Löpning när det är som värst

Nämen nu ska jag fara på en morgonpromenad för att vara hurtig och för att träna till Midnight loppet.. sagt och gjort. Satte på mig springskorna, nya 2XU tightsen och tog trapporna i stället för hissen. Började springa och då kommer solen fram som gömt sig så snällt bakom molnen. Min puls pendlar mellan 180 och närmare 200 hela löprundan, trodde mitt hjärta skulle hoppa ut. Nå, hjärtat klarade ju sig. 

Sen kommer vi till hjärnan.. "dethär är så förbannat tungt, flås flås", "ska jag svänga om, på sant det här dör jag av", "måst försök peppa mig själv, bra Mikaela, nu har du kommit halvvägs det går bra det här", "synden va tungt!!" Solen gassade så jag fick kisa med ögonen så jag fick huvudvärk och kände hur kroppstemperaturen steg gradvis, kände hur varje nervtråd knottrade i hop sig, kände hur ångesten kom krypandes VARFÖR tog jag svarta kläder?! Jag var så förbannad hela löprundan, förbannad på kläderna, förbannad på vädret. En mindre lyckad löprunda-check! Nya tag i morgon - f*ck.

Oskyldigt glad och förväntansfull inför morgonlänken

Dagen kunde ju bara bli bättre och det blev den. Satte mig på balkongen i bikini, rensade blommorna och pysslade om dom en stund. Sen plockade jag fram Lars Kepler - Stalker. Satt några timmar och läste och njöt av vädret. Var sen med Frank till gymmet och i kväll tror jag vi ska till någon uteservering eller på en glass till Brunsparken.