Just because it burns doesn't mean you're gonna die

Känner mig så nertryckt för tillfället och har gjort det enda sen vi kom hem från resan. Den här lågstadie-högstadie känslan har kommit tillbaka, det känns som att man inte räcker till. Som att alla andra är bättre, att alla andra är längre fram och själv släpar man efter. Med andra ord, känner mig som en fjortis igen, det enda som saknas är lunarstorm, msn, två kilo brunkräm och en kille att ha på g med. Haha, så nu när jag har växt upp från den episoden i livet så konstaterar jag att man kan inte allt här i livet, man slås ner i bland men det är bara att stiga upp. Jag har ju klarat mig hittills, jag fyller ju 21 snart, jag är ju gift jag har ju en man och lägenhet. Livet har sina stunder, har lärt mig under mitt långa liv att när stunder som denna kommer så är hjälpmedlen, att få sjunga, tänka på det man är bättre på, tänka på det man har och fått, tänka att man är älskad och se glaset halv fullt. Inte att tänka att man är sämre än alla andra, för det är man ju inte. Jag är ju sjukt mycket bättre på en sak än en annan, och låta sig vara nere en stund inte att springa ifrån känslorna. Dillar en massa saker nu, men det viktigaste i det här inlägget är att BARNEN PÅ LUNA finns på swefilmer, låg hela kvällen och såg på det. Så otroligt nostalgisk man blir, det är ju bara för bra. Nu ska jag fara in till stan tror jag, ska försöka hitta nå nya träningskläder åt mig. Kanske dra till gymmet i kväll, få lite självförtroende från det. Men det viktigaste hjälpmedlet i dag tycks vara musiken.

"When temptation comes my way, and when I cannot stand I'll fall on you"

Haha, försökte skriva ner allt jag är bra på

Hittade träningskläder och skor, är super nöjd!