Åldringsvårdens helvete

Att i det här yrket se människor som är sjuka, så sjuka att deras personlighet försvinner, allt som de är och har varit tynas bort, allt det dom brinner för, ja den lågan släcks. All deras integritet, självbestämmande rätt, självförtroende, förmåga att ta hand om sig själv suddas ut. Jag har ingen aning om hur det känns, men jag kan ana bakom den äldres djupa tunga blick att det var det här, just det här de inte ville uppleva som gammal. Att jag som helt främmande för den här personen, jag som bara sett personen i dennes svagaste stund, i deras lidande, i deras hjälplöshet. Jag som inte har en aning om vem personen egentligen är, vad som är viktigaste i deras liv, vad dom brinner för, vad de önskar och vad de drömmer om. Jag står plötsligt framför den äldres tomma men ändå så djupa blick. Jag står där som en främling för den här personen och jag bestämmer plötsligt när den ska äta, när den ska dricka, när det är dags att duscha eller bli tvättad med iskalla tvättlappar, när det är dags ta hand om den personliga hygienen, när det är dags att vända från höger sida till vänster sida och när det är dags sova, ja, jag styr i princip personens liv.  

Kanske gör jag ett meningsfullt jobb, men ibland tvivlar jag på det. Jag känner mig mest elak och som personens fiende. Det känns som att jag inte räcker till,  vem är jag att bestämma, vad har jag för rätt att kila in mig i deras sista kapitel i livet, och kanske inte ser dem så som de vill bli sedda. Jag blir plötsligt en del av deras liv, vara sig de vill eller inte. Jag står plötsligt vid deras sida när de drar sina sista andetag. 

Att arbeta inom åldringsvården är kanske ett ärofyllt arbete, men just när man får den där blicken eller hör dem uttala orden "Jag orkar inte mer, jag vill inte, snälla ta mig härifrån, jag vill dö, jag vill bort från det här livet, det var inte så här jag hade tänkt mitt liv" känns det så hopplöst och meningslöst. Jag vill så gärna hjälpa, men hur? Jag försöker se dem men når min blick, når min hjälp ända fram till deras hjärta? 

Att arbeta inom åldringsvården innebär mycket glädje, att ta emot livsråd, kunskap, att lära känna den äldre generationen och höra deras historier, och känna ömsesidig omhändertagande. Att se deras stora tacksamhet när man gör något så simpelt som att vattna deras blomma eller sätta på deras TV för de har glömd hur man gör.  Men det innebär också att säga farväl, att se en människa tvina bort, plågas av smärta, plågas av dödsångest och till sist tvätta deras kroppar rena, binda upp hakan, sluta ögonlocken och se dem rulla i väg på en bård inlindad i en svart påse.