Plötsligt händer det

Skolan är färdig för idag, vi pratade om barnmisshandel så intressant var det. Hade tänkt ta ett träningspass i morn och ett senare efter städandet i kväll. Var på ett träningspass i går, laddade upp med "ny" musik (A-teens - floorfiller) och var så otroligt taggad. Det gick jätte bra och det var så roligt! Har ju en förkylning som inte vill släppa så det var lite extra flåsande och stånkande än vanligt. Men jag kunde inte hålla mig från träningen, har vänta på det i 7veckor och känslan var så skön efteråt så bestämde därför att ta två pass i dag. Ända tills Frank sa i morse att det är farligt att träna med förkylning och att det är bättre att vänta några dagar, än att få lunginflammation och vara tvungen att vänta i flera månader. True. Så ingen träning blir det i dag då.

Jag är en sådan person som alltid nedvärderat mig själv och är väldigt självkritisk. Min självbild har inte varit den bästa och känner mig sällan nöjd med min kropp. Förut har träningen varit ett sätt att försöka få bort de känslorna, som att träningen skulle pressa ut dom.. Tänkte att om jag tränar så blir jag smalare och blir jag smalare kommer jag att tycka mera om mig själv. Men alla träningspass blev en flopp och slutade med att jag gav upp. Sen kunde det ta en tid mellan nästa träningspass och det slutade också i en flopp. Med det kom mera självkritiska tankar, att jag inte ens klarar av att komma i form att jag är misslyckad redan. Att lite extra här och där inte gör mig vacker.

Det gick en tid och försöken fanns där, men jag kom inte någon vart. Förrän jag insåg att träningen kommer inte att föra med sig kärlek. Den kommer inte att förvandla mig till någon annan, till någon snyggare med bättre självförtroende. Visst hjälper det men det behövs något mer. Vad som behövdes var att jag själv tog tag i mig själv och valde att tro på mig själv. Tro att utsidan kommer inte att göra insidan vackrare, utan tvärtom. Det var kring 2 år sedan som jag ville börja med träningen dvs. göra något för mig själv och bevisa att jag klara av det! Ville känna mig fin på insidan och veta att jag kämpat för det när vi skulle gifta oss. Ville känna mig som en vacker brud.

Jag började tro på mig själv, uppmuntrade mig själv, såg min spegelbild och gav mig själv komplimanger. Började träna, där i mitt rum i Bosund och vad snabbt det gick att få känslan att man lyckas när man satsar helhjärtat! Hann träna ordentligt innan vi gifte oss och jag var ganska nöjd med min kropp då, kände mig som en vacker brud. Sen flyttade vi hit och träningen tog en annan nivå, började träna på gym och for helhjärtat in med den inställningen att träningen är bra för mig. Inte det att min kropp förändrades och några kilon slank i väg, visst är jag stolt över det och det visar att jag lyckats. Men det bästa är att det har ändrat insidan, jag känner mig fin på insidan. Visst har jag alltid velat ha och vill ha den platta magen, smala låren och inte så många dubbelhakor. Men börjar jag riktigt studera dom målen är det egentligen inte det jag vill ha, jag vill ha en kropp som jag känner mig bekväm med oavsett vikt, längd osv osv. och en insida som räknas. Har kommit ganska långt på vägen, men är inte där ännu. Men det jag vet är att det är viktigt att göra något för en själv, vad som helst, det behöver inte vara träning, men något man tycker om, för vinsten blir hos en själv. Man mår bra om man vågar göra något för en själv, man skall må bra i sin egen kropp. 

När jag inte tränat ordentligt nu i flera veckor, känner jag att de dåliga känslorna kommer krypande. De felvrängda tankarna om att jag inte är tillräckligt fin och att jag sjunker hela tiden i värde. Och om jag tar tag i träningen med dom grunderna kommer det att misslyckas. Jag vill inte heller tro att meningen med träning är att man blir bättre som människa. Och inte heller att om man inte tränar så satsar man inte så mycket på sig själv. Absolut inte. Men jag vill göra det för min egen skull, för att kunna känna att jag lyckas, det är roligt och det är något jag vill göra. Träning för mig har blivit ett sätt för mig att koppla av inombords. Därför väntar jag på att förkylningen skall släppa.