Första dan på jullov

Funderingar

- Har lyssnat på When we were young av Adele för kanske 10 gånger i rad och är fortfarande inte less på låten. Får rysningar varje gång, bästa låten nu just. Köpte faktiskt Adele 25 skivan, kommer lyssna på Adele hela vägen från Helsingfors-Jakobstad på tisdag.

- Har lite smått panikartade känslor över att min kära Johanna ska flytta om några dagar. Är glad för hennes skull och önskar all lycka, men kan inte låta bli att känna sorg. Lite sorg över att sätta punkt på detta kapitel.. jag gillar inte avslut. Not my kind of thing.

- Får lite smått panik över att tänka att jag har bara våren kvar sedan är studierna över, studietiden, arabiatiden, hesatiden över. Finito. Over. Slut.

- Har stört mig otroligt mycket på när folk pratar i mun på varandra den senaste tiden. T.ex. när någon frågar en fråga av person X, ja då ska Y sitta tyst och låta X svara. Att lyssna på när femtielva personer pratar i mun på varandra låter inte vackert i mina öron.

- Funderar på vad Frank har köpt för julklapp åt mig

- Drömmer om att någon gång ta sånglektioner för jag älskar att sjunga

- Konstaterar glädjen att alltid förhoppningsvis ha Frank vid min sida. Att vi har gått igenom mycket tillsammans och det känns som att vi har ett helt liv framför oss.

- Vill ha en Canada Goose jacka men hur ska man täckas köpa en jacka för 700-800 €. Lika så en Iphone 6, hur mycket pengar är det egentligen meningen att man ska punga ut med?

- Är irriterad på hur dom manipulerar barn att äta socker. Socker finns i allt, och klart att en rolig apa på en sockerfylld yoghurt, ett trip med en glad jordgubbe på osv. lockar barn. 

- Vill prata med farmor & farfar om hur det var när de var barn.

- Konstaterar att kanel har blivit en av mina favoritkryddor

- Funderar på varför jag ligger och skriver ner det här... när jag egentligen borde klä på mig gymkläder, för jag ska snart vara i gymmet med två kompisar. 

Äntligen jullov

Jullovet är här, det har varit mörkt hela dagen och från himlen har det regnat snöblandat regn och vanligt regn hela dagen. Känns verkligen inte som jullov och vinter, men visst är jag glad för att jullovet är här i alla fall! Nu väntar några lediga dagar här i Helsingfors innan vi åker uppåt för att fira jul. Det känns så skönt att höstterminen är över och att ett nytt år är framför en, som jag väntat. 

Någon annan som ser på Tusen år till Julafton? Så sjukt bra, älskar julkalendrar. 

Källa: https://www.google.fi/search?q=tusen+%C3%A5r+till+julafton&biw=1440&bih=801&source=lnms&tbm=
isch&sa=X&sqi=2&ved=0ahUKEwjw-tCmg-PJAhUC2SwKHTZGAs0Q_AUIBigB#imgrc=42jR2Lf801NXHM%3A

Ernst julbröd och Borgå besök

Dagarna rullar på, en i taget, nu är det endast två skoldagar kvar innan det efterlängtade jullovet är här. De sista skoluppgifterna börjar vara inlämnade och jag kan börja säga tack och förlåt för höstterminen. Ibland slår det mig att det inte är mycket kvar av studierna, men jag vågar inte pusta ut för vi har så mycket kvar. Tänk om jag inte klarar våren, vi har trots allt tre praktiker, utvecklingsarbete, slut-tent, andra tenter och uppgifter. Men, jag tror bestämt att vår-funderingarna får vila en stund, tänker inte oro mig över julen, utan jag ska njuta av julen! 

Nu som bäst håller jag på baka Ernst julbröd och det doftar helt ljuvligt i lägenheten. Jag sku nästan ha lust att baka pepparkakor också, men det är ju så stökigt och klottigt. Jag lever i stället på andras pepparkakor, och hoppas att det finns pepparkakor i Bosund på jul. 

I helgen har jag varit i Borgå med Maria och två klasskompisar. En riktigt rolig dag var det med bl.a. Runbergs museum, julmarknad, julkonsert i Borgå domkyrka och restaurangmat. 

Inför julen

 

Dekorerar du utsidan på ditt hus till jul? Hur?
Sen när jag har ett hus, ska jag absolut ha ljusslingor i buskar och nån liten gran.

Tycker du om att sjunga julsånger? 
Ja, det är något alldeles speciellt med dom.

Hur länge är du ledig runt jul? (Om du är det) 
Ungefär tre veckor.

Vad tycker du sämst om med julen? 
Kanske stressen, att man borde vara på flera ställen samtidigt. Att det verkar finnas så stor press på att köpa en massa julklappar. Att julen kostar en massa.

Har ni någon julfest på ditt jobb/din skola? 
Nej.

Vad är den största förändringen i ditt liv sen förra julen? 
Oj, kanske att jag började på hälsovårdsstudierna.

Vilken julsång tycker du minst om? 

Mer jul - Adolphson & Falk

Vad var den bästa julklappen du fick när du var barn? 
Det första som dök upp var en docka, så jag antar det var den bästa.

Vilken jul är den första du kommer ihåg? Hur gammal var du och vad kommer du ihåg? 
Jag minns när jag trodde på jultomten, och alla i vår familj + farmor & farfar satt spänt i vardagsrummet,  och hur det plötsligt knackade på dörren och den "riktiga" tomten kom in.

Om du hade kunnat hälsa på Jesusbarnet samtidigt som de vise männen, vad hade du tagit med dig för gåva då? 
Det där kanska faktiskt inte svara på, ingen aning faktiskt.

Hur många julklappar brukar du få? 
När jag var så fick jag kanske kring 10, nu för tiden kanske 5.

Vad gör du vanligtvis kvällen före julafton? 
Är på något sätt helt förväntansfull och fridfull i hela kroppen. Umgås med familjen, packar in alla julklappar.

Vilken är den bästa stunden på julafton? 
Det finns flera bra stunder. Den första är på morgonen när man vaknar, alla är glada och förväntansfulla. Julkyrkan. Förberedelserna av julmaten och sen att ÄTA julmaten. Att dela ut julklappar och umgås med familjen. 

 

Vad gör du vanligtvis på Juldagen? 
Hälsar på släktingar och umgås med familjen.

Vad gör du vanligtvis på Annandag jul? 

Minns inte, samma som ovan kanske.

Hur känner du dig när julen är över? 
Oftast känns det ganska skönt att hela julstöket är över. 

Catch up

Hejsan, nu har det varit tyst här på bloggen ett bra tag. Det som hänt sen senast är att rådgivnings praktiken är slut. Jag blev till och med rörd den sista dagen, och det var inte med de legendariska hoppande-halvt-flygande stegen jag gick hem den sista dagen. Men det kan ju bara betyda en sak, att praktiken var bra. 

Jag har fått tillbaka min träningsmotivation och känslan av att ha kontroll över mig själv igen. Har varit på gymmet några gånger, senast i går på ett killer-ben pass så jag har allt svårt att gå idag. Så just nu sitter jag och funderar om det är någon vits att fa till gymmet idag, för jag kan ju knappt röra mig. 

Skolan har börjat igen. Idag blev vi bjudna på glögg och pepparkakor av lärarna, för att vi förtjänar det efter en höst som denna. Det känns skönt att få bekräftat att jag inte är den enda som drunknat i höstens krav och uppgifter, utan även andra studeranden instämmer och lärarna bekräftar saken. Lärarna sa att om de skulle få välja skulle de dra ut hälsovårdsstudierna till 1 1/2 år, för det är nästan för tufft för att klara det på ett år. Dom kunde heller inte lova någon lättare vårtermin.. men det är väl bara att bita ihop. Har jag klarat denna höst, ska jag banne mig klara våren. 

Det som jag också har gjort är att jag bekräftade en praktikplats i Jakobstad. Jag ska igen hemåt för en praktik, denna gång 4 veckor på företagshälsovård. Jag hade bestämt mig för att fixa den här i Helsingfors och inte åka flera gånger uppåt, för mina grejor är ju här, min säng, kläder och framför allt min man. Men det var svårt att få här, och Jakobstadplatsen var som ett andra alternativ för mig men när andra studeranden började klaga på att det inte finns platser här i Huvudstadsregionen, valde jag att ta det säkra före det osäkra. Hellre tar jag en plats i Jakobstad än att riskera att bli utan helt och hållet, och skjuta på studierna till nästa höst. 

Fjällräven Polar

Vänligen klicka på länken för att läsa mer om Fjällräven Polar och rösta gärna på Frank.

http://www.fjallravenpolar.se/UserProfile/914 

I väntans tider

Jag sitter och väntar på att familjeförberedelsen ska börja, jag ska vänta ännu i 40 minuter, så jag passar på att blogga lite. Jag ska hålla delen om vad man ska ta med när man åker in till förlossningen, d.v.s. Vad packa ner i BB-väskan, och när är det dags att åka till sjukhuset. Jag ska hålla det alltså på finska.. Så mitt hjärta pumpar lite extra hårt, men va ska det int gå bra.

Det här är min sista praktik vecka, och det känns väldigt skönt. Nästa vecka har jag fyra skoldagar sedan är det jullov, och det känns ännu skönare. Nu hoppas jag att jag hålls frisk, för jag känner att en till förkylning är på gång och det sku jag inte ha lust med. 

Vad mer ska jag skriva för att få tiden att gå? Jag kan skriva lite om helgen. I fredags fick jag sluta tidigt, jag städade lite, bakade tre misslyckade jullimpor, såg lite friends och så blev vi bjudna på vin och lite tilltugg hos Ida och Linus. I lördags firade vi lillajul hos dom i Esbo. Alla skulle bidra med ett rätt, jag fixade ihop en mintpannacotta. Vi alla skulle köpa en liten julklapp till varandra. Kvällen var mysig och det kändes juligt. I söndags var jag med Johanna till adventkyrka och det var så mysigt med jullsånger och barnkör. Kvällen avslutades med ett gympas, solsidan och dokumentären Fed Up. 

Graviditetens möjligheter

Min handledare var inte på plats idag, lite bitter blev jag när jag stod ute nästan 30 minuter i kylan, i väntan på att dörrarna skulle öppnas. Men vad kan jag göra, det är bara att göra det bästa av situationen. Har pratat, på riktigt pratat om allt möjligt i dag, på finska. Jag säger ju vanligtvis några enstaka ord på finska, men idag har jag babblat på hur som helst. Jag e ganska stolt över att jag vågade prata, jag har aldrig vågat ta steget så här långt tidigare. Jag kom över den där höga tröskeln, jag hörde ju att det språk jag talade inte liknade korrekt finska, men jag brydde mig inte. Det var ett stort kliv fram, hoppas det håller i sig. 

Ni minns inlägget jag skrev om hur hysteriskt det är att man vågar skaffa barn, och vad grejen liksom är varför man vill skaffa barn. Nej, jag är inte gravid. Nu under denna praktik har ju barnen uppenbarat sig och varje barn berör mig. Barn är ju livets frukt och ger så mycket glädje i denna mörka värld. Barn ger så mycket, det ger hopp, de är framtiden, ger kärlek och tar emot kärlek, skrattar, gråter, gör hyss ja det är fulla av liv. Det här blev väldigt filosofiskt igen, men barn är ju bara för härliga. Fortfarande känns det ju väldigt skrämmande när jag tänker att vi kanske nångång skulle bli föräldrar. Men det känns lite mindre skrämmande nu när jag fått umgås med så många barn. 

Jag lånade en bok från praktiken och det var väldigt intressant att läsa detta: "Anledningar till viljan att skaffa barn"

•  Man vill göra parförhållandet till en familj
•  En känsla av att livet är monotont och innehållslöst 
•  Många av motiven har sitt ursprung i den egna modern - att    identifiera sig med henne, att återvända till henne, att separera  från henne eller att lyckas där hon har brustit.
•  Att skapa en länk till föräldrar och förfäder och att föra släktet vidare
• Mycket handlar om egna behov, som att förverkliga sig genom barnet och att skapa en perfekt baby och bli en perfekt mor.
•  Önskan om att få någon som kan älska en förbehållslöst.
•  Behov av att barnet ska göra kvinnan till någon och ge henne en identitet genom moderskapet
• Det vanligaste är att man utifrån grundläggande behov önskar sig någon att ta hand om och någon att ha en nära relation till.

En kväll av lovsång och förbön

Hej. Fick sluta redan halv tolv idag, fatta känslan! Har fått fixat min praktikuppgift, sökt en praktikplats (inte från jobstep) för våren.. det slog mig att jag har gjort min sista jobstep sökning för länge sedan, HURRA. Jag har helt glömt bort att fira! 

I kväll ska jag på detta:

En kväll av lovsång och förbön

I morgon kommer förhoppningsvis min handledare tillbaka. Veckan hittills har inte varit det samma utan henne, men ändå har det varit en bra vecka. Den hälsovårdare jag har varit med, har talat svenska med mig, även fast hon är finskspråkig, och fast hon säger att hon inte kan svenska så har hon talat nästan helt felfri svenska. Jag är impad, att hon försökt och vågat. Vi förstod varandra att det är svårt att komma över tröskeln, för min del att prata finska och för hennes del att prata svenska. Men jag har försökt på finska och hon på svenska, helt roligt har det varit. 

Det går bra nu

Nä alltså vilken oturs-dag! För de första så är min handledare på sjukledigt - igen.. väldigt tråkigt. För ser ni, int får man ha det för bra (med tanke på förra inlägget) alltjämt ska e vara naa. Typiskt, så typiskt!! 

Klockan 13 skulle jag vara i familjehuset Betania någonstans i Helsingfors. Jag använde mig av GPS men körde ju ändå såklart fel. Så jag irrade omkring först en bra stund på Helsingfors gator innan jag hittade den rätta gatan. Sedan var de dags att hitta parkering, körde runt runt, gjorde U-svängar, körde mot enkelriktat och så vidare. Sedan hittade jag en parkering, parkerade och skulle sedan betala parkeringsavgift -  men se då hade jag inga mynt med mig. Började söka efter en OTTO automat, hittade en låångt borta från min bil. Nå, jag fick uttagen en sedel, nu gällde det att få växlat den så jag gick in till ett Alepa. Kassörskan tyckte inte att jag fick växla pengar, så jag fick vända om, nappade tag i första bästa varan närmast kassan, på samma gång jag var på väg längst bak i kön (som slutade på andra sidan jorden) för att få lite växelpengar. 

Jag sprang tillbaka till parkeringsautomaten, matade i den några slantar och sprang tillbaka till bilen, i spurten såg jag en ledig parkeringsplats som var strax utanför familjehuset. Nämen jag flyttar bilen, tänkte jag. Varför? Varför gjorde jag det? 

När jag hade fått förflyttat bilen dit, så upptäckte jag att det var oförbjuden parkering och det var gula streck kring rutan. Jag svängde om och körde tillbaka till den gamla platsen, men se då är den upptagen. Så mitt parkeringssök fortsatte och klockan den tickade. Till sist hittade jag en plats några kvarter från familjehuset. Spurtade mot huset och höll första hjälp åt barn för föräldrarna. 

Puh, så var det över. Jag startade bilen och körde i väg MITT i rusningstrafiken. Jag hade kört en 20 minut när jag upptäcker att jag GLÖMT min väska i familjehuset Betania. Samma rambambula igen, sökande efter parkering, illegal körning och vållande till x antal trafikolyckor. 

Det här är mitt yrke

Kan ni tänka er att jag inte vill att denna praktik ska ta slut? JAG vill inte att en praktik ska slut!?! Jag klickar med min handledare som om jag skulle ha känt henne hur länge som helst, jag vågar ta initiativ, vågar fråga, vill lära mig saker, övrig personal är trevlig, stämningen är trevlig det enda lilla negativa är att majoriteten pratar finska. Men det är så liten del i detta sammanhang, så det gör ingenting. 

Jag njuter av att vara där på dagarna. Det är så roligt att känna på gravidmagar, försöka lokalisera i vilken ställning fostret är, höra på hjärtljud osv. Så roligt att träffa barn, alltså det är så roligt att se hur alla är olika och unika. Träffa barn i alla åldrar från nyfödda till 6 åringar. Se på när de leker med att bygga klossar, rita modeller, stå på ett ben, hoppa jämfota, protestera mot att mäta längd eller vikt, och framför allt ivern att få välja klistermärke i slutet av besöket, för att dom varit så duktiga. 

Lyckos mig, det här yrket känns så rätt! Jag har alltid velat ha ett yrke och jobb där man känner att man vill vara, och nu har jag hittat det. Jag hoppas att det finns jobb åt mig i Österbotten, för jag brinner ju verkligen för det här. Det är så roligt! 

Okej, bara roligt är det ju inte. Ibland är det ju svåra saker man måste göra, blanda in barnskyddet, våld i hemmet, alkohol och drogmissbruk, upptäcka nån avvikelse hos barn som måste utredas och allt sånt. Men man hjälper och gör sin insats, allt för att just den familjen inte ska känna sig bortglömd. 

Idag ska vi inte dö

Ligger redan under täcket och klockan är 17:20 , är det för tidigt? Jo det är för tidigt, det vet jag, men ack så avkopplande. Så skönt efter en praktik dag, efter att man kört hem i rusningstrafik och pendlat mellan växel 1 & 2, rullat några meter för att sedan stanna.. igen.. väja ofrivilligt när en annan bilist tränger sig in framför en. Till sist kommit hem, ätit middag för att sedan lägga sig i sängen för att läsa bloggar, lyssna på musik, kolla mailen, se gårdagens paradise hotel.. även fast jag borde göra skoluppgifter, läsa en bok, öva min finska, städa, tvätta kläder, diska, gå på en promenad, tvätta håret och handla mat inför morgondagens 11 timmars långa praktikdag. 

En bok som jag läser frivilligt som dessutom är bra och intressant är boken Idag ska vi inte dö av Magnus Falkenhed och Niclas Hammarström. Har inte hunnit läsa så mycket ännu, men jag fastnar med detsamma om jag öppnar en sida. 

Det blev en mardröm som hittills inte har berättats, med flyktförsök, skottskada och olika former av tortyr. Under 46 dagar satt reportern Magnus Falkehed och fotografen Niclas Hammarström som gisslan i Syrien. Som enda utländska journalister gav de sig in i västra Syrien, mitt under brinnande krig. På vägen ut, efter en knapp vecka av strapatsrika och dramatiska reportage, blev de gripna av beväpnade män och hållna som fångar mitt i frontlinjen. 

(Norsteds.se)

Tvi för höst mörkret

Det har varit en lång dag idag praktik från 8-16 och en föreläsning av Finlands hjärtförbund från 16:30-18:30. Har skrivit en reflektiv dagbok, handlat och duschat. Ligger nu i sängen och behöver jag ens säga att jag njuter?! 

Det stora minuset nu i mörkaste November är att jag nästan hatar vår lägenhet. Jag orkar inte med detta mörker, den här tråkiga lägenheten som gör att man känner sig mera instängd och patetisk. Efter att jag varit och handlat idag, satt jag en stund i bilen och lyssnade på radio, bara för att inte behöva gå in till den här skitiga, mörka, inspirationslösa lägenheten. Är verkligen inte en höst människa.

En helg utan röst

Känns nu just som att jag har något att göra 24/7, känner mig som en riktig kontorsråtta som sitter fastklistrad vid datorn eller framför en pappershög. Men på något konstigt sätt så orkar jag med det, åtminstone idag. Har fått skickat in en uppgift, och gjort klart min praktikuppgift på 10 sidor, ännu finns det kvar att göra men jag tycker jag uppfyllt dagens saldo tillräckligt. 

I helgen har vi varit i Österbotten på en begravning och förlovningskalas. Det var trevligt att vara hemma och hälsa på nära och kära. Det stora minuset var bara att jag var utan röst i 2 dagar, och kunde bara väsa fram enstaka meningar nu som då. Jag sa till Johanna, som jag reste hem med att "hoppas jag blir hes, det låter så snyggt", det fick jag äta upp. I går och idag har jag kunnat tala med någorlunda normal röst. Det stora plusset med helgen var att min syster förlovat sig! Min lilla lilla syster, det är så roligt att hon hittat Gustav.

Nu ska jag efter all datortid förflytta mig till soffan framför TV:n och invänta The Walking Dead. 

Ruka resan

Nåja, finally ska jag skriva lite om Ruka resan. Vi flög alltså dit, flygresan gick så löjligt snabbt. Planet han lyfta, vara i luften en liten stund innan dom meddelade att de förbereder för landning. När vi steg ur planet, möttes vi av snö! Det var som att komma till en annan värld, och jag uppskattade snön verkligen, för första gången på flera år. Det var ju egentligen menat att vi skulle vandra karhunkierros och se på ruska, vi visste att vi var för sent ute att hösten redan varit och farit i Ruka, men att vi var såhäär sent ute kunde vi inte tro. Vi hade med vandringsskor, men någon lång vandring blev det inte. Vi gick bl.a. upp för Ruka backen och åkte ner med pulka/stjärtbrädor. Vi gick till en grillstuga och grillade korv, någon gjorde en snögubbe, vi såg på disney filmer, badade i balja, dansade och njöt av att bo i en stuga. Helgen var uppskattad och det var riktigt roligt. Flygresen tillbaka gick ännu snabbare, det kändes som att man lyfte, trycktes mot bänken, för att sedan förbereda sig på landning. Det var verkligen smidigt att flyga, helt otroligt. I Ruka var det fridfullt, ingen storstadsstress eller ljud dygnet runt. En välbehövd resa. 

Hej från Mikaela

Hello from the other side. Jo, jag är hemma från Ruka och jag överlevde flygresan. Har bara inte hunnit blogga här bland all vardagsstress. Idag har det varit en skön lördag, den bästa var ju att få SOVA ut. Nu väntar på Johanna, vi ska servera på Frebes tema kväll, som är om Evolution & Bibeln. Våra män ska i väg på julfest. 

Jag får blogga om Ruka resan någon annan gång. Denna gång får ni ta del av min musikvärld nu just. 

Sängen min bästa vän

Andra dagen är förbi. Fick känna på gravidmagar och sånt. Jag måste säga att detta yrke verkar vara precis så som jag tänkte det, mitt studieval känns helt rätt. Det är helt otroligt roligt. 

Kvällen har bestått av en hel del slappande. Kom hem ganska sent och var iskall och genomfrusen. Det är så bitande kallt ute, så man går även och fryser inomhus för kroppen är nerkyld. Har bland annat legat under täcket halva kvällen och sett Paradise hotel. Alltså sängen, jag älskar dig. Nu är det bara ett problem, kaffet är slut - vem offrar sig för att gå till butiken?

I morgon är det sista praktikdagen för denna vecka, för på torsdag flyger hesa gänget till Ruka! 

And I'm feeling good

Uhlala, första praktikdagen avklarad och vet ni vad? Det känns helt bra. Jag hann i tid, alla i personalen presenterade sig och välkomnade mig. Jag kände mig sedd och välkommen, allt annat än förra praktiken lyckades med. Min handledare var sjukledig och ska vara borta hela veckan, surprise surprise, lyckas alltid få den som är sjukledig. Första dagen varade hela 1 1/2 timme, dagens handledare hade ett sunt förnuft och tyckte att jag inte behöver sitta där i onödan, när personalen skulle ha personalmöte. Tack. Allt gick verkligen bra idag, mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Har ju dock blivit en pessimist gällande praktiker, så allt för mycket vågar jag ju ändå inte hoppas på. I morgon är en ny dag, hoppas den blir lika bra som idag.

Har idag fått gjort skoluppgifter, skickat några mail, tvättat kläder och varit till gymmet. Allt sånt man hinner med när man inte har fullt upp med skolan/praktik 24/7. Det är så skönt. Mina armar krampar när jag skriver inlägget, för jag tränade skiter ut axlarna, ryggen och armarna idag. Härligt! Nu säger jag godkväll och fortsätter titta på friends med min febriga man. 

Så var det dags för ännu en praktik

Har ingen riktig blogglust nu just och har inga idéer om vad jag ska skriva om. Allt handlar bara om skola och framför allt praktik, och det är väl kanske inte så roligt att läsa om varje gång. 

Helgen e förbi med all sin glans och mindre glans. I morgon är det dags entra en ny praktik, nytt ställe, nytt område, ny handledare, nya arbetsturer och nytt nytt nytt och lite mer nya situationer. Jag är så nervös och har ångest över hur det ska gå i morgon. Jag är främst nervös för att jag ska komma försent. Jag ska först ta bussen, sen metron och sen en annan buss, så jag HOPPAS alla håller sin tidtabell, för annars skiter sig allt. Håll tummarna nu att allt går vägen! 

Kommer inte få sömn på länge, men jag ska försöka blunda och varva ner för att orka upp i morgon. Godnatt, hoppas ni får en bra vecka.

Oktobers tråkigaste dag

Tjena, att en oktober torsdag som denna kan vara tråkig! Dagen började med att jag teståkte till mitt inkommande praktikställe, resan tog ju en timme, men det var inte så farligt som jag trodde.. nog ska jag väl komma dit på måndag morgon. Lite skola har vi haft också, gick i genom de kommande praktikerna. Jag kommer ha väldigt svårt att få praktikplatser till våren, eftersom platserna öppnas på jobstep nästa torsdag klockan 18:00 och då är jag i Ruka.. 

Kvällen har varit så olidligt tråkig. Höjdpunkten var Yles Nyheter klockan 18:00-18:05, som följdes av Buu klubben med Bä bä bä Bärtil. Frank ligger och sover på soffan nu just, vi har städat lägenheten och fixat i hop en slit och släng middag. Jag skriver ett blogg inlägg, som säkert också platsar i världens tråkigaste inlägg, medan jag lyssnar på frozen och väntar på natten. 

Källa: http://arenan.yle.fi/1-2152844 

Jag har haft det stressigt så jag borde ju verkligen njuta av att ha tråkigt. Men innerst inne vet jag att jag borde göra en massa saker, men har helt enkelt inte motivation till något i kväll. Bläk! 

Den vilda kampen mot sälen

Vaknade av ett underbar ljus som sken in genom de smutsiga fönstren. Jag sökte mig upp ur sängen för att titta vad det var, det var solen. Det var morgonsolen som tittade fram bakom höghusen som gav detta underbara ljus. Efter en natt fylld med drömmar, den ena allvarligare än den andra, den jag minns mest var att jag dödade en säl. Jag var på jakt och plötsligt kommer en säl längs dik kanten som har tagit en flicka. Jag slogs med sälen och lyckades släppa flickan fri, och vilka applåder jag fick! Vilken lycka, stolhet jag kände när jag vaknade, som sedan fylldes med ett skrattanfall. Jag stod och tittade ut genom fönstret på solens strålar och tänkte att jag måste ut och fotografera denna höst sol. Jag klädde på mig löpkläderna och tog med telefonen, för detta skulle ju instagrammas. När jag kommer ut i den smått stickande kylan går jag mot vattnet för att få en riktigt bra bild... Kan inte ta bild - det saknas tillräckligt utrymme för att ta en bild. Du kan hantera ditt utrymme i inställningar. Snopet. 

En ledig dag, har diskat, tvättat, städat upp här, varit på morgonpromenad, ska snart baka morotssemlor och ska springa till skolan ett varv med några papper. Det har varit en perfekt dag hittills trots att det blev lite allvarligt, blod svett och tårar i kampen mot sälen. 

källa: http://www.havet.nu/?d=28 

En låång söndag

Åh, praktik 1/5 avklarad. Så skönt när praktiken är färdig, men stressen ligger ännu kvar när inkommande vecka innehåller en hel del i skolan, och veckan därpå inleds en ny praktik. Men bara jag kommer i håg att ta en dag i taget så väl det gå på något sätt. Märkte just att jag har ingen skola i morgon! Jag har hela dagen gått och trott att måndagen består av skola 8:30-16:00, men ack så fel jag hade sett, tiden är bara bokad för "eget arbete". S K Ö N T! 

Helgen har varit bra, har landat sen vistelsen i Bosund. I fredags kom jag hit körandes med bilen, hann vara hemma en stund för att sedan åka i väg till Esbo för ett dop, vi är nu därmed faddrar till en söt Kira. Efter dopet blev det chill framför Idol. I lördags blev vi bjudna på mat av svärmor och svärfar, mycket trevligt. Efteråt chill i vår lägenhet med Johan och Johanna, vin, diskussioner, musik, killarna sminkade sig, summa sumarum en skön lördagkväll. I dag har det varit en såå låång och trååkig dag, har dock haft några aktiviteter som morgonpromenad, shopping, matlagning, bytt till vinter ringar (jag!!!), tvättat bilen och sett nyaste Solsidan. Men det har ändå varit en lång dag. Som avslutning på denna vecka blir det ett avsnitt uppdrag granskning. 

:

Källa: http://malmo.se/Huvudnyheter/2015-09-21-Chatta-med-oss-efter-Uppdrag-granskning.html

Så mörk är natten i Kokkola stad

Men se då nalkas sista praktikdagen..

Sista skiftet, nattskift wohoo! Det ät ungefär bara jag som är vaken, resten av personalen ligger och sover. Sku jag stänga mina ögon skulle det inte ta länge innan jag snarkade i kapp med övrig personal. Har redan gått igenom dokumenteringen och rapporten tiotalsgånger, läst öt ett par gånger, sysselsatt mig med att gå omkring på avdelningen, allt för att inte somna eller bli uttråkad, det sist nämnda har jag uppfyllt för ca 9 timmar sedan. Så nu för att hållas vaken så bloggar jag. Tänkte skriva 10 saker som ni inte visste om mig.

1. Vågar inte sova med handen utanför sängkanten.

2. Har kunnat europas länder, huvudstäder och flaggor utantill.

3. Tycker att jäst luktar gott

4. En tatuering är nåt av det sista jag skulle göra.

5. Kan inte/vågar inte åka skridsskor

6. Börjat gråta när jag hör introt till Alla vi barn i bullerbyn.

7. Får ångest av evighetsmanicker och rubikskub.

8. Hatar kattungor...

9. Tycker inte om rika folk, jag menar såna som har 5 ferrari, 5 lamborgini, eget flygplan, har endast märkes kläder, väskor och skor, har guld wc bytta och bor i ett överdrivet stort slott som skulle rymma 100 personer. 

10. Klarar inte av att höra elller se när Barack Obama talar.

Nu börjar folk vakna upp, en mamma kom och hämta sitt barn från kansliet, klockan närmar sig halv 7.. ungefär en timme kvar. 

Tankar kring amning och vårdyrket

Hade fått en kommentar som löd så här av Emma: 

Roligt att läsa om det du skrev om amning :) när vi var på BB fick vi ingen hjälp med det fast vi gång på gång krävde hjälp. Det enda de sa när de kollade hur det gick var: han är för liten och slö så han kan inte suga. Jaha okej men säg då hur jag som förstföderska och mamma kan hjälpa mitt barn? Det tog 2 dygn innan någon reagerade och frågade om han ens har fått någon mjölk/ersättningen. Det skär ännu i mitt hjärta att vi inte förstod bättre men hur ska man veta när man aldrig har varit med om en sån sak förut?

Jag svarade åt henne så här i inlägget På resande fot:

Vad tråkigt att höra att det blev så där. Nu när jag är på praktik där så vet att jag att det lätt blir att vårdarna inte kanske ser varje mamma som unik, inte jag heller fast jag försöker. Det blir lätt att man säger sådan allmänna saker till alla mammor som att han är för liten och slö och inte kan suga. Men konstigt att ingen frågade hur mycket han hade fått !? Så det är viktigt att själv säga och fråga hjälp, och det är ju enkelt.. not. Ja, jag kan tänka mig att man inte vet någonting och känner sig lite bortglömd, och inte vågar fråga eller ens vet vad man ska fråga. 

Som en parentes så är amningen en mycket viktig del i mammors liv för självkänslan och självförtroendet. Vi pratade om det i skolan och av egen erfarenhet så minns varje mamma, även äldre/åldringar på åldringshem hur förlossningen och den första amningen var, erfarenheten och minnen finns alltid med. Men det är viktigt att förlåta sig själv om det är något man ångrar att man inte gjorde osv. barnet överlevde ju och barnet kommer inte minnas hur mycket eller lite mjölk han fick den första tiden. 

Men du ska inte vara för hård mot dig själv. Bra att du kommenterade, du påminde mig om att jag måste se varje mamma som unik och verkligen visa intresse för amningen, för jag tycker ju det är skit intressant måste bara komma i håg att visa det också ! :)

En långt svar och jag vill ännu utveckla det, det blir lite från min egen sida. Jag märker att jag inom vårdyrket ofta känner lite skuld efter en arbetspass. Det känns som att jag skulle ha kunnat ge lite mera tid till den där åldringen, eller att jag kunde ha lyssnat lite mer aktivt på patientens önskan om matserveringen, eller att jag kunde ha skött såret lite mer noggrant, eller att jag kunde ha hjälpt lite mera till med amningen för hon som var förstföderska eller varför inte hon som var andra föderska osv. osv. Därför blir det lätt att man känner sig otillräcklig och önskar att patienterna kunde säga exakt vad de vill ha hjälp med, vad dom är nöjda med eller vad dom är missnöjda med. Jag vill verkligen vara en sådan vårdare som lyssnar, och jag är också en lyssnare, men är det tillräckligt? Vissa är mera praktiska och teoretiska, det är inte jag men jag vet att jag har en stark empatisk sida, som jag också vet att kan vara den bästa vården för vissa patienter. Men hur mycket jag än vill vara den bästa vårdaren så är blir det inte så ibland. Speciellt  åt finskspråkiga patienter så vet jag att jag inte ger den bästa vården, eftersom min bästa vårdaregenskap är att jag lyssnar och vill veta vad personen känner, jag vill komma lite djupare än bara att fixa ett sår. Men när jag inte är bra på finska så vill jag inte prata... och det lider patienten av, och det lämnar alltid en så dålig känsla i mig efteråt. Jag vill lära mig finska, det vill jag verkligen. 

Men det att jag vill att patienten ska säga exakt hur hon/han har det och be dom dittan eller dattan, så är inte rätt enligt mig. För jag vet med mig själv att om jag är på ett nytt ställe, ny situation, nya känslor och allt är nytt, så bli jag inåtvänd blyg och vågar inte fråga om det är något jag funderar på. Jag blir självkritisk och dumförklarar mig själv, hur kunde jag ens tänka att jag skulle fråga något sånt, jag vill inte ta upp vårdarens tid blabla.. Och i och med att jag då inte frågar det jag vill fråga, så kan ju vårdaren omöjligt veta mitt behov och jag känner mig orättvist behandlad och inte sedd. Jag vill bli den vårdaren som ser om det är något som gnager hos patienten, vårda enkelt och förmedla en sådan känsla åt patienten att allt är ok, det är bara att fråga av mig om det är något. Kanske jag kommer dit.. men jag vet att jag har en liten mur framför mig när det kommer till nya situationer och jag är lite blyg, men jag vill se alla som unika och vill inte att patienter ska känna sig bortglömda. 

Jag vet inte hur det är att amma, eller att vara gravid eller att ha fött. Men jag vet att det är en känslig punkt och det påverkar en kvinna på så många olika sätt, och det sätter spår och väcker känslor. Jag tror det påverkar kvinnans identitet otroligt mycket. Därför vill jag kunna hjälpa till det jag kan, jag kan ju inte fixa allt men jag kan bidra med något hoppeligen. Jag vill inte försvara den vården som Emma upplevde, det ska ju inte vara så. Vårdaren ska ju självklart följa med amningen, speciellt om det är en förstföderska och om babyn har varit liten och slö! Det blev nu en flummig text dethär, men jag kände att jag ville skriva av mig.

Höst mörkret

Vet inte vem det beror på mig eller praktikplatsen, men vi kommer inte överens. Jag bara längtar till fredag när jag får återse mitt helsingfors. Det är länge sedan jag varit så här irriterad, men jag gissar det beror på praktiken, hösten, stressen och mörkret. 

I kväll ska jag träffa två kompisar, long time no see. Har varit i "jobb" under dagen och efter jobbet till Mekonomen i jeppis. Motorlampan lyste och efter allt kråtas vår bil haft, så tänkte Frank åt mig att det är kanske bäst att visa upp bilen, innan jag ska köra 500 km på fredag. Någon annan än jag som älskar Mekonomen? Jag skulle kunna jobba där tror jag.. om det inte hängde upp sig på min kunskap om bilar. 

Sköna lediga fredag

God fredag. Jag har ledigt idag och i morgon, helt skönt att ta en paus från praktikplatsen. Jag har varit till Kokkola idag och hittade faktiskt ett par farmare/jeans!!! Tänka sig, ett par jeans för endast 29,95€ som passade, som inte var alltför långa, inte allt för höga i midjan, inte allt för mycket detaljer på. Man tackar. 

Var på en promenad i morse i frosten och kylan. Nu för tiden få man vara livrädd för att en björn ska komma. Men som ni märker, blev jag inte utsatt för en björnattack denna gång. Det var så vackert när frosten, eller "riimi" som fammo sa, glimmar i solen. Det var en skön promenad, men brrr så kallt. 

Nu ligger jag och lyssnar på Kajland och väntar på att Frank ska komma hit.

Källa: svenska.yle.fi

Ursäkta att jag finns

Har kommit till fram till varför jag hatar praktiker. Därför att jag inte blir sedd och får inte visa mitt riktiga jag. Ingen bryr sig om en där, känns det som. Man får inte ens en ögonkontakt med någon, ingen ser en i ögonen på hela dagen, förutom handledaren..kanske.. om man har en bra. Man står i vägen för alla, hela tiden var man än är. Som i dag, i stället för att personen kunde ha sagt "Ursäkta/anteeks" kan du flytta på dig" så får man en knuff som knuffar mig rätt i hjärtat. Jag är överkänslig helt enkelt. Jag tål inte den känslan av att vara värdelös och osynlig. Även minsta lilla tecken på att jag inte är omtyckt får mig att vilja sätta mig på golvet, kasta in handduken, börja gråta eller bli fly förbannad och storma i väg. Det räcker med att en person inte ser en i ögonen, eller knuffar en i sidan så känns det hopplöst i mitt hjärta hela dagen. Jag är väl överkänslig, sårbar och tar allt för personligt, även fast folk säger "ta det inte personligt", nehe.. hur gör man det när den enda känslan man har är att man vill kasta sig ut genom fönstret. Jag kan tycka det är så skit stil att inte kunna hälsa på en ny praktikant, presentera sig eller komma och skaka hand, eller ens SE personen i ögonen. Jag gör säkert fel också, kanske kunde jag fara fram till personen som knuffar mig i sidan, vägrar se mig i ögonen och presentera mig.. för det är ju så man fungerar.. not. Jag har tidigare praktiker haft så problem med självkänslan och hela den grejen och trott att det är mig det är fel på, inte heller bara på praktiker utan även utanför, men jag kan garantera nu att det är inte bara mig det är fel på. Jag tycker att man få gnälla lite ibland och lägga skulden på någon annan för en minut, för jag orkar inte bär all skit. Jag orkar inte gå omkring med en känsla av att hela tiden behöva ursäkta mig för att jag finns. Punkt. Slut för i dag. Tack för idag.  

Inlägget skulle inte alls bli så där dramatiskt, jag skulle egentligen skriva om glädjen att Frank kommer till ÖB i dag osv. Men jag bearbetade den här veckans känslor i stället. 

(Dessutom har jag insjuknat i babysjukan. He e uuslit nu.)

Första dagen på barnsängspraktik

Första dagen avklarad, 9 kvar to go. Första dagen på praktik gick som det brukar vill jag påstå. Finns ingen annanstans var man känner sig så onödig och osynlig som då man är studerande och är på en praktik. Det känns ändå bra när jag känner till stället, har mera kött på benen och har lite mera skinn på näsan. 

Nu ska jag se ett avsnitt Paradise Hotel för jag lär inte få sömn efter första dagen som dessutom var kvällstur. Kan ju inte koppla av, jag ligger fortfarande och funderar på dagen och på vissa patienter och deras barn. Undrar när jag lär mig att lämna jobbet på jobbet. Men, godnatt. Ja mårar åpå.

http://viaplay.se/serier/paradise-hotel-sverige

Det där med läkemedelstenten

Det där med att jag klarade läkemedelsräkningen betyder så mycket för mig så jag känner att jag vill skriva mer om det. I hela mitt liv har jag trott att jag inte kan matematik, några lärare har dessutom bidragit till den misstron. Höjde rösten när man inte kunde "MEN KAN DU INT DEHÄR?!" när man hade i en halvtimme funderat om man vågar fråga och om man vågar sträcka upp den stackars lilla handen.. sen efter det vågade man ju aldrig sträcka upp handen. Dessutom minns jag att mina uppgifter nästan alltid hamnade på tavlan, så att alla kunde se att jag inte kunde den frågan och alla andra utbrast att dom redan gjort den för länge sen. Den var säkert inte lärarens mening att det fick mig att känna mig utpekad och sämst i klassen, men så kändes det. Jag gav upp och försökte knappt, för jag visste att det inte går och målet var att få godkänd i matteproven. Jag klarade ju mig igenom dem, dock med 1/2 poäng från godkänt de flesta gånger. Det var liksom ingen vits att lära sig matematik för jag var ändå i den sämre ändan i klassen och kände mig alltid lite sämre.

Men med tålamod, iver, gråt, glädje och tålamod igen. Övade övade och övade jag för att få läkemedelsräkningen att fungera och nu kan jag det. Jag kan faktiskt. 

Vid den senaste tenten så var jag den sista kvar, jag satt ensam i klassen med övervakaren. Alla andra hade lämnat upp, dragit stolarna, pratat, haft oljud och stört mig. En tung period bakom mig med massor av stress, en tent från i går och en tent följande dag pressade mig. Jag satt ensam och hade räknat alla uppgifter, jag stannade vid en och kom ingen vart. Jag visste jag var på rätt spår, men fick inte till den sista delen, motivationen och koncentrationen var i botten. Så jag vek i hop allt och tänkte stiga upp och lämna in.. men något hindrade mig. Jag ger mig inte, tänkte jag. Jag bad till Gud att snälla hjälp mig komma igenom den här sista tenten. En minut efter kommer en annan lärare in "Nå Mikaela hur går det? Du ser så stressad ut, jag vet att ni har det tufft men ge inte upp nu, försök, du kan nog". Jag försökte lite till och hon kikade på mig en gång till, "försök lite till, du är nästan där, tro på dig själv". Jag försökte och fick ett vettigt svar, läraren kom, granskade och sa "hur jag än vänder på detta, så är det ett korrekt svar och du har tenten godkänd". Wohoo.

Skuttade hem med ett leende på läpparna och en gråt i halsen. Ringde min man och min vännina. Det rann på riktigt tårar, och vilken stolthet jag kände! Vilken stolthet! 

På resande fot

Hej hej, nu sitter jag i tåget på väg mot Kokkola. Jag försöker andas så lite som möjligt eftersom grannen bakom mig eller framför mig stinker fotsvett så det sticker i ögonen. Finländare som jag är har jag tur för hittills har jag ingen i sätet bredvid mig och jag är redan halvvägs hemma. Men fotsvetten stör mig lite granna. MEN jag sitter rätt väg i tåget, tänka sig!

Tågresan har hittills gått bra, har fått gjort skoluppgifter gjorda och fått mina praktik målsättningar skrivna. Jag vill ännu lära mig mera om amningen får det är så intressant, det skulle vara så roligt om man kunde hjälpa en mamma på avdelningen. På riktigt hjälpa, jag sku vara säker på min kunskap och kunna ge en riktigt bra vård. Men för att bli riktigt säker behöver jag läsa lite till. 

För att ha lite att göra de två sista timmarna så googlade jag frågor till bloggen och denna lista dök upp: 

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken 

skulle du välja att leva i då?

Jag vill svara Friends men jag tror jag ändå väljer Game of Thrones. Jag skulle testa på alla riken i serien och umgås med John Snow.

2. Vad ville du bli när du blev stor när du 

var barn?

Det var många saker det... bland annat frisör, veterinär, delfinskötare, bibliotekarie. En mamma, jag älskade att leka med dockor.

3. Vilken är din favoritdoft?

Doften av den första nyklippta gräsmattan på våren. Att dofta på småbarn är heller inte så dumt.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du 

vilja ligga still då?

Vid någon tropisk strand, Island eller högt på ett av Norges berg.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Pff, vem sku veta he såde bara?! Nämen, jag skulle samla alla nära och kära och umgås med dem intill det sista.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du 

var av det motsatta könet?

Jag skulle inte övertänka alla saker och känna efter lika mycket. Jag skulle inte störa mig lika mycket småsaker som ligger runt och skräpar i lägenheten. Det skulle vara lättare att kissa utomhus.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Nå.. kanske hammare.

8. Vad gör du om tio år?

Jag hoppas att jag jobbar eller har mammaledigt med nåt av våra barn. 

9. Vilken är din bästa danslåt?

Nu just Icona Pop - emergency

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle 

du sy då?

Egna kläder och prylar åt mig. Sy ihop hålen på mina freddy pants. 

11. Hur skulle du hantera det om du vann 

typ 108 560 000 euro?

Det har jag ingen aning om, skulle säkert ta en stund innan jag fattat det. Jag tror jag skulle bli lite skrämd och få smått panik.

12. Vad tycker du om ordet hen?

Jag förstår inte det riktigt, ser lite rött när jag ser det. Tänker jag att det motsvara finskans hän, tycker jag det är behändigt att använda. Men när jag tänker att det är ett ord för att man inte ska kategorisera flickor och pojkar så tycker jag att det är löjligt ärligt sagt. 

13. Vilket är ditt bästa recept och varför, 

får vara mat eller bak?

Jag tror jag väljer en smoothie. Kvarg, hallon, vanilj proteinpulver, bärsoppa eller mjölk, lite kokos.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?

Har ingen specifik åsikt kring den frågan. Allt med måtta och djuren ska behandlas på ett etiskt sätt.

15. Är du beroende av något?

Bloggar, tv-serier, musik och att få sjunga.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida 

mest och varför?

Denna vecka har det varit Arttu Wiskari - mökkitie. Satt och storgrät vid köksbordet och tänkte tillbaka på familjen och på barndomstiden vid vår sommarstuga. 

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

När vuxna TRÄNGER mig i en kö, eller GÅR FÖRE. När små saker kråtar i hop sig och blir till en stor knut som tar en evighet att reda ut. Personer som aldrig lyssnar på någon annans åsikt i en diskussion, som vägrar att medge att de har fel. Förståss också IS, helt fruktansvärt sjukt.

18. Har du något riktigt bra 

husmorstips?

Matsoda och citronsaft när man ska tvätta ugnen. 

19. Finns det någon reklam du tycker 

är riktigt bra?

"Moi, olemme Saunalahtin missonärit" är ganska bra. 

20. Är du lik dig nu, som du var 

när du var barn?

Ja, det tycker jag. Drar mig undan när det blir för mycket. Trivs bra ensam, en ensamvarg.