Här kommer alla känslorna

på en och samma gång.. Ligger i soffan med alla lampor släckta, lyssnar på Ted Gärdestad och gråter. Hur sorgligt och deprimerande låter inte det.. Det är inte så allvarligt som det låter och kanske ser ut. Nostalgin sköljde över mig lite, och det blev lite blandade känslor. Ganska skönt att bara låta tårarna komma ibland, utan någon speciell orsak. Mörkret beror på huvudvärken som de här sabla visdomständerna orsakar. 

Försöker göra något åt examensarbetet också, men det är lite svårt att koncentrera sig på något annat än den gamla sköna musiken. Nu kommer sången Jag vill ha en egen måne, den påminner om min kompis Tove. Minns jag hade sången på en vit kassett och lyssnade på den en gång när vi hade grälat i lågstadiet. 

Snart ska jag rycka upp mig, dra på mig lite varma kläder och gå på en promenad. Men inte riktigt ännu.. snyft och snörvel.