Kan ni tänka er att jag inte vill att denna praktik ska ta slut? JAG vill inte att en praktik ska slut!?! Jag klickar med min handledare som om jag skulle ha känt henne hur länge som helst, jag vågar ta initiativ, vågar fråga, vill lära mig saker, övrig personal är trevlig, stämningen är trevlig det enda lilla negativa är att majoriteten pratar finska. Men det är så liten del i detta sammanhang, så det gör ingenting.
Jag njuter av att vara där på dagarna. Det är så roligt att känna på gravidmagar, försöka lokalisera i vilken ställning fostret är, höra på hjärtljud osv. Så roligt att träffa barn, alltså det är så roligt att se hur alla är olika och unika. Träffa barn i alla åldrar från nyfödda till 6 åringar. Se på när de leker med att bygga klossar, rita modeller, stå på ett ben, hoppa jämfota, protestera mot att mäta längd eller vikt, och framför allt ivern att få välja klistermärke i slutet av besöket, för att dom varit så duktiga.
Lyckos mig, det här yrket känns så rätt! Jag har alltid velat ha ett yrke och jobb där man känner att man vill vara, och nu har jag hittat det. Jag hoppas att det finns jobb åt mig i Österbotten, för jag brinner ju verkligen för det här. Det är så roligt!
Okej, bara roligt är det ju inte. Ibland är det ju svåra saker man måste göra, blanda in barnskyddet, våld i hemmet, alkohol och drogmissbruk, upptäcka nån avvikelse hos barn som måste utredas och allt sånt. Men man hjälper och gör sin insats, allt för att just den familjen inte ska känna sig bortglömd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar