Olikheter mellan Bosund och Helsingfors

Väntar på att klockan ska närma sig två, så att den här spännande väntan på att praktiken ska börja ska vara över. Är ganska nervös och spänd, mest spänd för att se vem som arbetar där och vem som råkar vara patient, för antagligen känner jag ingen någon. 

Under tiden jag väntar ska jag jämföra Bosund med omnejd och Helsingfors. 


- det första jag märkte när jag närmade mig ÖB i går, vara att trafikanterna blev yngre och mer fartfyllda. Många ungdomar brassade förbi mig i typ 140 km/h på 80 väg. (Dagens ungdom)

- det andra var när jag stannade i S-market i holm och jag var enda kunden i hela butik, den enda!

- Kommer man i Hesa till ett övergångsställe, titta man sig runt och om det kommer en bil tar man ett försiktigt steg framåt och bilen stannar, och man går glatt över, sträcker upp en arm som ett tack till chauffören. Här kommer man till ett övergångsställe , tittar sig runt och om det kommer en bil så endera svichar det en gång och bilen kör i 100 km/h och hinner knappast reagera att man stod vi övergångsstället, eller så tar man ett försiktigt kliv framåt bilen stannar till men hjulen är fortfarande i rörelse, så man bestämmer sig för att släppa bilen över, men bilen har stannat och väntar på en, så man gör ett nytt försök man tar ett steg framåt men då har bilen väntat för länge och nerverna i hjärnan har sprängt på honom/henne och den gasar på och svichar förbi. 

- Här är det otroligt mörkt på kvällarna, mörkt och tyst, nästan för tyst. 

- Det var en nyhet på ÖT, som jag funderade över, inom loppet av en timme hade jag fått reda på hans namn via mamma, som ringt till mormor, som hade hört av en annan som då sade sig veta namnet på den olycksdrabbade.

- När man kör bil här, är man mån om att hela tiden hålla en balans mellan att titta på bilen man möter och eventuella människor som är och promenerar, eller att inte titta, det kan vara någon man känner och som man ska hälsa åt, eller så blir det pinsamt när man får ögonkontakt med en halvkänd person som man inte vet om man ska hälsa eller inte. Oerhört svårt.

- Svenskan hör man ju här överallt, rikssvenska på tv och dialekt svenska vart man än går. 

- Det känns mera rofyllt här, folk sköter sitt och det känns inte stressigt, dock kan det bli lite tråkigt för man blir för bekväm. I Hesa är det alltid stress runtomkring en, ibland blir man påverkad, ibland inte. Men det blir mera omvänt där, man får söka sig till en plats var man kan finna ro.