ARAMIS

I går kväll körde vi då alltså söderut mot Närpes för att träffa valpen. Och kär blev man ju på en gång, så han kom med oss hem. Sov hela vägen i bilen. I natt blev han ynklig och gnydde när jag försökte få honom att sova utanför sovrummet (knack knack) medan vi låg i sängen. Så fort jag kom dit, så ville han bara i min famn, lillen va så ynklig. Så jag tog täcket och kudden och la mig i soffan, Aramis såg till att min hand hela tiden var inom räckhåll. Han låg på golvet på min hand hela natten. Sen när Frank åkte till jobbet, låg vi båda på golvet på samma täcke. Alltså han är så otroligt söt, så liten och härlig. 

Jag är ledig idag, vi har lekt och varit ute, men helst slänger han sig och sover, helst i min famn. Vi var med bilen och handlade lite mat och leksaker åt honom, och vilket ynkligt ljud det hördes från bilen på långa håll när han blev kvar i bilen, mitt hjärta gick ju mitt itu.. hur ska man kunna lämna honom ensam någonstans. Men hunduppfödaren sa att det är oftast ägarna som gör det så "uslit" för hundar att vara ensamma. Hon sa att det är bra att lämna dom ensamma redan från valp, inte en så lång stund då men i alla fall en liten stund. Idag ska vi ti banken, så han får klara sig själv ca 1 timme, hjärtat. Bara inte grannarna störs.

Jag vet jag låter som en mamma som pratar om sitt barn, men jag kommer inte sticka under stol med att jag är en fantastisk hundälskare! Har alltid velat ha en egen hund, och nu har jag en! 

Vi tänkte alltid att vår hund kommer heta Elvis. Men på pappren hette valpen Aramis, och jag tycker det är ett så coolt namn och han passar att heta Aramis, så det namnet förblir.