torsdag 19 februari 2015
Motgång
Då och då möts man av motgångar och man tvingas inse sin svaghet och svälja sin stolthet. Motgångar tycker jag inte att man kan rangordna. En motgång kan för en person kännas tung, medan för en annan skulle samma motgång kännas enkel. I motgången kommer man i kontakt med de djupaste känslorna man har, och de grundläggande behoven, dvs. att blir bekräftad, att få känna närhet, att bli sedd, att känna sig älskad och känna att man får sin röst hörd. Blir man berövad på någon av dessa (det finns ju flera grundläggande behov, men de här var några exempel) Så blir man sårad, det gör så ont både fysiskt och psykiskt att man vill som när man var ett barn, börja gråta - söka tröst, krypa i hop - få närhet och få sin röst hörd - få en bekräftelse av en annan människa. Det har hänt ett par motgångar i mitt liv och reaktionen jag får har alltid samma mönster. Allt vänds mot mig själv och jag blir söndertrampad av mina egna fötter. Allt känns för mycket, det känns som att man inte klarar av det på något sätt, man ser ingen utväg, det blir stopp, det blir mitt fel, det beror endast på min svaghet, jag är sämst och det hela blir till en tortyr för min egen hjärna. Sedan lättar det och det blir skrattretande löjligt i min hjärna, hur kan en sådan "liten" motgång tackla mig så snabbt, hur kan en liten sak sopa golvet under mina fötter så att jag faller omkull. En ynka liten grej.. Sedan rycker jag upp mig, försöker få alla känslor att komma fram och konstaterar att nu är jag upp på fötterna igen, det var inte så farligt, det gick ju bra, det kommer att gå bra! Jag mötte en motgång idag som slog omkull mig, det gjorde ont och jag kände mig sårad, som att något berövat mig på min kunskap och förnedrat en bit av mig. Men det lärde mig att det är den biten jag behöver bli starkare på, dvs. man får som människa höra ibland att man inte gjort tillräcklig, att man gjort fel och att man misslyckats. Men trots det kunna ta emot kritik på ett vänligt sätt mot sig själv, det betyder inte att personen kritiserar mig, utan endast min handling så onödiga påhopp mot mig själv är helt onödigt och det mår jag inte bra av. Jag ska bli bättre på att försvara mitt inre och sluta hacka ner på mig själv vid varje motgång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar