Märkte det ganska bra idag på min slutvärdering med två av mina handledare och läraren. När läraren frågade hur jag haft det på praktiken och hur upplevelsen har varit. Svarade jag att det varit riktigt bra och alla varit trevliga. Men hur skulle jag kunna vara totalt ärlig i en sådan situation när jag vet att handledarna kan bli sårade? Ja jag är också konflikt rädd. Men jag kan utan större problem vara i situationer där jag inte känner mig hemma för en tid. Det handlar bara om sparka sig själv i arslet och genom gå den situationen, om man vill eller inte. Det tror jag inte någon här skulle gå med på. De skulle säga stop direkt, de gör ingenting om dom inte vill göra det. De försöker förhandla och vågar ifrågasätta för att få det bästa möjliga.
Det jag ville egentligen säga åt läraren var att under praktiken har det varit svårt med finskan, jag har känt mig osäker, ville inte vara på praktiken, tyckte många där var jätte barnsliga, personalen pratar skit bakom varandras ryggar, känt mig i bland ovälkommen och helt otillräcklig, och hela tiden i vägen för någon. Jag har upplevt flera gånger att ingen tycker om en studerande, att man är en jättestor börda eftersom man inte kan finska och bor i Finland. Har inte kunnat vara mig själv och väldigt ofta haft på ett fake-smile. Fick också reda på en helt sjuk sak som en i personalen hade gjort mot en studerande, som gav mig en tankeställare om vad gör dom då mot mig bakom min rygg?
Just såna saker, tror jag ingen härifrån skulle gå med på så lätt. De skulle stå upp för sig själva, prata med personalen om att de inte känner sig välkommen, säga från om man inte vill göra en sak. Helt enkelt inte gå med på att inte få visa sin personlighet i 7 veckor. Men tror starkt att det har att göra med varifrån man kommer och hur man blivit uppväxt. Kan bara prata för min egen del, men jag tycker att i ÖB så är det inte en stor sak att genomgå något man inte vill. Man har en större respekt för äldre och gör inte små saker till stora saker. Man är helt enkelt inte så stora dramaqueens. Man håller sig lite i bakgrunden när man är på ett nytt ställe med nya människor. Man ids inte ta upp minsta lilla sak, och man kan bra flyta med strömmen ett tag.
Att tro på sig själv och vara stolt över sig själv, det ska det inte pratas om alltför mycket i ÖB. Man kan lätt få blickar som säger att man inte skall lyfta sig själv alltför högt. Men här i Helsingfors, ska man uttrycka det starkt och tydligt. Allt man presterar skall man berätta åt andra, man berättar allt man är stolt över och håller inget tillbaka. Det får mig att ibland ge blickar som säger att sluta skryt om din framgång. Tydligt att man ser på saker från helt olika grunder och synvinklar. Helt vanligt i ÖB att kalla sig själv ful och att man inte vill vara med på foto för att man är ful osv. Här säger man aldrig något sånt om sig själv. Man är stolt och ska vara stolt över sig själv också utseendet och sin personlighet.
Kanske man har något att lära sig av varandra. Att ibland kunna följa med strömmen och inte gör allt till en stor sak. Att ibland kunna stå upp för sig själv om känner sig kränkt, att våga säga i från, kunna vara stolt över sig själv och också kunna visa det, kunna skryta på sig själv (med måtta)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar