Ursäkta att jag finns

Har kommit till fram till varför jag hatar praktiker. Därför att jag inte blir sedd och får inte visa mitt riktiga jag. Ingen bryr sig om en där, känns det som. Man får inte ens en ögonkontakt med någon, ingen ser en i ögonen på hela dagen, förutom handledaren..kanske.. om man har en bra. Man står i vägen för alla, hela tiden var man än är. Som i dag, i stället för att personen kunde ha sagt "Ursäkta/anteeks" kan du flytta på dig" så får man en knuff som knuffar mig rätt i hjärtat. Jag är överkänslig helt enkelt. Jag tål inte den känslan av att vara värdelös och osynlig. Även minsta lilla tecken på att jag inte är omtyckt får mig att vilja sätta mig på golvet, kasta in handduken, börja gråta eller bli fly förbannad och storma i väg. Det räcker med att en person inte ser en i ögonen, eller knuffar en i sidan så känns det hopplöst i mitt hjärta hela dagen. Jag är väl överkänslig, sårbar och tar allt för personligt, även fast folk säger "ta det inte personligt", nehe.. hur gör man det när den enda känslan man har är att man vill kasta sig ut genom fönstret. Jag kan tycka det är så skit stil att inte kunna hälsa på en ny praktikant, presentera sig eller komma och skaka hand, eller ens SE personen i ögonen. Jag gör säkert fel också, kanske kunde jag fara fram till personen som knuffar mig i sidan, vägrar se mig i ögonen och presentera mig.. för det är ju så man fungerar.. not. Jag har tidigare praktiker haft så problem med självkänslan och hela den grejen och trott att det är mig det är fel på, inte heller bara på praktiker utan även utanför, men jag kan garantera nu att det är inte bara mig det är fel på. Jag tycker att man få gnälla lite ibland och lägga skulden på någon annan för en minut, för jag orkar inte bär all skit. Jag orkar inte gå omkring med en känsla av att hela tiden behöva ursäkta mig för att jag finns. Punkt. Slut för i dag. Tack för idag.  

Inlägget skulle inte alls bli så där dramatiskt, jag skulle egentligen skriva om glädjen att Frank kommer till ÖB i dag osv. Men jag bearbetade den här veckans känslor i stället. 

(Dessutom har jag insjuknat i babysjukan. He e uuslit nu.)