Det finns tusen saker jag skulle vilja skriva ner.. hur skam i kroppen känns, hur skam kan dra ner en till botten. Vad som drar upp en ur skammen. Hur det kändes förr att ha stora kroppskomplex och dra sig ur obekväma situationer. Hur bra det känns att man kan vara bekväm i sin egen kropp. Hur konstigt det är att våga säga "jag är stolt". Hur obetydlig man i bland känner sig när det finns så mycket människor i världen, vad och vem är jag i den här stora vida världen? Lyckas jag påverka någon annans liv positivt? I min yrkesroll vill jag vara en person som är omtyckt och som gör ett bra intryck till människor. I min kompisroll vill jag vara så här, som fru vill jag vara så här, som kristen vill jag vara så här, som dotter vill jag vara så här, som syster vill jag vara så här, som kvinna vill jag vara så här. Hur jobbigt är det inte att hela tiden analysera saker till max. Så här vill jag vara, hoppas någon upplever mig som trevlig, den där kanske vill att jag ska försvinna så fort som möjlig, kanske jag ska vara så här i stället så passar det i det här sammanhanget, ska jag prata och säga min åsikt nu eller ska jag vara tyst.. oj shit nu gick det för lång stund så lika bra att knipa i hop käften. Ska jag våga närma mig den där personen eller ska jag backa flera meter. Alla dessa tankar!!! Skönt att få skriva ner en bråkdel av dem. Kanske någon känner igen sig eller finner nöje i min text? Tror tankeverksamheten hör i hop med PMS också d.v.s. något naturligt men vääldigt förvirrande. Bäst att höja volymen i hörlurarna och stänga ner tankarna. I dag lyssnar jag på Miriam Bryant - Ett sista glas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar