Varför bloggar jag?

Håhhå, har suttit i nästan 3 timmar och försökt ändra om bloggens utseende. Vad tycks? Har också funderat på varför jag överhuvudtaget skriver blogg? Jag har ju sällan något intressant och eller några djupa ämnen. Men jag konstaterade att jag är en person som älskar att skriva ner vardagliga saker man upplever, för att i ett senare skede i livet kunna gå tillbaka och hur saker och ting var då. Varför skriver jag inte bara ner det i ett häfte, kan man ju också undra? Har så länge jag kan minnas skrivit dagbok, så jag kunde ju gå tillbaka till det. Men jag tycker själv om att läsa andras bloggar, och kanske någon tycker om att läsa just min blogg. Därför skriver jag blogg. 

Här är ett utdrag ur min dagbok 4 Mars 2009:

Kvällen innan jag åkte till Hemavan var vid vi Tonys några och Frank Snellman, he va skitkul, ha va så mäkto fränki spänki, uh! Så efter den kvällen tänker jag på han, var å si på all bildre ha hadd åv se och gick å drömd och fantisera om han. Och i söndags så visa jag en bild åv han åt mamm å sa "det här e mannen i mitt liv". He känns liti så. Så på kvällen va jag vi Viktorias och plötsligt fick ett meddeland och de ader börja flin. Försiktigt läste jag de och fann att det va det här meddelandet jag hade väntat på, skickade efter nummern eftersom jag inte hade den i telefonen. Avsändaren var Frank Snellman!! Reaktionen var fylld med skratt och gråt!

Hehe, har kanske två häften fyllda med klotter och skriverier om Frank, mannen i mitt liv! Så roligt att läsa gamla klotter. Kommer nog fortsätta med dokumenteringen av mitt liv.