En hel massa tänk

Jag känner att jag inte ventilerat lika mycket som jag brukar göra på bloggen. Jag vill gärna skriva av mig för det lättar på trycket så mycket, men jag har inte ägnat en tanke på att skriva. Jag vet inte var jag ska börja. Det har varit så så mycket för min hjärna det här med flytten från Helsingfors, arbetslösheten, köp av hus, flytt till hus, nya arbetsställen, nytt nytt nytt. Min hjärna och jag har inte kommit helt överens sen Helsingfors, jag har inte varit 100% jag. Tusentals tankar flyger omkring i hjärnan och jag har svårt att greppa en enda. Jag har inte landat riktigt, vet inte om jag innerst inne vill landa eller om det bara tar tid på sig. Mörka tankar har dykt upp/dyker upp i hjärnan, jag har gråtit mycket mera än vanligt, har svårt att koncentrera mig, svårt att känna någonting, svårt att koppla av men ändå känns det som att jag bara sitter i soffan dagarna i ändan. Att inte ha ett jobb att gå till är påfrestande, att försumma dagar utan att göra någonting, att bara gå omkring på dagarna utan någon mission gör att man mer eller mindre känner sig obehövlig, misslyckad och totalt värdelös. 

Jag vet också innerst inne att jag har det väldigt bra. Jag har fått mitt hus och min hund. Jag har fått vara frisk. Jag har fått inhopp så jag fått en slant. Jag har min familj och vänner närmare mig. Jag har min Gud som håller mig i sin hand. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Men jag vet också att känslor är tillåtna, både glada känslor och ledsna känslor. Det är okej att känna, man kan inte trycka undan allt det är inte hälsosamt. Det har väl varit tyngst att brottas med dessa känslor. Att tillåta sig att känna men ändå inte gräva sig ner i känslorna. 

Hur som helst tanken med detta inlägg var att skriva hur bra jag trivs här i huset. Det blev en lite längre utläggning.. Jag trivs i det här huset för det är gammaldags, det finns en själ i huset, det finns potential att fixa det som jag vill, det är grundrenoverat så det behöver vi inte tänka på, det är fin färg på utsidan - det behöver vi inte tänka på, det är lagom stort. Det är just det här huset som jag har tänkt att mitt framtida hus kommer att vara, så klart alltid önskar man sig större och mera, man vill ju alltid ha lite till när man väl fått något. Stället är bra, det finns får häromkring, det finns en tupp som galar hos någon granne här, det finns hästar en bit bort, det finns hav att simma i alldeles nära. Jag känner mig så lycklig lottad att få bo här på landet. Det var det här jag önskade mig så otroligt mycket i Helsingfors.