Gamla minnen dök upp när jag gick igenom allt material. Hur jag kämpade med anatomi och fysiologi kursen.. jag fick en 1, min enda 1. Hur jag kämpade med blodådror, skelett och vener och artärer på latin. Puh! Hur jag kämpade med läkemedelsräkningen, hemska saker vad jag kämpade och jag fick en trea i kursen, en 3!!! Att jag klarade alla läkemedelstenter genom åren, som jag tidigare skrivit också så släppte det totalt när jag klarade den sista. Jag kom hem och tårarna bara rann, fy fasiken vad stolt jag var! Jag som aldrig varit en plugghäst, jag som gett upp innan jag ens försökt, har nu hittat ny respekt för mig själv. Jag har kunnat uppnå fyror och flera femmor, jag som aldrig nått upp till så höga vitsord, har nu plötsligt visat mig själv att jag kan om jag vill. Jag har klarat av alla praktiker, och som jag kämpat mig igenom dom, mått så psykiskt dåligt nästan varje praktik så allt hopp nästan var borta. Igen, fy fasiken vad stolt jag är!
Nu ska jag sluta skryta och prata om min personliga framgång. Men jag vill bara få fram det, att jag är så förvånad, konfunderad, stolt att jag faktiskt klarade av det. Det kunde jag aldrig tro i de tyngsta ögonblicken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar