Torsdagen den sjuttonde

Kom just hem från ett zumbapass med Johanna. Vi har anmält oss till en Arbis kurs som började i september tror jag? Det är varje torsdag, och vi har lyckats pricka in 3 gånger.... jag har seriös arbetat varje torsdagkväll eller varit upptagen med något annat. Nåja, hur som helst det var roligt, och roligt att träffa Johanna!  Och som varje gång efter ett träningspass blir jag supertaggad. Jag ska börja träna 10 ggr/dag, börja på diet, skippa allt socker, få synligare muskler, gå ner 10kg denna månad osv.. som slutar med att jag sitter i soffan och äter riskaka, efter riskaka och slösurfar på nätet. Det är väl en ändå en viss charm och hälsosamt att känna igen sina egna beteendemönster och inte ta dem alltför seriöst. Det jag väntar på är att det nya gymmet i Larsmo ska öppna, då vill jag seriöst börja träna, träningen har helt prioriterats bort sedan Helsingfors.. och jag saknar det. 

Idag var jag & Frank till Kokkola en snabbis efter jobbet för att spana in vårt kommande kök. Vi har inte beställt det ännu, men har planer på att lägga in beställningen denna vecka (det säger vi varje vecka) och så kommer köket troligtvis innan jul! Så roligt. 

Denna vecka har jag även hunnit med en så kallad arbetsintervju och prövat på ett arbetspass. Spännande tider! 

En hel massa tänk

Jag känner att jag inte ventilerat lika mycket som jag brukar göra på bloggen. Jag vill gärna skriva av mig för det lättar på trycket så mycket, men jag har inte ägnat en tanke på att skriva. Jag vet inte var jag ska börja. Det har varit så så mycket för min hjärna det här med flytten från Helsingfors, arbetslösheten, köp av hus, flytt till hus, nya arbetsställen, nytt nytt nytt. Min hjärna och jag har inte kommit helt överens sen Helsingfors, jag har inte varit 100% jag. Tusentals tankar flyger omkring i hjärnan och jag har svårt att greppa en enda. Jag har inte landat riktigt, vet inte om jag innerst inne vill landa eller om det bara tar tid på sig. Mörka tankar har dykt upp/dyker upp i hjärnan, jag har gråtit mycket mera än vanligt, har svårt att koncentrera mig, svårt att känna någonting, svårt att koppla av men ändå känns det som att jag bara sitter i soffan dagarna i ändan. Att inte ha ett jobb att gå till är påfrestande, att försumma dagar utan att göra någonting, att bara gå omkring på dagarna utan någon mission gör att man mer eller mindre känner sig obehövlig, misslyckad och totalt värdelös. 

Jag vet också innerst inne att jag har det väldigt bra. Jag har fått mitt hus och min hund. Jag har fått vara frisk. Jag har fått inhopp så jag fått en slant. Jag har min familj och vänner närmare mig. Jag har min Gud som håller mig i sin hand. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Men jag vet också att känslor är tillåtna, både glada känslor och ledsna känslor. Det är okej att känna, man kan inte trycka undan allt det är inte hälsosamt. Det har väl varit tyngst att brottas med dessa känslor. Att tillåta sig att känna men ändå inte gräva sig ner i känslorna. 

Hur som helst tanken med detta inlägg var att skriva hur bra jag trivs här i huset. Det blev en lite längre utläggning.. Jag trivs i det här huset för det är gammaldags, det finns en själ i huset, det finns potential att fixa det som jag vill, det är grundrenoverat så det behöver vi inte tänka på, det är fin färg på utsidan - det behöver vi inte tänka på, det är lagom stort. Det är just det här huset som jag har tänkt att mitt framtida hus kommer att vara, så klart alltid önskar man sig större och mera, man vill ju alltid ha lite till när man väl fått något. Stället är bra, det finns får häromkring, det finns en tupp som galar hos någon granne här, det finns hästar en bit bort, det finns hav att simma i alldeles nära. Jag känner mig så lycklig lottad att få bo här på landet. Det var det här jag önskade mig så otroligt mycket i Helsingfors. 

Tapeter

Jepp, här i soffan sitter jag medan Frank och svärfar fixar nytt tak i matsalen. Känner mig lat som bara sitter här, men det finns absolut inget jag kan göra för att hjälpa till. Har erbjudit mig, men dom ser ut att fixa det galant. Jag har lånat hem två tapetböcker från Cerafina i Jakobstad. Vi ska ha ny tapet i köket och i matsalen. Jag vill gärna behålla den gamla känslan i huset och vill ha lite gammaldags, romantiska och lantliga tapeter. En fin ljus blommig tapet har jag tänkt i huvudet, inte för skrikig som tar all uppmärksamhet utan en diskret vacker tapet. Jag hittade några fina exemplar.. men min man var inte riktigt på samma sida. Hans första ord var "du har ju bara plocka med blommiga tapeter, he ska absolut inte vara blommigt!" Men efter en stund sa han: "nå jag måst fundera på det". Bra med dagens teknik för man slipper på tapettillverkarens hemsida och "tapetsera" en väg, så ser man bättre hur det ser ut i verkligheten! Superbra. 

Nånting i den här stilen tänker jag. Lite dåligt ljus på bilderna
så de kommer inte fram i sitt rätta jag,
men det ger i alla fall en bild på i vilken stil jag tänker NU. Ni ska se att jag väljer en helt annan tapet i slutändan med min beslutsångest..

Sen till något helt annat. Jag har fått ett kontrakt på 50% på den avdelning som jag hoppat mycket in på nu, den avdelning som jag trivs jättebra på, ett kontrakt till Januari! Visserligen 50% men det betyder så mycket nu, jag kommer i alla fall att få en arbetslista att följa och få va på ett ställe som jag trivs. Sen vill jag också hoppas på att jag lättare får fortsätta på avdelningen. Är väldigt tacksam för detta! 

What's going on?

Det har hunnit bli 1 November och jag längtar till julen. Vad är det som händer?! Har inte haft den här känslan på många många år. Gissar att det är för att denna jul kommer vi förhoppningsvis få fira i vårt eget hus, skapa egna jultraditioner, ha vår första gran, vår första egna julmorgon. Åh vad mysigt!