Börja aldrig en förändring i morgon

Outtalade förväntningar, onödiga förväntningar, ouppnåeliga förväntningar. En tro på att gräset är grönare på andra sidan, trots att jag innerst inne vetat sanningen, har jag valt att inte tro på den. Trots att jag vet exakt vilka saker jag vill förändra, sviker jag mig själv varje gång genom att ge upp innan jag ens försökt. Hitta balansen mellan vill förbättra, måste förbättra och lära sig att acceptera har varit hårfin. För hårda krav, helt ouppnåeliga krav, helt omöjliga krav förväntar jag uppnå av mig själv. Handlös, oförmögen, orkeslös och uppgiven framför livets svåra stunder. En känsla av bortskämdhet, naivitet, otacksamhet har samtidigt sköljt över mig. En känsla av att vilken väg jag än tar, blir det fel. Hur jag än övertalat mig själv, analysat varje tanke, står jag kvar i samma båt. Denna höst har varit som en dimma, eller jag vet inte vad, det går inte att sätta ord på. När huvudet är nära att sprängas, när hela kroppen skriker "jag orkar inte", när varje stund av besvikelse trycker ner mig nästa år, vill jag om möjligt stå starkare. Jag bryts inte ner så lätt har jag lärt mig, jag har ännu inte gett upp, trots att jag varit livrädd denna höst att väggen ska komma emot. Börja aldrig en förändring i morgon är något jag står för. Det tar jag med mig inför inkommande år. 

Detta inlägg skulle handla om julen i vårt nya hus. Hur roligt det var med egen gran i huset. Jag tycker den är jättefin och önskar att den kunde stå där året runt. Om mina fina julgransbollar som jag & Frank köpte i Helsingfors. Om den fina tomten jag fick av mamma till julklapp. Om julmys och julfrid. Men det blev visst lite djupare. 

Årsresumé

Årsresumé av ett väldigt händelserikt år med massor av förändringar på gott och ont. Skönt att ändå kunna lämna året bakom mig med en bra känsla. December har varit en bra månad och nu blickar jag framåt mot nästa år. Jag minns hur jag i fjol väntade så mycket på att det skulle bli 2016. Att skolan skulle vara över och att jag skulle få min efterlängtade examen, och hela den biten. Jag hade haft en väldigt stressig skolperiod bakom mig, och ville mest av allt att skolan skulle vara över, men samtidigt bävade jag för att flytta från Helsingfors. 

Januari kom och som tur var det inte lika mycket skolstress, det kändes som att glaset var halv fullt och jag kunde se mållinjen. Jag började på med utvecklingsarbetet och skulle börja på min öppenvårdspraktik i den mindre populära stadsdelen av Helsingfors. Jag irrade ju omkring och tappade bort mig där också, om jag inte minns helt fel. Väldigt otroligt om jag inte skulle ha tappat bort mig. Och ja, vi firade ju att Finland vann guld i Junior ishockey VM också. Minns det var -32 grader när jag och Frank släpade oss i väg till stan för att fira.

Februari kom och jag fortsatte min praktik. Det var lite tufft med den praktiken, eftersom det kändes som att jag inte var särskilt populär i och med att jag var kristen, laestadian, finlandssvensk, gift som ung och från Österbotten. Det var tydligen något man såg ner på och pratade helt öppet om i kafferummet, trots att jag satt där. I februari började vi också aktivt söka hund. Det var i detta skede jag också började höra mig omkring 
om hälsovårdararbeten i Jeppis 
(som ännu inte gett något resultat). 

Mars kom och våren närmade sig. I mars hade jag skolhälsovårdpraktik, en praktik jag minns med glädje. Jag & Frank var och hälsade på hunduppfödaren i Tusby, som vi innerligt trodde skulle ge oss en valp. Ack så fel vi hade. Hon hade halvt lovat oss en valp enligt mig, men snuvade oss på konfekten. 




April kom och nu var det vår. Skolan 
var snart slut och det var dags för 
den allra sista praktiken! Även en 
praktik jag minns med glädje. Utvecklingsarbetet var färdigt och jag presenterade det. 
Glädjen att ha både examensarbetet 
och utvecklingsarbetet bakom sig!! 
April var en segermånad. 
Att jag klarat av alla praktiker 
är jag fortfarande stolt över. 

Maj kom och slutet på studietiden i Arcada var ett faktum. Jag fick hämta ut mitt betyg och allt var liksom finito. Kändes så overkligt, kunde det faktiskt vara sant? Jag minns hur stolt jag kände mig. Våren/sommaren kom till Arabiastranden, det blommade och var så vackert. Jag sög in allt det sista från Arabiastranden. Jag blir gråtmild och rörd rörd när jag skriver detta. Jag har ännu inte sagt mitt sista hejdå till Arabiastranden. Jag minns vi träffades ofta med "Hesagänget" typ varje söndag var det någon som bjöd på kaffe. Härliga härliga minnen från Maj har jag. Tror det var bästa månaden på året! 

Juni kom, när jag tittar tillbaka på bilder från Juni känns det som att det var i går. Jag sommarjobbade 100% så mycket av min tid gick åt till det. Jag & Frank var på en liten trip till Kimitoöarna. Det som Juni framförallt innebar var examensceremoni, vi firade att studierna var färdiga och tog farväl av klasskompisarna och skolan. (snyft igen) VAH?! Gifte sig Carolin & Gustav sig i Juni?! Tydligen när jag ser tillbaka på bilderna... Ja, Juni var också en väldigt fin månad. Jag minns jag och Frank tog ut det sista ur Helsingfors på många olika sätt. Det vi ville se, var vi och se, det vi ville göra det gjorde vi. 

Juli kom och även den månaden bjöd 
på bröllop. Min kompis Anna gifte sig, minns det var en fin fest men jag
 minns även att det var en väldigt 
kort och intensiv visit till Jeppis. Sen 
var det också dags för den stora flytten. 
Vi flyttade från Helsingfors...nu snyftar 
jag inte längre nu rinner det tårar 
kan jag säga. Åh.. Det var en väldigt vacker sommar i Helsingfors. 
Det var en väldigt vacker 
tid i Helsingfors.

Augusti kom, vi var numera Jeppisbor, både skrämmande och helt "vanligt". 
Vi hittade snabbt en lägenhet, som 
var helt ok och till ett rimligt pris 
men drömmen om ett eget hus var 
väldigt stark. Även drömmen om 
en hund gick i kras när vi fick ett 
nej från hunduppfödaren. Vi var på 
en UNDERBAR roadtrip till Norge 
som jag sent kommer glömma. Augustimånad bjöd även på bröllop, 
min klasskompis Fridas bröllop som
 firades i Sibbo. 








September kom med storm! Förändringens månad. Vi fick vår efterlängtade franskis, 
vår egen Aramis. Vi hittade ett HUS! 
Vi köpte huset och flyttade in i huset. 
Många glädjeämnen bakades in i 
September men även orosmoment.. arbetslösheten, känsla av misslyckande, hjälplöshet, saknad och förvirring. 
En månad med många känslor. 







Oktober kom, det var renovering på gång, stökigt och roligt med ett eget hus. Vi funderade på vad vi skulle laga om osv. 
Det var höstmys ute på gården, lövkrattning och allt sånt som hör ett hus till. Jag hade inhopp på sjukhuset och arbetslivets 
framtid var ännu osäker. All den här osäkerheten borrade in sig rejält i mig. 
Ett hus med huslån och ingen säker 
inkomst - hjälp! Usch har så blandade 
känslor från Oktober. En känslomässig 
berg och dalbana. 

November kom, arbetslivet blev lite lättare jag fick 50% på en avdelning, en väldigt trevlig avdelning. Skulle jag inte fått det vet jag seriöst inte var jag skulle stå idag.. Jag gick även inhopp på ett annat ställe. Vi fortsatte på huset, vi planerade kök och beställde nytt kök. En mörk månad, men det ljusnade. Blandade känslor även här. 

December är här och månaden känns mer rofylld än resten av hösten, tacka vet jag Gud. Julen firade vi på en vanlig tisdag från min familjs sida. Den riktiga julen firades i arbetets tecken.. men som tur hann jag med ett god julmiddag innan kvällsskiftet. 






Det nya året kommer föra med sig utmaningar, den första utmaningen kommer redan i mitten på Januari. Jag byter avdelningen och arbetsuppgifter ännu en gång, men jag ser framemot det och hoppas på det bästa. Renovering och nya lösningar på huset kommer troligtvis att göras, även det ser jag framemot. Jag ser framemot sommaren, med egen trädgård och eget jordgubbsland. Mycket att se framemot men även mycket att oroa sig för. Skönt att inte behöva ha lösningar på allt, jag har min tro som varit oerhört viktig för mig denna höst, min tro säger mig att jag får lägga min framtid i Guds händer. 

December

Tjolahej! Jag lever trots att det är tyst här på bloggen. Tänker idag berätta att vi har bestämt oss för en kökstapet! Vi har också fått beställt köket, så om ungefär en månad får vi ÄNTLIGEN ett nytt kök. Det här har man ju drömt om hur länge som helst, att få planera ett drömkök och faktiskt förverkliga drömmen! 

Kökstapeten är en Boråstapet från kollektionen A vintage Book. Väldigt svårt att fotografera den och få en korrekt bild, nu är den missvisande men ni ser mönstret. Den har en ljusgrå/ljusblå botten med vita mönster på, visst fin? Jag var i dag och beställde tapeten från Cerafina, den borde komma om en och en halv vecka. 

 Förövrigt rullar livet på. Vi var en sväng till Helsingfors förra helgen, SÅ roligt, efterlängtat, sentimentalt och ja, alla känslor. Det går inte att sätta ord på hur mycket jag tyckte om Helsingforstiden. Helsingfors kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. 
Denna helg har bestått mest av jobb men även en trevlig tjejkväll.  

Random bilder från ett vackert Kackur.

Torsdagen den sjuttonde

Kom just hem från ett zumbapass med Johanna. Vi har anmält oss till en Arbis kurs som började i september tror jag? Det är varje torsdag, och vi har lyckats pricka in 3 gånger.... jag har seriös arbetat varje torsdagkväll eller varit upptagen med något annat. Nåja, hur som helst det var roligt, och roligt att träffa Johanna!  Och som varje gång efter ett träningspass blir jag supertaggad. Jag ska börja träna 10 ggr/dag, börja på diet, skippa allt socker, få synligare muskler, gå ner 10kg denna månad osv.. som slutar med att jag sitter i soffan och äter riskaka, efter riskaka och slösurfar på nätet. Det är väl en ändå en viss charm och hälsosamt att känna igen sina egna beteendemönster och inte ta dem alltför seriöst. Det jag väntar på är att det nya gymmet i Larsmo ska öppna, då vill jag seriöst börja träna, träningen har helt prioriterats bort sedan Helsingfors.. och jag saknar det. 

Idag var jag & Frank till Kokkola en snabbis efter jobbet för att spana in vårt kommande kök. Vi har inte beställt det ännu, men har planer på att lägga in beställningen denna vecka (det säger vi varje vecka) och så kommer köket troligtvis innan jul! Så roligt. 

Denna vecka har jag även hunnit med en så kallad arbetsintervju och prövat på ett arbetspass. Spännande tider! 

En hel massa tänk

Jag känner att jag inte ventilerat lika mycket som jag brukar göra på bloggen. Jag vill gärna skriva av mig för det lättar på trycket så mycket, men jag har inte ägnat en tanke på att skriva. Jag vet inte var jag ska börja. Det har varit så så mycket för min hjärna det här med flytten från Helsingfors, arbetslösheten, köp av hus, flytt till hus, nya arbetsställen, nytt nytt nytt. Min hjärna och jag har inte kommit helt överens sen Helsingfors, jag har inte varit 100% jag. Tusentals tankar flyger omkring i hjärnan och jag har svårt att greppa en enda. Jag har inte landat riktigt, vet inte om jag innerst inne vill landa eller om det bara tar tid på sig. Mörka tankar har dykt upp/dyker upp i hjärnan, jag har gråtit mycket mera än vanligt, har svårt att koncentrera mig, svårt att känna någonting, svårt att koppla av men ändå känns det som att jag bara sitter i soffan dagarna i ändan. Att inte ha ett jobb att gå till är påfrestande, att försumma dagar utan att göra någonting, att bara gå omkring på dagarna utan någon mission gör att man mer eller mindre känner sig obehövlig, misslyckad och totalt värdelös. 

Jag vet också innerst inne att jag har det väldigt bra. Jag har fått mitt hus och min hund. Jag har fått vara frisk. Jag har fått inhopp så jag fått en slant. Jag har min familj och vänner närmare mig. Jag har min Gud som håller mig i sin hand. Jag vet att jag är lyckligt lottad. Men jag vet också att känslor är tillåtna, både glada känslor och ledsna känslor. Det är okej att känna, man kan inte trycka undan allt det är inte hälsosamt. Det har väl varit tyngst att brottas med dessa känslor. Att tillåta sig att känna men ändå inte gräva sig ner i känslorna. 

Hur som helst tanken med detta inlägg var att skriva hur bra jag trivs här i huset. Det blev en lite längre utläggning.. Jag trivs i det här huset för det är gammaldags, det finns en själ i huset, det finns potential att fixa det som jag vill, det är grundrenoverat så det behöver vi inte tänka på, det är fin färg på utsidan - det behöver vi inte tänka på, det är lagom stort. Det är just det här huset som jag har tänkt att mitt framtida hus kommer att vara, så klart alltid önskar man sig större och mera, man vill ju alltid ha lite till när man väl fått något. Stället är bra, det finns får häromkring, det finns en tupp som galar hos någon granne här, det finns hästar en bit bort, det finns hav att simma i alldeles nära. Jag känner mig så lycklig lottad att få bo här på landet. Det var det här jag önskade mig så otroligt mycket i Helsingfors. 

Tapeter

Jepp, här i soffan sitter jag medan Frank och svärfar fixar nytt tak i matsalen. Känner mig lat som bara sitter här, men det finns absolut inget jag kan göra för att hjälpa till. Har erbjudit mig, men dom ser ut att fixa det galant. Jag har lånat hem två tapetböcker från Cerafina i Jakobstad. Vi ska ha ny tapet i köket och i matsalen. Jag vill gärna behålla den gamla känslan i huset och vill ha lite gammaldags, romantiska och lantliga tapeter. En fin ljus blommig tapet har jag tänkt i huvudet, inte för skrikig som tar all uppmärksamhet utan en diskret vacker tapet. Jag hittade några fina exemplar.. men min man var inte riktigt på samma sida. Hans första ord var "du har ju bara plocka med blommiga tapeter, he ska absolut inte vara blommigt!" Men efter en stund sa han: "nå jag måst fundera på det". Bra med dagens teknik för man slipper på tapettillverkarens hemsida och "tapetsera" en väg, så ser man bättre hur det ser ut i verkligheten! Superbra. 

Nånting i den här stilen tänker jag. Lite dåligt ljus på bilderna
så de kommer inte fram i sitt rätta jag,
men det ger i alla fall en bild på i vilken stil jag tänker NU. Ni ska se att jag väljer en helt annan tapet i slutändan med min beslutsångest..

Sen till något helt annat. Jag har fått ett kontrakt på 50% på den avdelning som jag hoppat mycket in på nu, den avdelning som jag trivs jättebra på, ett kontrakt till Januari! Visserligen 50% men det betyder så mycket nu, jag kommer i alla fall att få en arbetslista att följa och få va på ett ställe som jag trivs. Sen vill jag också hoppas på att jag lättare får fortsätta på avdelningen. Är väldigt tacksam för detta! 

What's going on?

Det har hunnit bli 1 November och jag längtar till julen. Vad är det som händer?! Har inte haft den här känslan på många många år. Gissar att det är för att denna jul kommer vi förhoppningsvis få fira i vårt eget hus, skapa egna jultraditioner, ha vår första gran, vår första egna julmorgon. Åh vad mysigt!

Bort med väggen

Ligger som en strandad val i soffan, ursäkta en val full med litervis snor i huvudet så jag kikade med lite ångest in på bloggen, jag vet att det inte händer så mycket där. Jag vill blogga, ta fina bilder på våra renoveringsobjekt, före och efter bilder, skriva av mig om allting... men jag får aldrig till det mera. Har så många ursäkter på lager, men ids inte räkna upp alla här. Ser ändå på statistiken att några av er kikar in här, roligt. 

Köket är ju alltså prio ett i huset, och vi har kommit en bit på vägen. Det senaste vi har gjort är att ta bort en vägg mellan köket och matsalen, känns mycket mycket mer öppet! Ursäkta för dålig bildkvalite'. 

Farstun börjar bli klar

Hej från Huset! Här går det sakta framåt, farstun är nästan färdig och det betyder mycket att ha fått färdigt nånting åtminstone. Det känns som att allt är halvfärdigt och att det finns tusen saker att göra, men vi mårar åpå och int har vi bråttom nånstans precis. Men det stör mig måste jag medge, när man är en kontrollmänska som jag.. 

Denna sida av farstun börjar jag bli rätt nöjd med. Golvmattan passar riktigt bra, vilken tur att vi valde just denna. Andra sidan är hrm.. alltså full av verktyg, damm och skräp, så jag kände att den inte behövde komma med på bild. Förhoppningsvis blir den klar till helgen. 

PÅ övervåningen finns vårt sovrum. Passade på att ta en bild när solen lyser så fint in genom fönstret. Sovrummet ska vi inte göra så mycket åt, åtminstone inte nu. Nå blommor och dekorationer ska inhandlas åtminstone.  

Aramis förmedlar känslan just nu. Inte lätt att städa och ordna upp med en hundvalp kan jag meddela.

I kväll ska jag i jobb som extra personal i hela 3 timmar. Innan jag åker ska jag koka i hop laxsoppa innan Frank kommer hem. Jag har haft ganska många arbetsskiften nu på ett ställe var jag faktiskt trivs riktigt bra, så det är roligt att fara till jobbet. Skönt att känna så ibland. 

Köket

So this is the kitchen. Jag filmade av alla rum i huset och berättade vad vi skulle ändra på osv,  och tänkte publicera på bloggen, så skulle ni få se hur huset ser ut nu. Men, jag kunde inte ladda upp filmen, så dit for den ide'n. Vi var i kväll till Kokkola och hämtade nya golvmattan till farstun, den är så snygg så nu hoppas jag innerligt att den passar bra in i vår farstu. Men tillbaka till köket, ja hmm ni ser ju. Det är inte mycket förvaring för det första och sen är det inte min stil. Jag trivs inte alls i köket, jag vill ha mera skåp, mera romantiskt/lantligt men också praktiskt. Får se vad Kokkolaflickan har för ritning åt oss på fredag. 

Höga berg och djupa dalar

Oj jag sku ju uppdatera er med flytten, renoveringen och inredningen. Men jag hinner inte och har ingen motivation. Det känns som att vi inte ens har gjort någonting ännu. Vi saknar förvaring så nästan allt står i flyttlådor fortfarande. Kaos här inne och kaos i sinnet, minst sagt. Arbetar oregelbundet och på jobbfronten är allt oklart. Jätte glad för huset och alla nedförsbackar, väldigt otaggad och omotiverad för alla uppförsbackar. Men vad ska man, vi mårar åpå...

Idag var jag med Aramis till veterinären, han fick nån spruta när han är 3 månader. På fredag ska vi till Kokkola och planera ett nytt kök, för om det är något som absolut måste omändras så är det köket. Jag vill ha det i min egen stil och på mitt eget sätt. Jag ska ta mått och bilder på köket idag och jag ska försöka få in bilder till bloggen, stay tuned. 

I morgon börjar ett nytt kapitel

En natt kvar här i lägenheten, förhoppningsvis sista gången vi bor i lägenhet på länge. Har blivit så trött på att bo på hyra, att aldrig riktigt få fixa till det som man vill. I morgon äger vi ett hus och vi får flytta in, vi får nycklarna i hand och ett nytt kapitel börjar. Känns så spännande och jag är väldigt ivrig! Jag är ledig idag och ska försöka packa i hop det sista, städa det mesta i lägenheten, åka med ett flyttlass till Larsmo, ska ta en vända till Erkin Halli och köpa lite av allt, ni vet sånt man behöver till ett hus. 

The house

I går var jag till Neurologen, jag ville diskutera min medicin och hur man går till väga om jag skulle bli gravid. Jag fick ett väldigt tacksamt svar, min medicin är en svag medicin, den dos jag äter är väldigt liten, så OM jag skulle bli gravid kan jag fortsätta som vanligt utan att medicinen skulle skada barnet. Som hon sa också så är ett epilepsianfall skadligare för barnet än vad min medicin är. Svaret var så skönt att höra, jag har hört att det för många med epilepsi är tvungna att byta medicin för att hitta den rätta - vilket ökar risken för anfall osv. Nu är det inte så att jag planerar att bli gravid, men det känns bra att veta att om det skulle bli så, så behöver jag inte justera och börja trolla med min medicin. 

Fredag

Fredagen är här! Jag är ledig idag men jag har arbete till helgen. Bra så, men lite synd.. för min lillasyster ringde och sa att hon kommer till Finland (från Sverige) nu till helgen. Men jag har morgonskifte och slutar redan 2, så nog ska vi hinna hänga ihop. Ska bli så kul att presentera Aramis, haha! Jag ursäktar, jag måste faktiskt sluta prata om hunden. 

Nu ska jag fixa i hop middag tills Frank kommer hem och söka inspiration till hemmet. Ha en skön fredag! 

Nu är det dags att packa ihop

Idag satte jag i gång med att packa, bättre nu än att göra det i sista minut. Nästa vecka får vi flytta och det känns helt overkligt! Jag har (om möjligt) glömt bort att vi ska flytta, all fokus har varit på hunden haha. Men wow vi får ett eget hus, tänk så roligt! 

Jag har arbetat några skift igen, har två skift på lö + sö så åtminstone denna månad får jag nog ihop skrapat lite lön. Varit hemma med Aramis, försökt lära vett i doggen.. måste i nya huset lära honom att sova utan mig. Nu är det så att jag sover i soffan, hunden gnäller x antal gånger om att han vill upp, jag har gett med mig några gånger för att få tyst på honom och fram för allt för att inte väcka grannskapet. Frank han sover i sovrummet, jag sku gärna sova där med honom men vad gör man inte för en hundvalp, heh! Ska verkligen bli skönt att flytta, så man får uppfostra honom att sova i sin egen bädd utanför sovrummet utan mig. Då får han gnälla bäst han vill utan att grannarna hör. 

Mamma som syr en säng till Aramis... (fick skicka till Carolin
att det kanske är på tiden att börja producera barnbarn till mor)

Vi mårar åpå

Hej! Med en valp i huset är det fullrulle och samtidigt väldigt mycket mys & chill. Så störande att bo i lägenhet att alltid behöva springa flera trappor ner för att komma ut, ett trapphus som ekar som bara den. Han har varit lite försiktigt och snäll, men han blir vildare och vildare för varje dag som går, han biter på allt dvs soffan, sladdar, kläder, händer, bord, stolar, är envis som bara den, ska absolut sova med mig i soffan, lite kiss och bajs här och var som ska upptorkas osv. Jaa, han e nog härlig men visst prövar han tålamodet. Skönt att han inte är rädd för andra människor i alla fall, han har varit ute på rajttan typ varje dag till nya ställen och nya människor. 

Jag har jobbat en hel del nu fått några inhopp, jag har fortsatt söka jobb till höger och vänster men utan resultat. Och alltså nästa vecka får vi flytta in i nya huset!! Hjälp vi får ju börja packa i hop allt här. Roligt roligt. 

ARAMIS

I går kväll körde vi då alltså söderut mot Närpes för att träffa valpen. Och kär blev man ju på en gång, så han kom med oss hem. Sov hela vägen i bilen. I natt blev han ynklig och gnydde när jag försökte få honom att sova utanför sovrummet (knack knack) medan vi låg i sängen. Så fort jag kom dit, så ville han bara i min famn, lillen va så ynklig. Så jag tog täcket och kudden och la mig i soffan, Aramis såg till att min hand hela tiden var inom räckhåll. Han låg på golvet på min hand hela natten. Sen när Frank åkte till jobbet, låg vi båda på golvet på samma täcke. Alltså han är så otroligt söt, så liten och härlig. 

Jag är ledig idag, vi har lekt och varit ute, men helst slänger han sig och sover, helst i min famn. Vi var med bilen och handlade lite mat och leksaker åt honom, och vilket ynkligt ljud det hördes från bilen på långa håll när han blev kvar i bilen, mitt hjärta gick ju mitt itu.. hur ska man kunna lämna honom ensam någonstans. Men hunduppfödaren sa att det är oftast ägarna som gör det så "uslit" för hundar att vara ensamma. Hon sa att det är bra att lämna dom ensamma redan från valp, inte en så lång stund då men i alla fall en liten stund. Idag ska vi ti banken, så han får klara sig själv ca 1 timme, hjärtat. Bara inte grannarna störs.

Jag vet jag låter som en mamma som pratar om sitt barn, men jag kommer inte sticka under stol med att jag är en fantastisk hundälskare! Har alltid velat ha en egen hund, och nu har jag en! 

Vi tänkte alltid att vår hund kommer heta Elvis. Men på pappren hette valpen Aramis, och jag tycker det är ett så coolt namn och han passar att heta Aramis, så det namnet förblir.