma. Men fotsvetten stör mig lite granna. MEN jag sitter rätt väg i tåget, tänka sig!

Tågresan har hittills gått bra, har fått gjort skoluppgifter gjorda och fått mina praktik målsättningar skrivna. Jag vill ännu lära mig mera om amningen får det är så intressant, det skulle vara så roligt om man kunde hjälpa en mamma på avdelningen. På riktigt hjälpa, jag sku vara säker på min kunskap och kunna ge en riktigt bra vård. Men för att bli riktigt säker behöver jag läsa lite till. 

För att ha lite att göra de två sista timmarna så googlade jag frågor till bloggen och denna lista dök upp: 

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken 

skulle du välja att leva i då?

Jag vill svara Friends men jag tror jag ändå väljer Game of Thrones. Jag skulle testa på alla riken i serien och umgås med John Snow.

2. Vad ville du bli när du blev stor när du 

var barn?

Det var många saker det... bland annat frisör, veterinär, delfinskötare, bibliotekarie. En mamma, jag älskade att leka med dockor.

3. Vilken är din favoritdoft?

Doften av den första nyklippta gräsmattan på våren. Att dofta på småbarn är heller inte så dumt.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du 

vilja ligga still då?

Vid någon tropisk strand, Island eller högt på ett av Norges berg.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Pff, vem sku veta he såde bara?! Nämen, jag skulle samla alla nära och kära och umgås med dem intill det sista.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du 

var av det motsatta könet?

Jag skulle inte övertänka alla saker och känna efter lika mycket. Jag skulle inte störa mig lika mycket småsaker som ligger runt och skräpar i lägenheten. Det skulle vara lättare att kissa utomhus.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Nå.. kanske hammare.

8. Vad gör du om tio år?

Jag hoppas att jag jobbar eller har mammaledigt med nåt av våra barn. 

9. Vilken är din bästa danslåt?

Nu just Icona Pop - emergency

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle 

du sy då?

Egna kläder och prylar åt mig. Sy ihop hålen på mina freddy pants. 

11. Hur skulle du hantera det om du vann 

typ 108 560 000 euro?

Det har jag ingen aning om, skulle säkert ta en stund innan jag fattat det. Jag tror jag skulle bli lite skrämd och få smått panik.

12. Vad tycker du om ordet hen?

Jag förstår inte det riktigt, ser lite rött när jag ser det. Tänker jag att det motsvara finskans hän, tycker jag det är behändigt att använda. Men när jag tänker att det är ett ord för att man inte ska kategorisera flickor och pojkar så tycker jag att det är löjligt ärligt sagt. 

13. Vilket är ditt bästa recept och varför, 

får vara mat eller bak?

Jag tror jag väljer en smoothie. Kvarg, hallon, vanilj proteinpulver, bärsoppa eller mjölk, lite kokos.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?

Har ingen specifik åsikt kring den frågan. Allt med måtta och djuren ska behandlas på ett etiskt sätt.

15. Är du beroende av något?

Bloggar, tv-serier, musik och att få sjunga.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida 

mest och varför?

Denna vecka har det varit Arttu Wiskari - mökkitie. Satt och storgrät vid köksbordet och tänkte tillbaka på familjen och på barndomstiden vid vår sommarstuga. 

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

När vuxna TRÄNGER mig i en kö, eller GÅR FÖRE. När små saker kråtar i hop sig och blir till en stor knut som tar en evighet att reda ut. Personer som aldrig lyssnar på någon annans åsikt i en diskussion, som vägrar att medge att de har fel. Förståss också IS, helt fruktansvärt sjukt.

18. Har du något riktigt bra 

husmorstips?

Matsoda och citronsaft när man ska tvätta ugnen. 

19. Finns det någon reklam du tycker 

är riktigt bra?

"Moi, olemme Saunalahtin missonärit" är ganska bra. 

20. Är du lik dig nu, som du var 

när du var barn?

Ja, det tycker jag. Drar mig undan när det blir för mycket. Trivs bra ensam, en ensamvarg. 

It's Friday

Jahapp, man ska inte ropa HEJ före man är över ån. Vår bil har fått fnatt och går int ens att starta, alla lampor blinkar och den tog kanske sitt sista andetag. Men vad gör väl det? Nu ska jag slut ti pyyl över småsaker och vara så negativ. Jag bokade en tågbiljett för 20€ och slipper ju hem på söndag, nog ordnar det sig med bil där hemma på något sätt. 

Det är fredag och mina axlar tyngs inte med skoluppgifter, lägenheten är nystädad och jag har fredagsfeelis!! (trots att mannen är förbannad och helt förstörd av att vår älskade Honda krånglar, alltså kara... han blev till och med arg på mig, eftersom "du kan ju inget om bilar, så allt detta skit faller på mig, som alltid" haha, sorry k-bry)

Källa: http://giphy.com/gifs/friday-minions-FyH83LEK2hytq  

Då va det fixat!

Bil-problemet är löst, jag får ta våran bil, Frank lyckades byta arbetsturer med någon för att kunna samåka med sin bror till jobbet. Då va det fixat! Idag skrev jag sista tenten för den här terminen, det gick bra, åtminstone vågar jag påstå att jag får godkänt. Då va det fixat! Föregående vecka och denna vecka har jag varit som en zombie och läst på tent 24/7. Nu när jag plötsligt inte har något... vad gör man med all denna fritid? (om jag bortser från de 3 uppgifterna jag borde göra, målsättningarna jag borde skriva, x antal personer jag borde få reda på vem som är min handledare i kokkola och vilken tid jag ska komma på måndag) Åtminstone ska svetten spruta i kväll, för jag ska träna och få känna att jag gör något fysiskt, som jag inte hunnit med i 2 veckor. Booyah!