Fredag

Han somnade på 5 minuter!!! Liam har tagit natt redan nu och nattandet tog 5 minuter, jag som är van med 30-60 minuter! Skönt, kanske beror det på att vi varit ute halva dagen, i såfall är vi ute hela dan i morgon också. Skönt också när det ändå är fredag. 

Nu väntar jag på att batongen i ugnen ska bli färdig och att Frank kommer hem med chokladen, och att Bäst i test ska börja. Under tiden jag väntar ska jag fortsätta se på Quicksand - störst av allt serien på Netflix. Rekommenderas starkt! En svensk Netflix original serie. 

Källa:https://www.heavenofhorror.com/wp-content/uploads/2019/04/quicksand-netflix-review.jpg 

Mitt första år med Liam

Ett år med Liam, ett år sedan ett nytt liv började. 
Jag träffade min barnmorska i Prisma när jag var och handlade i måndags, jag är bekant med henne sedan tidigare och vår relation fick väl en liten annan betydelse när hon var med och förlöste mig. Inte alla relationer där man är så intima med varandra, hehe. Hur som helst, så konstaterade vi att ett år har gått snabbt. Och jaa, det känns inte alltför längesedan jag födde Liam, men ändå känns det som en hel evighet sen. Vi backar tillbaka.

Måndagen 19 Mars 2018 föddes Liam på kvällen. Lovade mig på heder och samvete att aldrig gå igenom en förlossning igen, påminde Frank att påminna mig om smärtan om jag någon gång får för mig att föda igen. V ä r s t a  s m ä r t a n! 
Nu ett år senare ser jag förlossningen ur ett annat perspektiv. Jag kommer inte i håg hur smärtan kändes, tack och lov. Men det jag kommer ihåg väldigt tydligt är känslan av rädsla. Jag kände mig utelämnad, ensam, hjälplös, rädd och osäker. När det slog mig under förlossningen att ingen kan hjälpa mig , fick jag inte den känslan som jag hört andra beskriva, att de fick någon slags styrka av den just känslan, jag kände enorm rädsla och motstånd. Jag kommer ihåg att jag var så sammanbiten, pratade inte med någon, försökte bara överleva, andades och andades.. innerst inne ville jag bryta ihop, gråta som ett ynkligt barn och be om mera hjälp men det gick inte. Om jag skulle ge vika, skulle smärtan öka? Skulle jag helt förlora "kontrollen", skulle allting bli värre? Dessutom påpekade och berömde barnmorskorna mitt "lugn", "du är så lugn" "alltså du klagar inte alls", "tror jag aldrig varit med om någon som knappt yttrar ett ord under förlossningen", "du verkade så lugn, så vi tänkte du klarar dig utan smärtlindring" 

Vet inte varifrån det här kom, men det bubblade upp när jag tänkte tillbaka på förlossningen. Min poäng är att nu från dagens perspektiv så tror jag rädslan fick för mycket plats. Så hör och häpna OM jag föder igen (ja den tanken kan faktiskt komma) så vill jag ha mera stöd, jag behöver mera stöd och pepp, jag behöver tröst och "gullegull" jag skulle kunna tänka mig en doula faktiskt. Men mera om det om det blir aktuellt någon gång. Nu var tanken att skriva om första året med Liam.

Oväntade insikter jag fått under första året

• För det första under förlossningen, så hade jag inte räknat med så många värkar?! Haha, alltså vet inte varifrån.. hur kunde jag inte räkna med det? Men blev förvånad över att det kom värk efter värk, efter värk.. 
• Hur mycket tid som går åt amningen. Ammade verkligen typ varannan timme den första tiden. Amma, amma, amma varannan timme, dygnet runt i flera veckors tid..
• Babynaglar växer otroligt otroligt snabbt.
• Att skrapa på allt, på lakanet, på huden, på soffan är tydligen väldigt intressant för en baby
• Otroligt svårt för mig att förstå mig på uppvärmning av bröstmjölk. Alltså Liam var flaskvägrare, men om jag skulle testa ge ur flaska så var det en hel vetenskap att tina upp fryst mjölk, hur länge fick den stå framme, ska jag slänga allt om han inte ville ha eller kan jag spara. Inte direkt svår vetenskap men för mig och kanske amningshjärnan var det nästan omöjligt.
• Känslan av att konstant ha glömt något eller ha bråttom till något.
• Konstant ha smutsiga kläder, endera klottor av mjölk, dregel eller spyor. Även uttöjda kläder efter som det ska dras och hängas i allt. 
• Den enorma saknaden av att kunna lyssna på musik i hörlurar när man vill!!

Prylar jag har haft nytta av under första året

• Babysitter! Så behändigt att placera babyn där när man skulle äta, laga mat, vara på toaletten osv. Speciellt i vårt gamla hus eftersom det är rätt dragit och kallt på golvet. Och även när vi har hund, så kändes det bättre att placera babyn där än på golvet
• Barnvagn och babyskydd förståss. Skulle ha haft bra nytta av en adapter så man fick fast babyskyddet på barnvagnen. 
• Mängder av trasor
• Babygym som roade honom, så man själv fick händerna fria en stund.
• Babynest hade jag länge nytta av, eftersom han sov i det i vår säng, så jag var inte rädd att rulla över honom.
• Förberedda matlådor
• Ägg, haha! Vet inte hur många äggluncher jag ätit, bananplättar, stekta ägg, kokta ägg, omeletter..
• Babyvakt eftersom han sovit för det mesta utomhus

Det mest krävande under det första året med en unge

• Oroandet och nojandet över allt! Har han ätit tillräckligt, fungerar magen, har han för varmt eller för kallt, känner han sig älskad, andas han, är han död, tänk om han dör, tänk om vi hamnar i en bilolycka, har han tillit till mig mera eftersom han grät lite väl länge innan jag hann fram, känner han sig sviken eftersom han ramlade och jag inte hann fram och undvika olyckan, har jag varit för mycket på telefonen och han känner sig osedd, är jag för tråkig som inte lekt tillräckligt med honom idag.. and so on.. det är oändligt med nojor som lär följa med. 
• Brist på egentid. Att liksom kunna fara på wc i lugn och ro, att kunna äta upp maten varm, att kunna fara till butiken utan att planera dagen innan för det.
• Bristen på sömn förståss. Men hormonerna hjälper mycket och han sov ju bra som baby. Avbrutna nätter var som mest krävande när han var i 7-8 månaders ålder. 
• Att han inte tog flaska blev efter en tid tungt, eftersom det begränsade mig att inte kunna vara borta t.ex. på en tjejkväll mer än typ 3-4 timmar. 
• Pressen på parförhållandet! En prövning såklart att börja en ny vardag men en baby. 
• Känslan som sköljer över ibland att om man tagit vatten över huvudet? Kommer jag klara det här? Kommer psyket på riktigt att orka eller bryter jag ihop någon gång? Främst vid gråt och skrik perioder.

Det bästa med en unge under det första året

• Att det är Liam, det är vårt barn, det är just han. Bästa!
• Att få umgås med andra mammalediga
• Att få se leenden, höra skratt och busa med honom
• Allt gos och mys som vardagen bjuder på.
• Kärleken jag känner
• Se hur han utvecklats 
• Se hur han sprider glädje runtom kring sig till familjen, men även okända när man är typ och handlar. 
• Kärleken
• Kärleken

Hallrenovering

Ja Frank invigde ju renoveringen under tiden jag var i Sverige, så nu är den stora renoveringen igång, lite skräckblandad förtjusning över det hela. Spännande och framförallt väldigt efterlängtat. Roligt att få renovera och få skapa huset till det vi vill ha det, så som vi har haft visioner om ända sedan vi flyttade in för snart 3 år sedan. Vi hade egentligen planerat att renovera i höstas men då var Liam så liten ännu så vi sköt på det till våren. 

Hallen är den del av huset som absolut har varit fulast, elsladdar hänger, det finns inga uttag, ingen belysning, den har en väldigt ful tapet från ca 60 talet? 
Redan då vi köpte huset sa de förra ägarna att de hade tänkt riva hallen men det blev aldrig av för dom, och vi bestämde ganska snabbt att hallen får bli prio ett för oss. Men nu står vi ändå här snart 3 år efter och hallen har stått orörd, ups... Men vi valde gladeligen att renovera köket först och prioriterade bort hallen många gånger eftersom den ändå har varit brukbar.

Men nu idag så rev vi ner taket, och precis som det har varit i köket och matsalen så var det även här isolerat med litervis av sågspån. Men med erfarenhet och vanan inne så täckte vi in hallen ordentligt, satte på munskydd, skor, handskar, skärmössa och så rev vi i.. och det regnade ner sågspån och det var faktiskt nästan roligt att stå i sågspånshavet. Vi skyfflade sågspånet i 6 stycken 200 liters påsar, ingenting mot matsalens ca 20 stycken påsar! Hittade även några intressanta fynd därbland sågspånet.

Resultat

•  takhöjden höjdes med 30-40 cm 

Plan

•  nytt tak och få in belysning i form av takspottar. 

Om vi flyttar blicken från taket och neråt så är det en hel del som ska renoveras

Plan 1: 

• Det gamla golvet ska rivas, elementet ska bort, tapeten ska bort och trappan ska bort. 

Plan 2: 

• gjuta nytt golv, installera golvvärme, sätta in ny trappa och sätta upp ny tapet på nya gipsskivor. 

Några saker jag hittills har lärt mig av all renovering vi har gjort i huset är:

•  allt tar 10 gånger längre än planerat 
•  man stöter alltid på oväntade problem 
•  Allt är väldigt väldigt snett och konstigt byggt i ett hus från 1915 
•  Jag kan verkligen inte uppskatta hur mycket arbete det faktiskt är, jag ligger alltid i markant underkant

Obs! Bättre före och efter bilder kommer! 

Vårlista

Hittade en vårlista från 2017 från Sevendays jag tänkte fylla i. 

Mitt bästa vårtecken:

- Ljuset som skiner genom fönstren och samtidigt påminner mig om att tvätta fönstren. Att vår grusväg utanför huset förvandlas till en lervälling. Hunden Aramis söker sig till solsken.

Låt som ger mig vårkänslor: 

- Någon svensk låt - typ Våren stora dag med Laleh. 

Den här våren läser jag: 

- Håller på med Vilhelm Mobergs utvandrarna, har som plan att läsa alla böcker för jag har inte läst dem tidigare. Eller kanske en del i lågstadiet när vi gick igenom dom, tror jag?

Inför våren längtar jag alltid efter: 

- Ljuset och värmen. Att sätta undan vinterkläderna och få ta fram sneakers, solglasögon och vårjackan. Älskar att se när naturen vaknar till liv. 

Min bästa våroutfit: 

- Min gröna bomberjacka, jeans och sneakers. 

Mat som jag förknippar jag med våren: 

- När man lyfter fram grillen och grillar majs, fyllda champinjoner med koskenlaskija ost inrullade i bacon och någon köttbit. 

Våren doftar: 

-Till en början lera, lite blött, dammigt? Men sen när blomningen kommer igång så doftar det ju gräs, blommor. 

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag: 

- All smuts, damm och lera som släpas in. 

Förlängt veckoslut i Sverige

Tillbaka i Finland efter ett förlängt veckoslut i Luleå, jag måste säga jag känner mig lite borta ännu p.g.a. allt "tidändras", dels tidskillnaden mellan landen men även sommar/vintertiden.. Men det ordnar väl upp sig efter några dygn. Vi hade roligt i Sverige, jag hittade tapeterna, vi umgicks mycket, vi lyxade till det med ansiktsmasker när pojkarna somnade, vi åt gott, vi shoppade och vi hann även med en sångafton i kyrkan. Bilresan gick över förväntan med Liam, han var nöjd för det mesta och såklart spelade även mammas insats som lektant roll i baksätet. 

Kom hem till ett hus där det kliat rejält för Frank i fingrarna under tiden vi varit borta, en vägg hade han rivit ner, ett halvt tak hade rykt och listar var bortdragna! Och vilken positiv förändring!! Alltså det ser ju ut som stryk ännu, men bara för att en liten vägg och ett halvt tak har tagits bort så är det så ljust och öppet i hallen. Det kommer bli såå bra när vi börjar renoveringen på riktigt, väntar så att få riva bort allt det gamla och fula i hallen! Väntar såklart också på när hela renoveringen är färdig, men det är en bit dit ännu, måste ta en sak i taget.