Gravid för andra gången

Nästan en hel livstid har passerat sedan mitt förra inlägg som skrevs i November, jag tänker då bland annat på bebisen i magen som nu har legat och grott där i 7 månader. Japp jag är gravid för andra gången, jag får göra den här resan en gång till i mitt liv! Så mycket tankar, funderingar, grubblande, tjafs, rädslor, ovisshet, lycka, tacksamhet och förundran kan väl knappast något annat ge än en graviditet. Åtminstone inte om jag tänker på mig själv och i den situation jag är i nu. 

Gick i går in i vecka 28+0 och därmed också in i tredje och sista trimestern. När hände det? Känns lite som en chock att vi kommit så långt och att det faktiskt inte är så länge kvar nu, jag får ju börja tänka på förlossningen och börja försöka förbereda mig mer mentalt. Samtidigt som allt gått så fort så var det enda jag väntade på de första kritiska veckorna och i princip hela första tiden var att få komma till tredje trimestern, så att överlevnadsoddsen skulle stiga och att jag kunde slappna av mera, åtminstone logiskt sätt, känslomässigt så är jag rädd för att våga tro att allt ska gå bra och även verklighetsmässigt och realistiskt sätt så vet man aldrig hur det går. Men jag försöker ändå välja glädjen framför oron denna gång, att oroa mig leder ändå ingenstans men även det går upp och ner ibland. Min största oro är att bebisen ska dö i magen, att jag ska orsaka något som gör att bebisen dör. Men återigen jag försöker välja glädjen och hoppet, livet och döden ligger inte i mina händer och det om något har varit en enorm tröst och klippa. 

Försöker välja glädjen och jag vågar drömma om en liten septemberbebis. Jag längtar så att få träffa dig och se vem du är, kommer du likna Liam eller ser ni helt olika ut? Jag drömmer om att få ha dig på mitt bröst, att få se dig i bb vagnen, att få klä dig i små bebiskläder, att se första mötet mellan dig och din storebror,att få lukta på ditt huvud och att känna att du är min och att jag är din. Lilla älskade vän, du är efterlängtad och så älskad redan nu.