Jag ska berätta för er något, jag markerade i klassen igår. Jag markerade och svarade en så lång mening som "brandman". Och jag kände mig lite stolt, så stolt att jag fortfarande kommer ihåg det idag.
En last som jag har dragit på i alla min skolår, är det att jag inte vågar markera. Jag vågar helt enkelt inte räcka upp handen och säga något, det krävs otroligt mycket mod, så mycket mod från mig att jag hellre håller det inne. Jag vet inte exakt vad jag är rädd för? Jag vet att det hänger ihop med mitt självförtroende, rädslan för att misslyckas, rädslan för uppmärksamhet, rädslan för mina egna tankar om jag svara fel. Jag tycker inte om att vara i fokus, jag tycker inte om att vara i centrum, åtminstone inte bland okände människor.
Jag har tampats med det här sedan lågstadiet. Jag vill inte markera för det betyder att alla blickar vänds mot mig, tänk om jag svarar fel och folk börjar skratta, tänk om jag skämmer ut mig, tänk om någon filmar och publicerar på youtube "the most stupid girl" osv osv. Alla sådana tankar fyller mitt huvud samtidigt som pulsen och kroppstemperaturen stiger. Ja, jag vet att det är sant som alla säger, "det är inte hela världen, fast man svarar fel". Men jag vågar ändå inte, nu har ju detta varit en så stor del av mig också, så tröskeln verkar bara bli högre och högre.
Sen när tillfället går över, är jag förbannad på mig själv varför jag inte markerade när jag kunde svaret. Detta har kostat mig många vitsord, tryckt ner min självkänsla, hindrat mig från att delta i diskussioner och komma närmare mina klasskompisar.
Hur jag än gör så blir jag förbannad på mig själv, men jag är mer rädd för de potentiella tankarna som skulle uppstå om jag svarade fel, så jag vågar inte. Men däremot, om jag tar modet och markerar och svarar rätt, blir jag stolt över mig själv. Då funderar jag varför jag inte alltid markerar, sak samma fast jag svarar fel, man måste ju våga osv. Men sitter oftast tyst för det är "säkrare".
Det här blev ett konstigt inlägg, hoppas någon förstår. Min point är att jag har otroligt svårt att våga markera i klassrummet, jag är livrädd för att misslyckas, trots att jag misslyckas även när jag inte markerar fast jag vet svaret, jag är rädd för uppmärksamheten och skammen som kunde uppstå om jag skulle svara fel, "tror int att du kan na int" snurrar i mitt huvud oavsett. Kände bara att jag ville skriva ner detta, kommentera gärna om någon känner igen sig.
Hej har exakt samma problem, är livrädd för att markera ja vill inte svara fel, alla tycker att jag är blyg o rädd och själv mår ja jätte dåligt över det här. Ibland tänker jag hur lätt det skulle vara om jag bara markerade:( men ja vågar inte, ibland fast jag inte markerar säger lärarna att jag måste säga svaret och då är ja inte förberedd och då får jag panik och säger något dumt..... Det hände idag fast idag sa jag rätt svar men ändå känns det inte bra......
SvaraRadera