No niin, en muista how to puhua svenska enää. Höh, det är så jobbit att vara på ett finsk ställe när man inte kan kommunicera med andra. Jag vill kunna kommunicera och vad med i snacket men jag kan inte prata finska. Dock förstår jag överraskade bra vad handledaren förklarar! Förstår gör jag men det är inte så övertygande åt personalen när det enda man säger är, hmm, joo, kyllä, varmasti, no niin, joo, hmm.
Men det går nog bra att vara på praktik, hade ingen ångest på måndagsmorgon endast nervositet - höjer på hatten. Det gick ganska bra, blev nog lämnat i sticket med en patient några gånger helt ensam både i går och idag. Jag vet inte riktigt med det, helst vill jag nog att nån ska vara med mig, speciellt om patienten börjar prata och klaga på något och man inte förstår.
Konstaterar att man har nog varit bortskämd med lediga dagar och korta skoldagar. Nu gäller det att stiga upp innan 6:00 om man ska hinna till bussen men hyvin menee. Inget har hörts gällande lägenheten ännu men väntar på ett svar som borde komma den här veckan. Fia saknar jag, hon finns i mitt hjärta och det känns så konstigt att aldrig mer få se henne, när hon har vari där sedan jag var 9 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar